De förfärliga terrordåden världen över upprör. Vem som än står bakom dem är de lika hemska och förorsakar lidande för vilka som än drabbas.
När också Norden genom de grymma händelserna i Stockholm blivit arena för dylika dåd, undrar man vad som är orsaken.
Jag anser att det är fel att tala om självmordsbombare. Avsikten är ju inte att ta sitt eget liv, utan att ta andras liv och samtidigt förlora sitt eget. Den som vill ta sitt eget liv gör det på en avskild plats, så att det inte drabbar andra. Därför borde man inte tala om självmordsbombare utan om mordbombare eller helt enkelt ”mördare”. Det handlar ju om mord av andra människor.
Samtidigt finns det en annan märklig sida i allt detta. Jag skulle tro att det i samtliga fall jag känner till handlar om muslimer. Och samtidigt säger alltid imamer eller andra muslimska auktoriteter att ”det har ingenting med islam att göra”.
Mycket starkt medveten om och angelägen om att betona att de flesta muslimer är fredliga och allt annat än terrorister, undrar jag samtidigt vad denna koppling beror på. Vad är det som föder dessa våldsdåd??
Blickarna bör också riktas mot västvärlden, mot förtryck av muslimer, mot orättvisor i Mellanöstern osv. Men argumentet håller inte riktigt i längden. Också t.ex. kristna människor är förföljda, men de svarar inte med självmordsbombningar eller motsvarande terrordåd. Också andra religioners anhängare kan t.ex. bränna sig i protest, men om inte alltid, så dock : ofta(st) handlar det om muslimska grupper. VARFÖR?
Nu skall jag gärna medge att mycket ont har skett i den kristna trons namn. Misslyckade militära operationer, som av många uppfattas som ”kristna” attacker på andra människor, har säkert gjort mycken skada. Vi har all orsak att vara självkritiska.
Det är ju också orättvist mot alla de snälla och humana muslimer som finns i våra länder att identifieras med oro och våld. Om detta var en engångsföreteelse kan den tolkas som en enskild individs förtvivlan och förvirring. Men om denna handling följs av flera liknande är risken för ett ökat invandrarhat uppenbar, trots att de allra flesta invandrare inte har någon som helst andel i sådant.
Vilka möjligheter har muslimska auktoriteter att påverka muslimer preventivt?
Jag tror dock att svaret skall sökas på ett helt annat håll. Nu har människor som inte känner Jesus Kristus kommit till våra breddgrader. Vi har alla tiders chans att inte bara se dem som missionärer för sin religion, som de sprider redan bara genom att flytta till olika länder och få många barn. Vi har anledning att låta dem vara föremål för kristen mission i ordens djupaste och mångsidigaste innebörd.
En ung kvinna skrev häromdan att hon skulle gå ut och dela matkorgar. ”För att jag är älskad”, var motivet.
Vi älskar, därför att Han först har älskat oss.
Henrik
Ur bombarens sista meddelande: ”…här i Sverige så är muslimerna så pass förnedrade att dom ber för icke-muslimer i deras moskéer.” (!)
”Varför”. Kan detta eventuellt ha något att göra med att för en muslim är den enda säkra vägen till paradiset att dö i det heliga kriget?
Annars finns ju bara den osäkra väntan på att på domens dag få sina goda och onda gärningar vägda mot varandra, och det vet man ju aldrig hur det kommer att gå, inte fast hur man har försökt hålla de fem pelarna…