Förskjutning i förkunnelsen
Jag läste av en händelse Olof Edsingers kommentarer och fann en fin sammanfattning av den uppenbara förskjutningen i förkunnelsen, som tydligt kan påvisas.
Sammanfattningen lär vara Kajsa Ahlstrands:
Från Gud där ute till Gud i mig
Från människan är syndare och behöver förlåtelse till människan är sårad och behöver läkedom
Från Människan ska lyda till Människan får skapa
Från Kristus som trons centrum till Livet som trons centrum
Från tro som rustning till tro som nakenhet
Från Ordet till Mysteriet
Från Jesus till Gud
Från bara i Jesu namn finns frälsning till i Faderns hus finns många boningar
Från tydliga gränser: åtskiljande till mjuka gränser: gemenskap
Från godhet till vishet
Från hierarkisk auktoritet till erfarenhetsauktoritet
Det är enligt min mening riktigt. Och det är allvarligt.
Det var inte denna förskjutna förkunnelse som resulterade i kristendomens explosiva start och fortsättning. Denna kristendomstyp är snarare orsaken till att kyrkorna töms och urvattnas.
Med detta i blickpunkten, hur är det, vad förkunnas och sägs i din församling, i din kyrka idag?
Läs gärna Olof Edsingers blogg, här finns en länk till den:
Självförhärligande eller Gudsförhärligande? – del II: Skapelse och frälsning
Henrik
Namn: Henrik Perret