Folk har börjat undra varför jag ”tiger inför halshuggningen av en prästbroder” (Halvar Sandell) och undrar om jag har betänkligheter.

Svaret är mycket enkelt: jag har helt enkelt tyckt att så många har yttrat sig klart, jag har sörjt över angrepp från prästkolleger, och vi firar bröllop i familjen, så jag har haft en del annat att tänka på också. Halvar och jag har stått i daglig kontakt.

Men i klartext: Halvar Sandell har mitt fulla stöd (100%). Man kan alltid diskutera stilpoäng (alltså hur man skall framföra själavårds- och pastorala aspekter) – det gör jag däremot nu inte! – men jag har efter 25 års samarbete lärt känna Halvar mycket väl. Jag ser hans agerande som rättfärdigt (han talade på förhand), och som framsprunget ur en biblisk nöd, och något som särskilt skall gälla präster – att man inte lär i strid med Guds klara Ord. Jag var själv närvarande, men såg inte incidenten, som jag nog uppfattar som ett slags provokation (på gr av vad församlingsbor berättat).

Jag ser det som ofrånkomligt att kyrkan är totalt klar på denna punkt!

Det finns två rädslor i detta. Den ena är rädslan att skada sin nästa, att slå den slagna, att sälla sig till dem som utpekar någon grupp av synder och syndare. Den vill jag behålla, för vår kallelse är att stå med de utsatta och angripna.

Den andra rädslan är rädslan för att svika det som är en prästs kallelse, att förvalta Guds Ords sanningar och lära det som Bibeln lär, också när det står i strid med folkkänslan och intuitionen, också den vill jag behålla.

Jag tycker att man inte kan uppfatta BIbeln på mer än ett sätt här. Utlevd homosexualitet är synd. Men utlevd heterosexuell otrohet, otukt och mycket annat är också synd. Och Bibeln talar som känt mycket mera om de heterosexuellas synder.

När Paulus säger att ”sådana var somliga bland er, men ni har låtit två er rena” så visar han på det centrala i hanteringen av frågan. Det handlar om förlåtelse för både heterosexuella och homosexuella, om behov att rening. Detta måste börja med oss präster (även om Guds Ord gäller alla), att vi klart och tydligt säger vad Guds Ord lär.

Att vi samtidigt skall slå vakt om människan, och vara rädd för att skada henne är en kallelse som ingår i detta. Men vi hjälper ingen med att förespråka vägar som Gud har avvisat.

Henrik