TRE ORD TILL DIG: förglöm ej mig!

Under min barndom fanns det minnesalbum, små böcker med glansbilder mm där man skrev sitt namn och någon vers. Mitt första försök blev så dåligt att jag limmade ihop två sidor (med lim) och klippte sedan bort det ynkliga resultatet (jag beskyllde min yngre bror för eländet, vilket jag torde ha bett om förlåtelse för senare)!! Sedan lärde min äldre bror att ”man skall skriva såhär: ”tre ord till dig, förglöm ej mig”. Så det så.

(Det fanns också en annan vers, som man bara kunde använda om man fick skriva på sista bladet. Kanske någon äldre läsare minns.)

Men versen ”som man skulle skriva” har många gånger talat till mig.

Inför årskiftet nu har två texter kommit starkt inför mig:

Men om ni inte vill tjäna HERREN, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade, när de bodde på andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni själva bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna HERREN. Jos. 24:15

Elia trädde fram för allt folket och sade: ”Hur länge skall ni halta på båda sidor? Om det är HERREN som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.” Men folket svarade honom inte med ett ord. 1 Kung. 18:21

När man följde med det ”officiella” programmet vid årsskiftet, ser man tydligt den förändring som har skett i Finland. Borta är den anda som fanns med ”Vår Gud är oss en väldig borg”, med stillhet inför årsskiftet. Det förefaller som om Finlands folk i hög grad valt bort KRISTUS, och en ny, sekulariserad tid har definitivt inträtt.

Visserligen har en andakt fortfarande plats, denna gång var det domprosten och inte längre en biskop som höll den. Men placeringen pekar på (hoppas jag bedömer det fel!) en marginalisering, majoriteten firar inte längre årsskiftet inför Guds ansikte, utan med helt annat i sinnet.

Min avsikt är inte att klaga på folket i och för sig. ”En människan kan intet taga om det inte blir henne givet.” Samtidigt har varje människa ett ofrånkomligt ansvar, hur hon hanterar sanningsfrågan, sin kunskap om Gud, vilket ju Paulus ser som en central utgångspunkt i Rom. 1. Har vi det så bra att vi när vi äter oss mätta, när vi bor i städer som vi inte har byggt (5 Mos. 6) att vi glömmer HERREN?

Jag tror att vi skall rikta blickarna mot oss själva, och mot oss som kyrka.

Jag tror att det spår som strävar till att befästa vår kyrkas status och ställning egentligen är dödsdömt. Det går inte längre att föra en institution vidare, allra minst med byråkrati och en tung apparat, och hoppas på att den skall överleva.

Jag tror att kyrkan måste omstruktureras, förenklas, och börja arbeta andligt, människonära.

Det var det jag ville satsa på om jag skulle ha valts till biskop. Och det är det jag vill satsa på nu i den tjänst jag nu har.

Jag tror att vi kristna måste bli mera offensiva. Vi skall leva ut den kristna tron. Bekänna Jesu namn, gå i kyrkan, be och tillbe HERREN.
Jag tror också att vi skall inbjuda och kalla människor till våra hem, till samlingar kring Guds Ord. Det har förvånat mig positivt att så många kommer till alfakurser och hemmakvällar om de blir bjudna. VARFÖR gör vi så litet?
Jag tror också att vi som kyrka skall ha en strategi för en återerövring av folket – fatta detta rätt, tack – som bl.a. innebär att vi utbildar apologeter, att vi kallar goda präster, goda andliga ledare. Att vi satsar på media, på tidningar och TV (kristna ungdomar borde söka sig till dessa media och där hävda de kristna värdena). Att vi använder de oerhörda möjligheter som internet erbjuder.

I avsikt att vinna människor för Kristus.

Villkoret är nog, tror jag, att det finns mycket mera rum för medverkan, för växelverkan, för påverkan i våra församlingar. Någonstans stod det att våra församlingar är för ”solistiska”. Man kan också tillägga för anställdscentrerade. Vi borde hjälpa varann till en sund växelverkan mellan anställda och frivilliga medarbetare.

De fyra kristna B:na – BIBELN, BÖNEN, BRÖDSBRYTELSEN och BRÖDRAGEMENSKAPEN – är goda och enkla recept. De kan faktiskt leda till förändringar.

Tre ord till Dig: förglöm ej mig! Är detta HERRENS ord till oss nu när 2007 har börjat?

Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN. Sak. 4:6.

Det handlar inte om hjälp till självhjälp eller att lyfta sig i håret. Därav blir intet. Men något måste ske. Och det börjar med att HERREN kallar lärjungarna till sig och sänder så ut dem – princip som i nytestamentlig tid.

Henrik

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.