Henriks kommentarer

Kan en bekännande och troende muslim bli rektor för något av våra universitet?

De flesta människor skulle väl svara: naturligtvis! Allt annat är väl politiskt inkorrekt! Detsamma skulle givetvis svaret vara om man frågade (vilket nu knappast någon gör): kan en som ”kommit ut ur skåpet”, dvs bekänt att han/hon är homosexuell, bli rektor.

Men om frågan skulle lyda: kan en troende kristen bli rektor för ett av våra universitet?” är frågan långt ifrån självklar. I Sydsvenskan i Sverige pågår en häftig diskussion om detta därför att den nye rektorn bekänt att han är en troende kristen.

Läs Cordelia Edvarssons tänkvärda ord i Svenska dagbladet (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1998853.svd).

En frågeställning som är aktuell också här!

Det kan ju bara bra att minnas att hela den moderna vetenskapen har fötts i en kristen världsbild, vilket bl.a också Richard Dawkins har erkänt. En hel rad forskare som på ett avgörande sätt bidragit till vårt vetande, har varit personligt bekännande kristna.

Läs och tänk!

Henrik

Julkaisen Teuvo. V. Riikosen luvalla osan hänen pitämästään puheenvuorosta kirkolliskokouksen syysistunnossa.

Mielestäni hänen puheenvuorossa on paljon ajattelemisen aihetta ja sopivaa tekstiä isänpäivän alla. (Lue koko puheenvuoro www.evl.fi -sivulla).

Oman puheenvuoroni pääteema onkin tässä. Miten suomalaisella miehellä menee kirkossa ja kirkon ulkopuolella. Olen tätä taustaa vasten käynyt tämän kirjan aivan perinpohjaisesti läpi. Heti alkuun sanon, että tämä ei ole salaliitto suomalaisia naisia vastaan.
Sivulla 134 puhutaan varhaisnuorisotyön osallistumismäärien laskusta, jota ei voi tulkita pelkästään ikäluokkien pienenemisellä, kun laskua on yhdeksän prosenttia. Sama on nähtävissä partiotoiminnassa. Sivulla 43 puhutaan ateistiksi ilmoittautuneista, joista kaksi kertaa enemmän on miehiä kuin naisia. Sivulla 60 mainitaan aikuisena kastetuista, joista miehet ovat vähemmistöä kun enemmän aikuisena kastettuja on naisia. Sivulla 64 puhutaan kirkosta eronneista tai sitä harkitsevista, joista enemmistö on miehiä. Sivulla 35 aktiivisesti Raamattua lukevista enemmistö on naisia. Perheneuvonnan asiakkaista sivulla 160 miehiä on 40 % ja lähetystyössä sivun 224 mukaan 36 % on miehiä. Sitten hälyttävä luku: sivulla 284 nuoriso ja diakoniatyön alalle hakeutuvista enää vain 16 % on miehiä. Teologisissa tiedekunnissa tilanne on vähän parempi, kun 30 % hakijoista on miehiä. Tämän seurauksena uusista papeista 40 % on miehiä. Seurakunnan työntekijöistä miehiä on enää 29 %, siis naisia 71 %. Kirkkovaltuustoissa sivulla 332 miehiä 44 %, seurakuntaneuvostossa melkein päästään tasoihin, 49 %.

Kolmanneksi ja viimeiseksi. Kuritettu kansa. Aina silloin tällöin kun kansalla on mennyt huonosti, seurakuntien sanoma saa kaikupohjaa. Onko niin, että meillä menee kuitenkin kirkkona liian hyvin. Olemmeko pöhöttyneet taloudelliseen vakauteen, työntekijöiden määrään ja asemaamme yhteiskunnassa. Onko niin, että meitä ei ole vielä kuritettu tarpeeksi. Vain siitäkö voi nousta rukous, jossa uskomme Herramme – Malmivaaran sanoin – ”nostavan kansamme kuoleman yöstä”, jotta taivaasta maan yli tuulisi.

Ei voi muuta sanoa kuin: Aamen!

Henrik

P.S. Viittaukset liittyvät kirkkomme nelivuotiskatsaukseen.

Henrik

Så är då veckan slut. Idag gick förhandlingarna snabbt som de brukar den sista dagen. Några av biskoparna var redan bortresta, och en av dem, biskopen i St. Michel Voitto Huotari avtackades eftersom han går i pension vid årsskiftet.

