”Välsigna Israel”?
Min vän och kollega Eero Junkkaala har intevjuats i Kotimaa och yttrat sig angående Israel. Noteras bör att det handlar om ett teologiskt yttrande och en diskussion som gäller Israels ställning idag.
”Det är inte nödvändigt att välsigna Israel”, säger Eero.” Sannolikt är formuleringen – och kanske också annat – redaktörens, men den täcker i sak det som Eero säger.
Jag delar nog det substantiella, dvs det faktum att Israel i NT är ett vidare begrepp, som inkluderar andra än ”de som härstammar från Israel”. Det nya Israel är från alla folk, stammar och tungomål, dit hör både judar och greker, trälar och fria, män och kvinnor.
Men ända måste jag på något sätt anmäla avvikande åsikt. Inte så att jag ifrågasätter det som ovan kort skisserats. Men så att judarna inte skulle ha någon speciell plats i Guds plan längre.
Om vanligt ”bondförnuft” tillåts, kunde man säga att en allvarlig tankeställare ställs ner man ser hur judarna har fått lida genom tiderna. Det finns ett hat och förakt (Holocaust) som inte kan förklaras bara etniskt, politiskt, sociologiskt eller psykologiskt. Det är ett existentiellt hat, det finns en laddning i situationen, som man märker starkare och mindre starkt allt från nyhetsförmedling till attityder och diskussioner.
Jag undrar också om många bibeltexter skulle te sig märkliga om inte Israel ännu har en plats i Guds frälsningsplan.
Handlar Sak 12:10 om något som har hänt eller sker något i framtiden? ”De skall se upp till mig som de har genomborrat”, handlar det om alla människors del i Jesu korsfästelse? Finns där ingen link bakåt till den historiska korsfästelsen och framåt till en tid som handlar om ett andligt uppvaknande?
Stora frågor?
Behandlar inte Rom. 9-11 det ”lekamliga Israel”? Skall inte avund väckas just bland det judiska folket? Varför? Om det nu är passé?
Det förefaller som om Gud ”turvis” handlat med ”judarna” och ”hedningarna”. Jerusalem skall bli förtrampat av hednafolk (är det liktydigt med icke troende?) tills ”hedningarnas tider” – vad avser det? – är fullbordade?
Som jag ser det finns det ingen annan väg till Gud än genom Jesus, Messias (Kristus). Det är NT:s entydiga vittnesbörd. Detta gäller frälsningsvägen. Men finns det inte också en ”tidtabell”, en frälsningsplan också? Som antyder att en andligt uppvaknande skall ske så att judarna skall bekänna Jesus som deras Messias?
I en tid av antisemitism skulle det vara viktigt att stöda Israel utan att godkänna alla staten Israels politiska eller militära åtgärder.
Jag tycker alltså att man lätt blandar samman frälsningsplan och frälsningsväg. Att det skulle finnas två gudsfolk, ett bestående av f.d. ”hedningar” och ett av f.d. judar. Jag tror att det ”lekamliga Israel” fortfarande är föremål för Guds handlande, men att man därmed inte får tro att Israel inte behöver omvända sig till Messias, Kristus.
Och när jag skriver så, gör jag det medveten om att det inte är stater som skall omvända sig, utan människor.
Jag fortsätter frimodigt att välsigna Israel. Det innebär att de konfronteras med Honom som är välsignelsens källa.
Jag tycker att det blir fel om man bara säga: förbi, passé, vorbei.
Henrik
Tillägg (25.4): jag har talat med Eero Junkkaala och det visade sig att våra åsikter inte är så olika. Eero har kanske (??) – det var hans ord – uttryckt sig litet ”rafflande” och redaktören passade på tillfälle. Han kommer sannolikt ut med en kommentar, så följ med (www.seurakuntalainen.fi).
Henrik Perret
28.4.2013 at 16:43 #
Hej Ola!
Tack för din kommentar!
Jag har varit i Brahestad och har inte haft tillfälle eller tid till att läsa eller att svar apå kommentarer. Träffade Eero Junkkaala på torsdag kväll och han medgav att han uttryckt sig litet ”rafflande”. Våra åsikter går egentligen inte isär, detaljer hann vi inte tala om.
Jag vet inte var min tolkning skiljer sig från den lutherska. För mig – utgående från Bibeln – är det inte tillräckligt att säga att det nya Israel, ”arvingar enligt löftet” består av judar, greker, trälar, fria, män och kvinnor – de som är döpta till Kristus och lever i tro på Honom.
NT:s och Bibelns profetior säger ngt mer – inte så att det skulle finnas en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus, vilket jag försökt säga i texten (blogginlägget).
Jesus kommer när Han vill, när Fadern säger att stunden är inne. Vår förståelse eller tolkningar hindrar inte Honom.
Trots detta kan vi kanske säga att de tecken som skulle uppfyllas inte hade uppfyllts t.ex. år 40 e. Kr. Fikonträdet, jordbävningar osv.
Många hälsningar
Henrik