Bestseller om Jesus
Kan verkligen en bok om Jesus bli en bestseller?
Ja, naturligtvis. Bibeln är väl den bok som har den allra största betydelse i mänsklighetens historia, lika modern idag som för 2000 år sedan.
Men häromdagen kom jag över en artikel (i tidskriften Fast Grunn) som säger att du kan vara övertygad om att en bok om Jesus blir en bestseller, nämligen om du skriver mot Jesus.
Da Vinci-koden är ju en sådan, fiction från början till slut. Men oaktat så säljer den bra och författaren Dan Brown har förtjänat en förmögenhet på den redan.
Sam Harris har skrivit boken The End of Faith: Religion, Terror, and the Future of Reason”, (2005). Harris, som är en representant för de nya ateisterna, har fått sällskap av två andra författare: Daniel Denett (Breaking the Spell – Religion as a Natural Phenomenon, 2006) och Victor Stenger (God:The Failed Hypothesis, 2007). Alla dessa böcker uttrycker redan i boktiteln var man står – så ivrig är man, att man redan i utgångsläget kommer med en öppen bekännelse.
Men kanske mest känd är Richard Dawkins’ bok The God Delusion, en bok som bokstavligen säljer förvånansvärt bra. Det märkliga med Dawkins är att han, så professor i Oxford han är, kan missa så grovt. Han är i många avseenden helt okunnig om de frågor han skriver om.
Den svenska bloggaren Pelle Poluha skriver om honom:
”Dawkins är helt enkelt väldigt okunnig om trosfrågor och kan inte tänka klart när grunden för hans världsbild hotas. Denna okunskap parad med stor arrogans gör honom till inget mindre än en riktig skitstövel.”
Orden kan låta väl hårda och t.o.m. olämpliga. Avsikten hos den seriösa Pelle Poluha är förvisso inte att använda fula ord när argumenten tryter. Tvärtom! Han hänvisar till rescensioner av boken (t.ex. Andrew Rilstones rescension, se basun.poluha.se). Man kan ju i sammanhanget påminna om att prof. Dawkins har blivit seriöst bemött av professorn (också han i Oxford) Alister McGrath. Prof. McGrath är utbildad i molekulär biofysik mm men är nu verksam som teolog, med stora insikter i filosofi. Han har bl.a. skrivit boken The Dawkins Delusion och har uppmanat Dawkins att ”sluta uppträda som Gud”.
John W.R. Stott skrev redan på 1970-talet om the dislike of dogmatism som ett tidens symptom och han hävdade att egentligen all övertygelse, oberoende av hur seriös forskning den bygger på, är i motvind. Stott, som är en känd förkunnare och f.d. Rector för All Souls’ Church i London, visade hur tvivlet i sig verkar ödmjukt och övertygande även om man ingenting vet om vad som ligger bakom. Nu har inte bara övertygelsen som sådan börjat segla i motvind, utan nu finns det en stark anti-Jesus vind, som blåser i tiden. Man kan skriva nästan vad som helst, och bli tagen på allvar, nota bene, om man är emot Jesus. För det krävs ingen dokumentation.
Både Jesus och Paulus, som alltid är goda vänner även om många försöker finna konflikter mellan dem, talar om sanningen. Jesus säger att var och en som är av sanningen, hör min röst (Joh. 18:37). Och Paulus talar om dem som inte gav kärleken till sanningen rum, så att de kunde bli frälsta (2 Tess. 2:10).
Sanningen, det är inte detsamma som vad jag tycker, inte heller vad du tycker. Sanningen är en person, Jesus själv (Joh. 8:12). Sanningen är också Guds Ord: Ditt Ord är sanning (Joh. 17:17).
Jag har den senaste tiden ofta tänkt att egentligen består varje människas liv i en kamp med ”kärleken till sanningen”. Det handlar inte primärt om vad andra gör mig, vad andra tycker, hur andra lever, det handlar om hur jag hanterar sanningen i mitt eget liv. Man kan missförstå detta utttryckssätt. Men det är fråga om vilken plats Jesusfrågan har i mitt innersta.
Eller kanske ännu hellre vilken plats Jesus har i min själ, mitt liv.
Frågan om det är värt att skriva en bestseller och förtjäna massor besvaras med Jesu fråga: vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?
Henrik