Idag var det inte så märkliga ärenden. Men ett historiskt beslut åtminstone: mässan och förrättningarna på teckenspråk, som ju faktiskt är en del finländares modersmål.

Summeringen av kyrkomötet är att trots den gladare ytan – i våras kom biskopens öppna brev till mig mitt under kyrkan, vilket nog gjorde stämningen dålig – så är nog konflikterna djupa.

Många sade i samtal att vi som kom med kritiska inlägg mot förslaget inte talade klarspråk, något jag inte kan förstå!

Redan i fjol sade jag att tjänstemannarättspaketet är att skriva biskopsmötets redogörelses viktiga beslut i lagparagrafer (jag tror att flera av dem som godkänner paketet kunde instämma i detta). I år talade vi konkret om diskrimineringsparagrafen, om ämbetsfrågan, om konkurrerande verksamhet som just kan innebära att gammaltroende präster avsätts – är inte detta som vi talat om vad alla vet (se t.ex. Helene Liljeströms blogg).

Men poängen är inte bara att tala om två frågor (ämbetsfrågan och homosexualiteten), utan om att få ett skydd för präster och kyrkans medlemmar som i brytningen i tiden mellan kristet och okristet inte kan åtalas för det att de försöker följa Guds Ord. Och flera frågor kommer säkert upp i framtiden.

Men – för att nu tala klartext – hela synen på prästämbetet – bottnar i ett tänkande som negligerar ämbetets teologiska rötter. Jag anser att oberoende av var man står i t.ex. ämbetsfrågan måste man väl ha någon form av ämbetsteologi, dvs anse att prästen inte enbart är en tjänsteman. Detta kommer ju tydigt fram om man jämför förslaget med kyrkolagens stadganden för tidigare år.

Det handlar ju om både det som är utskrivet i förskaget, och det som INTE är inskrivet i förslaget.

Tyvärr är det så att vi ser olika på sakerna – och det gäller både ämbetsfrågan och homosexualiteten, närmare bestämt homosexuell livstil.

Och jag har sagt åt ganska många – kanske är jag paranoid – att jag är rädd för att strukturen med dagliga mässor på kyrkomötet också har införts för att ”strama åt tyglarna” mot oss konservativa, dvs för att sedan skapa ”konfliktsituationer”. Men så lågt får vi väl inte falla? Men man får se.

Men så har det blivit, man (många av oss) är misstänksam och orolig, att konflikterna skall öka. Den anda av påtvingade situationer förvånar mig. Inget förtroende skapas genom tvång, förtroendet måste förtjänas, det växer enbart i ett stilla och innerligt samtal och studium av Guds Ord, av bön, av förnimmelsen av Guds röst.

Nu vill jag inte riva upp, men eftersom både en och annan (läs: kanske ett tiotal som jag vet om), bl.a de jurister som arbetat med detta paket säger att vi inte talar klartext, då är det bara att gå in på kyrkans hemsida om några dagar och läsa inläggen på nytt. Jag har samtalat med jurister (i båda lägren), och jag lyssnar gärna till dem som har annan åsikt och säger att bilden inte alls stämmer, att paketet inte innebär något hot mot någon.

Det sades ju bl.a för ett år sedan, när i stort sett samma paket behandlades i kyrkomötet.

Jag tror på en helt annan linje. I stället för att försöka skapa problem, skall man använda sin energi på att försöka undvika konflikter. Om nu genom din mat bekymmer vållas för din broder, då vandrar du inte i kärleken. Paulus ber inte församlingen ändra sin lära, men han visar på försök att försöka lösa problemen.

Jag tror också att genom en öppnare linje, som jag inte dogmatiskt förespråkar, så skulle grupper med olika ”profil” verka inom kyrkan, och människor skulle sedan finna vägar till sammanhang där de trivs.

Man skapar inte gemenskap genom att tvinga folk att åka i samma bil, men folk som är vänner åker gärna i samma bil…

Nu skulle vi behöva ”eld från himlen”, för bara det ger liv och gemenskap!

Detta var den sista kommentaren med anledning av kyrkomötet – eventuellt återkommer jag till frågor som också behandlades på kyrkomötet. Läs också i objektivitetens namn kyrkans hemsida, där länkar finns till andra ombuds bloggar!

Henrik

Det är inte så mycket jag har att tillägga till andra rapporteringar från kyrkomötet (se www.evl.fi), men kanske dock något.

