”Mi-ka-el, vem är som Gud! Han är de svagas Gud. I vår hjälplöshet uppenbarar Han sin makt. Han har fört mig in på en bana, där jag aldrig skulle ha kommit fram utan Guds särskilda nåd. Över vidderna, där färden gått, lurade faror i storm och mörker, men Han har skyddat. Mången gång har jag svikit  Honom, men Han har aldrig svikit mig. På undrens väg har Han fört oss fram som burna på örnvingar allt intill denna dag. Mi-ka-el, vem är som Gud!

När Gud bryter ned oss och gör oss små, är det inte för att plåga oss utan för att förmå oss till omvändelse och göra oss skickade till att mottaga Hans nåd och kraft. Det är vår egen storhet och självtillit, som bereder oss problem. Vi väljer vägar, där vi tror oss komma till rätta med egna resurser, men på det sättet upplever vi aldrig Guds makt och storhet.

Vi undviker Guds vägar för att de gå högt över mänskliga möjligheter, men på dem får vi uppleva Guds undermakt..

Jesus kallar oss att följa sig in på undrens och välsignelsens vägar. ’Sade jag dig icke, att om du trodde skulle du få se Guds härlighet?’ Mi-ka-el.”

Ur boken Undrens väg av Dagny Gräsbeck, som här låter sin make Uno berätta om tiden i Houtskär.