Denna dag har varit en svår dag. 
Mina små bekymmer ska jag inte skriva om, för de framstår i de stora ämnenas ljus som så obetydligt små, även om de förargar mig.

Men jag har tänkt på alla dem som är inblandade i tragedin i bostaden på Bulevarden i Helsingfors. En familj, som enligt mångas vittnesbörd, promenerat nästan dagligen tillsammans, som nyligen firat en fin påsk tillsammans med hustruns/mammans föräldrar.
Och sedan: chockbeskedet att familjefadern omkommit i en bilolycka, som förbyttes i upptäckten av en familjetragedi. Tre livlösa kroppar, mördade, offer för våld, fanns i den bostad, som familjen skulle flytta från samma helg.
Pappan misstänks för att ha mördat sin fru och sina barn, 1 och 3 år gamla flickor, och därefter för att ha tagit sitt liv. Men detta klarnar säkert de närmaste dagarna.
Men den tidigare khden i Yxpäjä, hans familj (bl.a den avlidna mammans bror), ska stå inför det värsta man kan föreställa sig: att i ett slag mista nästan alla sina kära, familjens dotter och två barnbarn.

Något ont, i ordets rättaste betydelse, har kommit in här. Och ondskan är ju aldrig rationell, och aldrig proportionell. 

Det andra stora temat idag är naturligtvis Breivik. Att ondskan genom honom fått ett ansikte är ställt utom allt tvivel. Man orkar inte tänka på hur de ungas sista ögonblick varit. Vilken hjälte, vilken ”kommendör” och ”riddare”, som med vapen anfallit och kallt avrättat försvarslösa tonåringar! Som inte rör en min, med undantag för ngt småleende, när namnen på dem han mördat läses upp och skadorna beskrivs, men som blir rörd till tårar när han ser en pronazistisk video, som han spelat in!
Detta visar i ett slag ondskans vansinne: ingen rättvisa, ingen godhet, inget förnuft, ingen proportionalitet i det han gör, när han angriper oskyldiga ungdomar!

Samtidigt är detta ett av de tecken, som enligt Jesus skall angripa oss i den yttersta tiden. När laglösheten (anomi=utan lag, inte erkänna laglighet) ökar, skall kärleken hos de flesta kallna. Det är beundransvärt att se hur de norska domarna, tjänstemännen och t.o.m. anhöriga och berörda orkar uppträda värdigt och rättfärdigt!!

Det är bara Kristus som kan förlåta. Och säkert är, att vi alla, både Anders Behring Breivik och alla andra, är i behov av samma Guds nåd.

”There – but for the grace of God – go I.” 

Henrik