Kyrklighet
I en intervju med ärkebiskopen aktualiser redaktör Kirsi Rostamo (Radio Dei) frågan om missionsorganisationernas status som kyrkans missionsorganisationer är hotad.
Ärkebiskopen svarar kryptiskt. Han säger att var och en bör se sig i spegeln och att det handlar om i vilken mån man vill binda sig till kyrkans beslut. (http://www.seurakuntalainen.fi/uutiset/kotimaa/1999/papit_tyrmaavat_helsingin_ja_
vantaan_paatoksen_rokottaa_lahetysjarjestoja)
Detta är den nya kyrkosynen. Kyrkans enhet (ykseys) handlar om i vilken mån man är villig att följa kyrkans beslut – oberoende av vilka beslut som fattas. Man borde åtminstone tillägga det nyaste beslutet… Och så borde man ännu tillägga också ”kommande beslut” – för ngt beslut i äktenskapsfrågan har inte fattats även om man vill agera så (detta har inte jag lyft fram, utan de beslutsfattande organen i Hfors och Vanda).
Men inte ett enda ord i linje med apostlarnas:
”…var och en som går så framåt att han icke förblir i Kristi lära….” (2 Joh).
Kyrkligheten måste först och främst handla om att vara bunden till Kristi lära, till Bibeln och bekännelsen. En sådan kyrkas beslut kan man också vara lojal med.
De färskaste undersökningarna av Kati Niemelä och Hanna Salomäki vid kyrkans forskningscentral visar med (o)önskvärd tydlighet att de senaste 25 årens beslut inte bara inneburit förändringar på någon enskild punkt. De har gett en nytolkning av hela kristendomen. Denna nytolkning – omtolkning – håller nu på att tränga in i hela kyrkan som en surdeg.
Men det finns alternativ. Det finns många inom kyrkan, präster och lekmän, som vill hålla fast vid klassisk kristen tro. Och även om jag inte tror på ämbetsbeslutet från 1986 vill jag gärna skriva, att jag också läst mycket goda och teologiskt hållbara utläggningar av kvinnliga präster, både från Finland och Sverige. Men tyvärr är dessa tolkningar en försvinnande liten minoritet i raden av andra. Men till den delen vill jag tydligt uttala mitt stöd.
KYRKLIGHET – den måste sökas i relationen till Jesus och apostlarnas Ord. I 2 Joh. konkluderar apostlen Johannes: den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har icke Gud…
Jag har den senaste tiden läst i prof. Heikki Räisänens bok om vad de första kristna trodde.
Jag skräms (!) av Räisänens angrepp på centrala kristna sanningar: Treenigheten, försoningen, syndaförärvet osv.
Han tecknar bilden av NT som ett kontroversiellt och stridbart dokument, med oklarheter och konflikter och olika åsikter.
Jag frågar mig hur ett sådant evangelium kunde ha hjälpt martyrer att härda ut i förföljelser, hur någon kunde bli tänd av sådant.
Det finns seriösa forskare världen över som har en helt annan bild, så ingen ska vara utlämnad åt mina bedömningar. Läs och tyck!
Jag kan inte låta bli att fråga om det inte finns ett samband mellan detta slag av teologi och den nedkörning av kyrkans andlighet som vi nu är vittne till? Kati Niemeläs undersökning ger mer ett eller två belägg på detta!
Men det finns också församlingar, gemenskaper och kyrkor som växer. Det är bibeltroende kyrkor, och t.ex. karismatiska grupper. Säger inte detta något om vår inriktning, vart vi skall söka oss??
Jag söker inte kyrkligheten utanför kyrkan (åtminstone inte i dagens läge), utan innanför kyrkan tillsammans med dem som tror och bekänner Kristus, sådan som Guds Ord har uppenbarat Honom.
Välsignad adventstid!
Henrik
Namn: Henrik Perret
Andreas Holmberg
4.12.2011 at 20:13 #
Hej Henrik! Ska vi inte börja förbereda reformationsjubileerna (först det 2017) så att de inte kapas av dem som definierar reformation som liktydigt med införande av allehanda nymodigheter, och som påstår att det är lutherskt att anpassa sej efter denna tidsålders väsende. Det blir ju pinsamt när de 500-årsjubilerande ”lutherska” kyrkoledningarna accepterar värre villoläror än vad ens romerska kyrkan har och hade 1517. Jfr http://brogren.nu/spong2.htm som värsta exemplet (nu förfasas man i Sverige över att en präst offentligt och oförblommerat säger samma saker säga som ”biskop” Spong fått ”fortbilda” prästerna i Västerås stift med). Men även mer ”vanliga” villoläror i strid mot evangelisk-luthersk bekännelse är allvarliga nog, t.ex. iden om det könsneutrala äktenskapet som ibland framställs som något alldeles särskilt reformatoriskt.
Jag har försökt lansera en slogan och en gräsrotsrörelse här i Sverige: ”Reclaim the church! Reformation 2017!” En liknande slogan kanske är behövlig t.o.m. i Finland, vars kyrka vi ju annars vant oss att betrakta som en pålitligare bastion för evangelisk-katolsk tro och bekännelse.
Henrik Perret
5.12.2011 at 11:28 #
Hej, ja det ska vi! Det är bra med reclaim… det är just det det handlar om.
Men det kan hända att det är ett större projekt…
Välsignad adventstid och väntan på julen!
Henrik