Idag har budgeten behandlats. Beslutet i den s.k. He-Ta frågan, dvs om en stor koncentration av alla personal- och ekonimitjänster skall samordnas och ordnas som köptjänst, var idag att en utredning av frågans aspekter skall ske mångsidigt. I remissdebatten föreslog jag att anslag inte skall beviljas förrän vi har fått utredningarna. Dessutom krävde vi i svenska gruppen att vi måste se en utredning av detta skulle fungera på svenska innan vi tar ställning.

Ekonomiutskottet har fattat ett beslut, som också godkändes, att pengarna som reserverades (2 milj €), inte får användas förrän utredningarna har skett. Efter det kommer en lagändring som kräver 3/4 majoritet.

Min personliga uppfattning är att det hade varit bättre att inte reservera några medel alls, men nog utreda frågan grundligt. Jag hade velat skapa ett tryck på utredningen, för när pengar finns reserverade i budgeten blir det lätt ”pengarna finns redan”.
Men förslaget måste godkännas innan detta kan förverkligas.

Min uppfattning är nog fortfarande den att detta kan leda till kaos, att det blir för stort. Dessutom är jag rädd för att samma problem möter som t.ex. inom sjukhusdistrikten (åtminstone en del av dem) att det inte blir en rationalisering, utan att man både behåller lokala tjänster (för att man behöver dem) och måste köpa upp tjänster från en rikscentral. Det blir med andra ord ingen insbesparing. Detta måste utredas.

Jag är också orolig för den svenska service, man lovar nog, men hur skulle det gå i praktiken?

I vår kommer detta paket sannolikt upp, tillsammans med alla andra stora paket… Bäst att börja be redan nu.

Stig Kankkonens m.fl. motion om en mediapräst för Radio Dei gick inte igenom. Jag röstade för förslaget, som förlorade ganska knappt. Men frågan har ändå aktualiserats och kan ju lösas på många sätt, t.ex. så att flera församlingar köper programtid tillsammans. Jag tycker nog att motionen hade sina ”risker”; allt skulle ha berott på vem den prästen hade varit – eller kanske är det fel att säga ”allt”, men mycket nog.

Så har utskottsarbetet kommit igång, och vi får fortsätta mellan verserna sedan. Det blir många viktiga frågor. Också kyrkans centralförvaltning har diskuterats. Idag rörde sig diskussionerna mycket om vikten av att allsidigt utreda förslaget – och det är nog rent av skamligt att servera ett sådant paket med en veckas varsel! Men det ska tuggas och idisslas av förvaltningsutskottet, så på det sättet ges det tilläggstid.

Diskussionerna idag handlade mycket om biskopsmötets sammansättning och uppgifter. Dels vill förslaget stryka assessorerna och fältbiskopen ur biskopsmötet, vilket många motsatte sig, dels ville man i framställningen till kyrkomötet förtydliga funktionerna för biskopsmöte, kyrkostyrelsen och kyrkans utrikesnämnd (som i förslag skulle få tydligare status osv).

Men som sagt: utskottet skall försöka lyssna till den heterogena diskussion som pågick idag.

I vår kommer många stora frågor upp till behandling: tjänstemannarättspaketet, kyrkans centralförvaltning, He-Ta, kanske utredningen om homosexualiteten osv. Det blir en mycket avgörande tid nu. Låt oss be att kyrkan hittar rätt i den djungel av åsikter och synpunkter som finns.

Samtidigt pågår en rekordartad utskrivning ur kyrkan. Man hoppas nog att kyrkan skall kunna frigöras från meningslösa debatter till en meningsfull konfrontation med tidens frågor och framför allt till en evangelisation av människor som ärutan Gud och utan hopp i världen..

Henrik

P.S. Det lönar sig nog att följa med He-Ta frågan, och låta sin röst höras! Håll kontakt med kyrkomötesombuden, bekanta er med för- och nackdelar osv. Men jag lovar att vi försöker lyssna mycket noga till fältets röst!

Idag har kyrkomötet behandlat flera initiativ, främst olika stiftsinitiativ (=initiativ från de olika stiftens stifstfullmäktige).

Bl.a frågan om val av ärkebiskop, hur det skall fördelas mellan stiftet (ärkestiftet) och övriga, detta med tanke på ärkebiskopens rikskyrkliga uppgifter.

