Snart sagt varje dag får man frågor om ämbetsfrågan och kyrkans debatter. Antingen ringer någon redaktör (som idag igen) och ställer frågor. Eller så frågar någon vanlig människa (:-) och undrar.

Problemet är om man skall svara eller inte. Om man inte svarar blir hela diskussionen förvrängd. Den ger ett intryck av konsensus, utan att någon sådan finns. Om man svarar så ”grälar man”, även om man skulle försöka svara så artigt och hänsynsfullt men samtidigt ärligt man kan.

På ett sätt förstår vi alla vad detta handlar om. Kyrkans budskap har blivit ett ständigt återkommande gräl. Irritationen har vuxit sig allt starkare: försvinn, grunda egen kyrka.

Man kan diskutera också denna fråga, med risk för att man betraktas som grälssjuk.

Men om kyrkan i 2000 år haft en syn och 20 år en annan, om man på 1980-talet infört något nytt kunde man åtminstone ställa frågan om vem som borde lämna kyrkan, de som har den gamla synen eller de som har den nya synen.

Men man kan också fråga sig om en lem kan säga till en annan: jag behöver dig inte. Vem är det som har rätten att avskeda någon från medlemskapet??? Det är en viktig fråga.

Men det kräver en tilläggsfråga: handlar det om en trosfråga, om någon yttre ordning som inte är någon huvudfråga?
Om det handlar om en trosfråga, så skall de lämna kyrkan som har en felaktig trossyn.
Om det handlar om en yttre ordning, behöver den inte vara kyrkoskiljande. eller borde man säga får inte vara kyrkoskiljande.

Detta ger intressanta aspekter, om nu någon mera är intresserad överhuvudtaget.

För mig framstår ännu en möjlighet: att i Gamaliels anda breda ut ”brevet” (åsikterna och argumenten, frågorna, vädjanden, listorna och uppropen) ungefär likt Hiskia (2 Kung. 19:14) inför HERREN och säga: Herre, hjälp oss, vi har kört fast, vi har inte kunnat lösa denna fråga, gör något nytt med oss och i oss!

Detta svar kan inte gå förbi Ordet, utan måste bygga på det.

Under tiden skall vi inte låta denna fråga dräpa kyrkans vittnesbörd, utan frimodigt förkunna evangeliet, undervisa enligt vår övertygelse och leva ut den kristna tron.

Där vi kan gör vi det tillsammans, där vi inte kan, gör vi det på var sitt håll, så får människor ett mångsidigt utbud och får välja.

Henrik