Idag får vi i nyheterna läsa att ärkebiskop Jukka Paarma till tidningen Aamulehti sagt att han betraktar homosexualiteten i de flesta fall som en given egenskap.

– Minulla on se käsitys, että useimmilla homoseksuaalisuus on annettu ominaisuus. Ihmiset eivät siten ole vastuussa seksuaalisesta suuntautumisestaan, hän sanoo Aamulehden haastattelussa. (Yles hemsida)

På svenska:

Jag har den uppfattningen att för de flesta är homosexualiteten en given egenskap. Människorna är slåunda inte ansvariga för sin sexuella inriktning, säger han i Aamulehtis intervju.

Litet senare i intervjun säger ärkebiskopen:

Raamattu tuomitsee homoseksuaalisuuden – kuten siunaamista vastustavat muistuttavat – mutta tekstejä sävyttää kirjoitusajankohta, Paarma sanoo. Hänen mukaansa Raamattu ei puhu homoseksuaalisuudesta kahden ihmisen rakkaussuhteena, johon kuuluu sitoutuminen, vaan Raamattu viittaa sillä elosteluun tai irstailuun.

Bibeln fördömer homosexualiteten -vilket de som motsätter sig välsignelse påminner om – men texterna präglas av tidpunkten för deras tillkomst, säger Paarma. Enligt honom talar inte Bibeln om homosexualitet som ett kärleksförhållande mellan två människor, till vilket hör att man binder sig (vid varann), utan Bibeln talar om när man lever runt eller lever i lösaktighet.

Jag är lika trött som många andra på att på något sätt rikta kritiska kommentarer gentemot en grupp människor, som aldrig gjort mig något illa. Jag har många vänner som är homosexuella.

Men jag upprepar min fråga:

Kan man inte göra något gott för människor annat än genom att bejaka allt de gör, också sådant som Guds Ord avvisar?

Detta gäller ju i NT i första hand oss heterosexuella. Hur mycket sägs inte där sådant som rammar oss, på så många sätt!

Ett studium av den tidpunkt och den miljö i vilken Pauli ord tillkom, visar att man mycket väl kände den form av homosexualitet som ärkebiskopen talar om. Vi har talrika exempel från antiken av osjälvisk homosexuell (och lesbisk) kärlek.

Ett annat svar är att möta alla människor med en mycket konkret omsorg. Välsignelse följer inte av att bejaka sådant som Ordet dömer.

Rösterna som talar om det påminner om ormens: ingalunda skall ni dö, men Gud vet att den dag ni äter därav skall era ögon öppnas så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont. 1 Mos. 3:4,5

Frågeställningen visar att det ännu en gång handlar om Bibelns auktoritet i vår kyrka.

Att någon präst nu lovas frihet att inte behöva välsigna mot sin övertygelse är inledningen till ett spel som slutar i förlust.

Må Gud väcka oss alla, välsigna oss alla. Må Gud hjälpa oss till ett annat svar, må Gud göra oss till goda och kära medmänniskor för homosexuella och heterosexuella.

Henrik