Efter att ärkebiskopens arbetsbörda äntligen lättade genom att en annan biskop i ärkestiftet delar ansvaret, detta skedde enligt mitt minne år 2000, har lagstiftningen ang val av ärkebiskopen justerats litet. Nu handlar det enligt Hfors stiftsfullmäktige om att man borde betona ärkebiskopens rikskyrkliga uppgifter och därigenom ge mera rösträtt åt andra kretsar inom kyrkan så att inte bara biskopen i ärkestiftet i praktiken är den enda som kan bli ärkebiskop i framtiden (genom att han har ”hemmaplansfavör”).

Jag tror inte att man i detta skede går in för att ändra lagen igen, den har inte prövats en enda gång ännu sedan lagändringen, och framför allt tror jag att förändringarna sker först i samband med att hela kyrkans lednings ”rollfördelning” ses över. Särskilt gäller detta biskopsmötet och dess sammansättning, fördelningen av biskoparnas uppgifter osv. Efter detta kan ev valets agenda ses över.

För mig är det teologiskt angeläget att ärkebiskopen är en biskop och präst i den meningen att han har pastoralt ansvar över konkreta församlingar och att han förkunnar evangelium och förvaltar sakramenten. En enbart adminstrativ ärkebiskop, en verkställande direktör för kyrkan, är inte en bra tanke.

Idag diskuterades också en andra gång de tjänstemannarättsliga bestämmelserna.

Idag riktades ganska mycket kritik mot förslaget. Stig Kankkonen framhöll att det åtminstone kan anses oklokt att göra en framställning från kyrkostyrelens sida till kyrkomötet med nästan helt samma innehåll som det paket som förkastades i fjol! Både han och andra talare (Lasse Marjokorpi, Keijo Rainerma, Aino Vesti, Pekka Lahdenperä och jag) framhöll att framställningen bygger på tjänstemannarättsligt tänkande, som i hög grad påminner om den kommunala tjänstemannarätten, medan den teologiska grunden, kyrkans och prästämbetets andliga grund och argumentation nästan helt är borta.

Min tolkning är att kyrkomötet var ovanligt stilla, och att debatten trots allt var mycket behärskad. Däröver är jag glad.

Men alla är inte glada, inte heller inom vår grupp. Åsikterna är delade.

Man beskyller nu oss för att tala i allmänna ordalag utan konkretisering, vilket nog förvånar mig litet efter de exempel som nämndes. Men vi kan och kommer att återkomma till exemplen. Både juridiskt (enligt experter) och framför allt teologiskt är framställningen otillfredsställande.

Nu gick den vidare till Lagutskottet, som ska begära utlåtande av Konstitutionsutskottet, vilket innebär att frågan inte kan avgöras i höst. Man lär också ska höra sakkunniga, vilket är en viktig del av processen. Av reaktionerna att döma går paketet inte igenom om det framförs i denna form. Men det är bara min bedömning, ingen provröstning eller dyl har ju förrättats.

MIn kritik av paketet är ju framför allt dess ensidigt tjänstemannarättsliga synsätt. Prästen är en tjänsteman, med rättigheter och skyldigheter. I paragrafskrivningen finns tydliga tendenser (liksom i fjol) att skriva ut biskopsmötets redogörelse i paragrafform. Man talar om förutsättningar för att avsätta präster osv och en enligt min mening tydlig förskjutning när det gäller ”försummelse av prästerliga skyldigheter”, trohet mot kyrkans ordning och annat som har lyfts in.

Jag tror att enda chansen för många av oss att kunna godkänna något i denna riktning är att kyrkan får en egen tolkning av diskrimineringen, en paragraf som skrivs in och skyddar präster och andra mot värderingar i samhället som inte är i linje med kyrkans trostolkning.

Nu går frågan vidare, och mycket återstår. Kanske går det inte att förbättra detta paket, kanske måste man börja om.

Många åsikter finns, och jag har också mycket text av jurister och juridiska auktoriteter som skall lyftas in i diskussionerna. Genom att många redan hade yttrat sig och det idag handlade om remissdebatt (”vägkost” för utskotten) talade jag idag ganska personligt om behovet av att finna alternativ till ”tvångslinjen” i samarbets- och andra frågor.

I morgon torsdag behandlas bl.a budgeten, och de projekt som ska få understöd (bl.a frågan om det s.k. He-Ta projektet skall beviljas anslag i budgeten). Många röster från fältet har vädjat till oss om att inte godkänna det. av diskussionerna att döma har frågan inte så god prognos; väldigt många är tveksamma. Också den snäva tidtabellen har kritiserats.

