Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. De ville hellre bli ärade av människor än av Gud. Joh. 12:42,43

Vi har kommit till en situation när den som tror på Kristus och på Hans Ord får betala ett pris. I många länder är situationen tydligt värre än hos oss.

Men också här har det börjat synas manifestationer på persona non grata– fenomen, präster som inte skall anlitas för dop, bröllop och begravning, naturligtvis heller inte anlitas som predikant vid gudstjänster osv.

Frågan är om det är sakfrågan som gett upphov till detta fenomen eller om det är inomkyrkiga röster som manat fram denna reaktion.

Jag tror att inomkyrkliga auktoriteter bidrar till att förstärka denna märkning av vissa personer.

Man måste absolut, i ärlighetens namn, ställa en viktig tilläggsfråga:

Är det verkligen för Kristi skull, eller rentav för sin personlighets skull, eller på grund av sitt handlande, som en människa blir ”icke önskvärd”?

På den frågan kan bara Kristus svara, och kanske goda vänner också hjälpa till genom en kristlig ärlighet, och genom förmaningar.

Det kan givetvis handla om ”både – och”, inte bara om ”antingen – eller”.

Det kan vara viktigt att läsa 1 Petr. 4:15, kanske på flera olika språk…

But let none of you suffer as a murderer, a thief, an evildoer, or as a busybody in other people’s matter. (NKJ)

Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare. (SFB)

Ordet ”förskingrare” heter i grundtexten ”allotriepískopos”, en person som ”tar sig befogenheter”, ”allótrios” betyder främmande, ngt som tillhör ngn annan.

Ja, det är nog viktiga frågor. Och viktigt att försöka städa sin egen trappa.

Men det är nog också viktigt att kunna ställa frågor om sakfrågorna, som inte bara kan avfärdas med psykologiska eller demagogiska argument.

T.ex. typ ”tror ni att bara ni har den rätta tron”, att alla andra ifrågasätter Guds Ord osv. Det är ett enkelt och alltför vanligt demagogiskt grepp, som ofta används också när avsikten har varit att bedöma en företeelse el. dyl. utifrån dess teologiska och andliga värde och tyngd.

Ja, he e mangleis.

Men grundfrågan kvarstår, den som jag gärna vill formulera i hälsningens form:

Räds ej bekänna Kristi namn
om världen än det skyr.
Det är ett fäste och en hamn
när allting annat flyr.

Henrik