Salig Maria?
Såhär efter Marie bebådelsedag – 9 månader före jul – är det skäl att kort reflektera över Maria, Jesu mor.
Man möter ofta uppfattningen att det var Josef, Marias man, som var av Davids släkt. Löftena om den kommande konungen på Davids tron skulle alltså ha infriats genom Josef.
Det är helt uppenbart att Josef var av Davids hus och släkt. Det kan vi bl.a läsa om i julevangeliet, därför skulle den heliga familjen upp till Betlehem, Davids stad.
Men det är en mycket gammal uppfattning att också Maria var en ättling till David. Man har faktiskt länge trott att det annorlunda släktregistret i Luk. 3 egentligen är Marias, inte Josefs.
Det finns många saker som pekar på det. Marias kusin (eller nära släkting), Elisabeth, Johannes döparens mor, var av Davids släkt. I Talmud står det att Marias far var Eli, som är (Heli) angivet i Marias släktträd, precis som Luk. 3 skriver – men i texten står att Eli var Josefs far. Detta kan ha berott på att man skrev in mannen och sedan hans svärfar osv.
I Matt. släktregister i kapitel 1 finns bl.a. Jekonja (Matt. 1:11) om vilken det heter i Jer. 22:
”Så säger HERREN: Skriv upp denne man som barnlös, som en man som inte hade någon framgång under sin livstid. Ty ingen av hans avkomlingar skall få lyckan att sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.”
I Luk. 3 finns inte Jekonja nämnd. Medan Matt. nämner Salomo talar Luk. om Natan.
Det finns mycket att skriva om dessa släktregister; man vet att flera led saknas i Matt. 1 (avsikten är att kunna memorera 3×14 släktled). Se t.ex. Studiebibeln (SFB).
För mig har dessa olikheter snarare styrkt än försvagat förtroendet för texterna. Det hade inte varit någon konst för Lukas att synkronisera släktträden, men han serverar frimodigt många detaljer som avviker från Matteus.
Genom Maria uppfylldes löftena om att Davids son skulle sitta på tronen. Också Jesu fosterfar Josef var av Davids släkt, men NT betonar att Josef inte var Jesu jordiska far.
Den andra stora frågan är om Maria har syndfri. Hon föddes av jordiska föräldrar och fick därmed del av arvssynden. När ängeln hälsade henne var det med orden ”benådade” i vilket ordet ”nåd” ingår.
Luther har i en predikan på Marie bebådelsedag år 1538 talat om Maria på ett sätt som gett vissa anledningar att tro att Luther hyllar tanken om en syndfri Maria.
Till denna fråga ska jag återkomma. Men mitt intryck både i ljuset av de citat jag har tillgång till ur denna ganska okända predikan och på basis av vad som jag annars läst om Luther så talar Luther om ren och helig med tanke på konceptionen – tillblivelsen – och födandet.
Det är inte skäl att spekulera för mycket i frågor som Bibeln tiger om, typ ”hur gick det till?”, ”hur kunde Jesus undgå Marias arvsynd” osv.
Maria har fått det högsta uppdrag en människa någonsin fått och kan få. Hon är högt benådad. Hon är salig. Men Jesu sätt att bemöta henne visar också att Jesus var hennes Frälsare och hennes son.
Salig Maria!
Henrik
Namn: Henrik Perret
Jan Nygård
19.3.2013 at 11:55 #
Hej Henrik. Tack för en intressant utläggningen. I Bo Branders och Göran Skyttes bok: Ett år med Jesus, finns Luthers predikan citerad från 1538. Det är på sid 519. Där får man nog det intrycket att Luther klart menar att Maria blev syndfri, kanske just när ”Den helige Ande kom över henne”. Om hon fortsatte vara syndfri efter det är oklart. Men tydligt är att Luther hade högre tankar om Maria, än vad reformatorerna efter honom hade.
En annan fråga: En del menar att, spec katoliker, att orden i Maria lovsång, ”skall prisa mig salig”, innebär att man även kan be till Maria, samt att Jesu ord till Johannes och Maria vid korsfästelsen, ”Se, din moder”, innebär att Maria är Kyrkans moder. I Psalm 58:4 i psalmboken, finns en bön till Maria, skriven av norrmannen Eyvind Skeye: ” Maria, lär mig dina sånger, lär mig älska honom som har vandrat …”
Jag har svårt att följa detta, men har stött på det, spec bland lutheraner i Lettland.
Vad anser du?
Jan Nygård
Halvar Sandell
20.3.2013 at 11:02 #
Vad säger Luther år 1538? I predikan på Epifania över Matt 2. har Luther anledning att gå in på saken.
”Si deus nos ideo abiiceret, quod in peccatis concepti et nati, ubi acciperet Sanctos? tamen omnes sancti sic concepti et nati, propheta, baptista, Maria” WA 46, 136, 13-15
Om Gud för den skull att vi har avlats och fötts i synd ville ta bort synden, på vilket sätt skulle han då ha mottagit de heliga? Likväl alla heliga är avlade och födda, profeterna, Johannes döparen, Maria.
Jan Nygård
22.3.2013 at 08:46 #
Enligt Brander säger Luther så här 1538: ”Vi tror att Gud en gång i evigheten skall ställa oss alla inför sig utan fläck och skrynka. Om vi tror att Gud skall göra detta med oss alla, är det då så svårt att tro att Gud gör detta med en enda person, med Maria, för att bereda en kropp där hans himmelska väsen kan förenas med hennes jordiska väsen? Om man inte tror detta är man ingen kristen.” Brander tolkar detta så att Maria blev renad från synd. Det var en grundförutsättning så att Jesus inte skulle ärva hennes syndfullhet. Men kanske detta är för långt dragna slutsatser av Luther?
