Justitieministern har konstaterat att det inte behövs särskilt stora förändringar för att åstadkomma en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Så är det förvisso. Och det har ju varit den taktiska målsättningen hela tiden. Man har kommit med nya initiativ, som ju alltid har inneburit ”speciallagstiftning” tills det uppstår en sådan djungel av lagar att någon konstaterar: ”skulle det inte vara enklast att helt enkelt göra äktenskapslagen könsneutral. Då behövs inga undantag, eller Lex X eller Y.”

Då är målet nått.

Nu finns det ett initiativ i riksdagen om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Kyrkans ledning (både förre och nuvarande ärkebiskopen) har försäkrat att Finlands kyrka inte väljer Svenska kyrkans väg.

Tro det, den som vill.

Vi är nog nära.

Det handlar inte om små förändringar, det handlar om en genomgripande reform, som angriper den kristna skapelseteologins grunder. Människan identitet blir en konstruktion, man väljer själv och ”bygger” själv sin identitet. Könet frånkopplas från kroppen och det biologiskt givna.

Det är just det som Paulus antyder när han talar om ”para fysin”, dvs. ”mot naturen” eller ”onaturlig”.

Att avvisa en sådan lagstiftning och en sådan syn på äktenskapet (könsneutral) betyder å andra sidan inte att man skall behandla människor fel. Men kyrkan kan inte godkänna en lagstiftning eller en praxis som för bort från det innersta i den kristna människosynen. Hela livet är heterosexuellt, då kan inte det könsneutrala bli normativt.

Men denna trend går över hela världen. Det finns ingen anledning att tro att den inte kommer att förverkligas också hos oss.

Däremot finns det orsak för den evangelisk-lutherska kyrkan att i likhet med t.ex. den ortodoxa och katolska kyrkan hålla fast vid sin egen äktenskapsteologi och människosyn.

Henrik