Jag är rädd för att stora enheter lätt slutar i kaos (som en sade: likt Sampobanken). Vi har inte så positiva erfarenheter av nödcentralerna, av sjukhusdistrikten osv. Det blir inte alltid ekonomiska inbesparingar, utan ibland för stort för att kunna administreras effektivt. Mera om detta i morgon.

Henrik

Idag har kyrkomötet diskuterat bl.a frågor som gäller församlingsterminologin på finska. Utgångsläget är att nya sammanslagningar inom kyrkan, bl.a på grund av kommunreformen, innebär nya verkligheter också för kyrkan. Ett initiativ från Lappo stift behandlar just detta (se listan på stiftsinitiativ på kyrkans hemsida, www.evl.fi/kirkolliskokous).

De tjänstemannarättsliga förändringarna kommer upp igen i morgon. Debatten inleddes måndag kväll, men i morgon diskuteras bl.a dessa stadganden. I nuläget gäller samhällets diskrimineringsparagraf, säger man (och så har ju bl.a myndigheter behandlat frågan). Det enda säkra alternativet är en kyrklig diskrimineringsparagraf, som skulle uttrycka kyrkans egen syn på vad som är kristet, och vad som är diskriminering. Det är ju klart att kyrkan fördömer diskriminering. T.o.m. ministrar har yttrat sig på ett sätt som skulle tyda på att kyrkan tvekar inför fördömandet av diskriminering. Så är givetvis inte alls fallet.

Men kyrkan har en egen syn. Det är inte diskriminering att säga att Jesus är enda vägen till Gud, inte heller att säga att en kristen, och särskilt en präst, måste leva enligt Guds Ord, vilket betyder att han inte kan leva i ett homosexuellt förhållande eller t.ex. leva i samboförhållande.

Men det finns ju mycket annat som gäller det kristna livet.

En människa kan falla i vattnet, men inte leva i vattnet, sade min morfar någon gång.

Inom konstitutionsutskottet har vi diskuterat frågan om parokialsystemet (=församlingstillhörighet baseras enbart på ens bostadsadress) kunde kompletteras och utvecklas, och om kyrkan borde möjliggöra personförsamlingar. Det är ett ombudsinitiativ.

Det tråkiga i debatten är att allt i kyrkan just nu speglas ur synvinkeln i vilken den mån den erbjuder de gammaltroende en möjlighet att komma undan. Det är disciplin, strypning av möjligheter, anmärkingar och varningar – och avsked – som gäller!

Biskop Gustav Björkstrand hördes av utskottet och han kom med flera intressanta synpunkter, som anknyter till det herdabrev som han skrivit och som torde utkomma snart. Han redogjorde bl.a för situationen i våra nordiska grannländer, och i bl.a. England.

Men det är nog tyvärr trångt i kyrkan, för dem som har en traditionell kristendomssyn. Och värre blir det betydligt i den mån vi får präster och eventuellt biskopar som välsignar eller själv lever i registrerat partnerskap.

Kyrkans fyraårsberättelse diskuterades också. Kyrkan med många ansikten, så heter boken (översatt av mig, har inte sett den på svenska). Ack ja, tyvärr är det så i mer än ett avseende!

Teuvo V. Riikonen, rektor för Säminge kristliga institut, höll ett fint inlägg om arbetet bland män. Jag har fått löfte av honom att presentera detta här på bloggen (sedan han granskat texten). Han betonade vikten av att kyrkan på allvar försöker nå männen (utan att mista kontakten med kvinnorna).

Jag tror fortfarande att kyrkan måste gå in för en mycket enklare och lättare förvaltning och organisation, i mycket högre grad vara beredd att arbeta med frivillig arbetskraft, gå in för mycket större öppenhet vad former, nätverk och grupper beträffar. Vi måste ha en mycket större beredskap till alternativ.

Men alla alternativ i en kyrkan måste vara kristliga alternativ. Man kan enligt min mening ha olika andliga traditioner, det kan gälla högkyrklighet eller lågkyrklighet eller något mitt emellan, det kan gälla mera eller mindre karismatiska former, det kan handla om väckelsetraditioner osv. Men man kan inte gå emot Guds Ord och kalla det kristet som inte är det.