När jag läste detta hoppade jag till. Har förstått att sådana tankar om Maria finns hos katoliker, men inte hos lutheraner, och inte hos Luther.
Men såsom Henrik skriver här ovan. Man ska inte spekulera kring det som skriften tiger med. Mycket av den katolska kyrkans praxis angående Maria, bön till henne, går utöver skriften. Men märkligt att så många lutheraner idag tar detta till sig.
Mvh Jan
Halvar Sandell
30.3.2013 at 11:19 #
Vad lär Skriften?
Vad säger Luther och vad säger han inte? Hur är det med referensen hos Brander om vi nu fokuserar endast på det som här ovan tecknats. Den predikan det gäller är den som finns i 46. bandet av Weimarutgåvan av Luthers skrifter sidorna 225-232. I en svensk form har denna predikan återgivits i predikoantologin: Genom tron allena, utgiven på EFS förlaget 1967, sidorna 61-66.
Om vi först tar det som Jan citerar från Branders predikan.
”Vi tror att Gud en gång i evigheten skall ställa oss alla inför sig utan fläck och skrynka. Om vi tror att Gud skall göra detta med oss alla, är det då så svårt att tro att Gud gör detta med en enda person, med Maria, för att bereda en kropp där hans himmelska väsen kan förenas med hennes jordiska väsen? Om man inte tror detta är man ingen kristen.” Skytte-Brander s. 519
I den ifrågavarande predikoantologin i svensk språkdräkt står detta i följande form. ”Vi är ju alla avlade i synd och födda i synd och vi dör i synd. Och ändå tror vi, att Gud skall rädda oss undan döden och ta bort all vår orenhet och göra våra kroppar rena och sköna, så att vi en gång står där utan fläck och skrynka. När han nu gör detta med hela sin kyrka – skulle han då inte kunna skapa en ren och ofördärvad kropp åt sin Son, samtidigt som han dock är vårt kött och blod.” s. 64
I originalet står följande: ”Nos nati et concepti in peccatis et morimus. Et tamen deus, ut credimus, wird uns so an alle sunde, stanck, makel. Si hoc toti Ecclesiae, Cur non faceret filio suo proprio , uta faceret corpus purum, in quo habitavit, et tamen in vera carne humana?” WA 46, 230, 11-15.
Kort iakttagelse:
Återgivningen av citatet från Luther är personligt utformat och fritt kreerat med nytt innehåll av predikanten Brander och återgivet i den bok, som sedan Göran Skytte och han redigerat. Om vi seriöst ser vad som står i källan finner vi: Föremål för handlingen är Sonen av evighet som nu skall komma i köttet – det står redan klart i predikoantologin i svensk språkdräkt ”skapa en ren och ofördärvad kropp åt sin Son” – samtidigt som denne alltså är ”vårt kött och blod”.
I latinet fastställs detta med att det gäller Sonen och dennes kropp ”faceret filio suo proprio” och det som ska ske just med Sonen är att han får en ren kropp ”corpus purum”, som likväl alltså framträder i sant mänskligt kött ”in vera carne humana”. Föremål för handlingen är konsekvent det som ska gälla Sonens avlelse och födelse. Den speciella rening, som ska ske, gäller denna handling, så att ingen arvsynd överförs. Motiveringen att hantera detta är att Maria är kvinna av människosläktet som andra, vilken utväljs för detta uppdrag.
Tidigare i predikan s. 63 i predikoantologin läser vi: ”Men texten talar om att det var fråga om en verklig, naturlig jungfru, till vilken ängeln sade: ’Helig Ande skall komma över dig och kraft från den Högste skall överskygga dig.’ På det sättet skulle Kristus bli avlad i sin moders liv. Men dessa ord faller allt kätteri till marken, eftersom man då vet vad som blev avlat och fött.”
I originalet i sammanhanget: ”Sed illa virgo vera, naturalis virgo. Et textus ’spiritus sanctus veniet ad te’ ut werde schwanger werden.” WA 46, 229,15-16. Dvs naturlig jungfru – till vilken Den Helige Ande kommer för att hon ska bli havande.
Litet senare: “Qui omnia creavit, num non posset suam prius matrem purificare? Num die blutstropffen? Quamquam nata ab Adam , tamen spiritus sanctus eam purificavit et ex ea sumpsit non corruptam, sed mundatam substantiam.” WA 46, 230, 8-11.
”Han som har skapat allt, skulle han inte kunna rena sin egen Sons moder? Och även blodsdropparna? Hur mycket hon än är född av Adam, så har likväl Den Helige Ande renat henne och har förenat sig inte med hennes fördärvade natur utan med den renade.”
Någon annars för evangelisk-luthersk tro okänd mariologisk ambition drivs inte med det som står i denna predikan. Det är inte S:ta Maria det gäller då vi talar om syndfrihet och renhet an sich. Hon är redskapet. Det som är rent behöver ingen rening. Hennes blodsdroppar renas. Enligt uppgift gällde det så utifrån den tidens medicinska tänkande att menstrutationsblodet uppfattades som sådant som var material för en ny människas tillblivelse. (Se Tom G.A. Hardts utredning av vad evangelisk-luthersk kyrkolära om S:ta Maria är. Nya Väktaren 3/1985 ss 38-44.)