Några har frågat mig om jag inte kommer att svara på John Forsbergs frågor i kyrkpressen.
Svaret är att jag nog skall försöka svara, men att det är omöjligt för mig att svara enligt de direktiv som han ger: inga motiveringar, inga förklaringar (slingrande), men ändå förklara hur man kan lösa de frågor som uppstår!!

Det skulle vara enkelt, formellt sett, att svara med en rätt tipsrad: 1a, 2b, 3a, 4a osv, men när man fördjupar sig i problematiken märker man att vissa frågeställningar är svårare än vad man först tror. Därför, och också av andra skäl, skall jag arbeta litet med svaret. Korta svar kräver lång tid, långa svar kortare tid.

Min syn är densamma som förr.

1. Jag utgår från att man i detta läge bör kunna hitta en praktisk lösning som innebär att alla enligt sin övertygelse kan vara präster i vår kyrka (alltså båda åsiktsgrupperna i ämbetsfrågan).

2. Vidare konstaterar jag att biskopen har en prövningsrätt, både enligt kyrkolagen och kyrkoordningen samt liksom alla andra samvetsfrihet enligt grundlagen och ”jämställdhetslagen” (Lagen om jämställdhet mellan män och kvinnor).

3. Och det viktigaste av allt: en biskop bör bygga sina beslut på Guds Ord och kyrkans bekännelse.

4. Om man därtill ännu fogar ett önskemål om att allt skall kunna ske så medmänskligt och praktiskt smidigt som möjligt, börjar alla ingredienserna vara klara.

Men skriv ner detta på ett sätt som inte konservativa missuppfattar (vilket kanske redan skett) eller meningsmotståndare utnyttjar, se där är utmaningen!

Henrik