Kyrkan måste också i vår tid ta avstånd från heresier, precis som på NT:s tid. Om man inte kan säga nej, är man inte trovärdig.
Men måste också ha ett JA, ett ”ja” som Paulus anknyter till när han talar om Guds löften, som i Honom fått sitt ja 2 Kor. 1:20

Henrik

Så har då kyrkomötet kommit igång. Höstsessionen inleddes med mässa som leddes av biskop Eero Huvoinen.

Under måndagen behandlades kyrkans budget, och de motioner som hör samman med budgetbehandlingen. Till dessa hör bl.a frågor som gäller vad man kan göra för att stärka kyrkas utbud av och framför allt beredskap för att möta människor i nöd. Bl.a det tragiska skoldramat i Kauhajoki var en bakgrund till den uppfattningen att långt flera ungdomar diskuterade frågorna på nätet än på olika tillfällen som man försökte arrangera för dem. Det ena utesluter inte det andra.

En av biskoparma hade också föreslagit att biskoparnas nya bok om kärlek, familj och sexualitet Kärlekens gåva skulle utdelas till alla hem. Frågan väckte ganska mycket diskussion. En person var av den åsikten att boken inte lämpar sig för alla hem för den utgår från den heterosexuella familjen. Bl.a ensamstående, samkönade par och även sambopar kan känna sig utanför de temata som boken tar upp.

Mycket diskusson väckte också det s.k. He-TA projektet, förslaget att samordna all personal- och ekonomiförvaltning till en jätteorganisation, som genom obligatorisk köptjänst skulle sköta detta för alla församlingar. Mycket kritik framfördes, också mot den snäva tidtabellen. Mycket kritik har också kommit från fältet. He-Ta seglar nog i motvind. Idag hålls ett informationstillfälle om He-Ta. Diskussionerna fortsätter, inga belsut finns ännu, det första gäller reservering i nästa års budget för He-Ta.

Budgeten behandlas nu i ekonomiutskottet, där stiftets representant är Åsa Westerlund.

På kvällen deltog jag i SLEF:s möte i Åbo med över 70 studerande och unga vuxna. Glädjande! Fina ungdomar!

PÅ kyrkomötet hade diskussion om det s.k. tjänstepaketet börjat. Det blir en hård och svår dust. Enligt min mening vill man göra kyrkan och samhället till kommunicerande kärl, prästen blir i mycket hög grad en tjänsteman.

Be för oss idag när diskussionerna fortsätter kl 09.

Återkommer.

Henrik

Det är uppmuntrande att läsa att nye rektorn för Lunds universitet Per Eriksson, är en bekännande kristen, medlem av Evangeliska frikyrkan.

I en intervju i tidningen Dagen säger han att trots att hans utnämning har väckt debatt och att han utsatts för kritik av vissa lärare på universitetet, kommer han att att fortsätta vara sig själv.

”Alla andra är redan upptagna” (Oscar Wilde).

Per Eriksson, professor i signalbehandling, som i nu varit generaldirektör för Verket för innovationssystem (Vinnova), och tidigare bla varit rektor för Blekinge tekniska högskola, säger:

Sedan är det min övertygelse att det i regel är bäst att man inte döljer sin tro och övertygelse utan står upp för den. Offentligt om så krävs.

Det är mycket befriande att höra sådana röster idag! Jag tror också att sådana människor vinner respekt.

Tänk vad en rätt man på rätt plats kan betyda! (obs! betoningen är inte på man, annat än i det fall personen är man..)

Alltså:

Räds ej bekänna Kristi namn
om världen än det skyr.
Det är ett fäste och en hamn
när allting annat flyr.

Henrik

Prof. Tapio Puolimatkas nyaste bok Usko, tieto ja evoluutio vann första pris i läsarnas omröstning. På bokmässan blev Tauno Väinöläs bok Virsikirjamme virret riksdagsman Timo Soinis val och därmed officiellt Årets kristliga bok.

Trots allt måste man konstatera att Tapio Puolimatkas böcker (i fjol 2 pris för en bok om Bibeln, i år 1 pris för sin bok om Tro, vetande och evolution) har noterats oerhört starkt. Årets kristliga bok utses av en person, medan läsarnas val är många människors gemensamma omdöme om vilken av dessa böcker som de ställer främst.

Därför är det anmärkningsvärt att prof. Puolimatka två år i rad har vunnit läsarnas förtroende, och detta år alltså första pris.

Henrik

En debatt har ägt rum mellan John Lennox och Richard Dawkins, både professorer i Oxford.

Henrik