Idag meddelas att Helsingfors förvaltningsdomstol avbrutit avvisningen av den iranska kvinnan Naze Aghai.

Många har försökt medverka till detta, med respekt för lag och ordning, men i skarp protest mot det som jag anser vara en total feldömning – det skulle vara tryggt att återvända. Den som känner till hedersbegrepp och annat tänkande förstår att det inte handlar ens om vilket principiellt skydd myndigheter här eller i andra länder är beredda att ge, hennes öde skulle med allra största sannolikhet vara beseglat. Detta har hon också själv konstaterat.

Det är glädjande att en demonstration ordnas idag utanför riksdagshuset kl. 17.

Jag noterar med glädje och tillfredsställelse att kyrkan varit berömvärt aktiv, inklusive biskop Gustav Björkstrand.

Sannolikt har kyrkans klart uttalade stöd, inklusive Mikaelin seurakuntas agerande, haft stor betydelse, liksom alla de enskilda röster som i olika sammanhang vädjat för henne.

Här handlar det inte om prestige, utan om ett människoöde, som kunde vara Ditt eller mitt! Jag uttrycker min respekt för förvaltningsdomstolen också som i detta fall ger frågan en ny behandling – det är på ett sätt en svår sits, därför att man måste söka verkliga och objektiva, inte populistiska lösningar.

Denna gång tror jag människors reaktioner inte handlar om populism, utan om medmänsklighet.

”Den som visade … barmhärtighet.” (ur veckans predikotext)

Henrik