Konstaterar att jag sedan augusti (11.08) haft 10 000 besök. Det handlar nog om långt flera, sedan starten våren 2006 har nog det 3-4 dubbla förirrat sig hit.

Men man kan ju fråga sig varför.

En grupp skulle må bättre av att inte läsa (se kommentaren under föregående inlägg).

En annan grupp kanske läser för att snärja honom (genom något hans ord), för att få något att anklaga honom för. Till den del det inte är ett ”lidande för Kristi skull” (har de förföljt mig, så ska de förfölja er) så får jag betala för det själv. Om något stycke är ”för sanningens skull” är det bättre ställt.

Jag vill understryka att jag inte är ute för att ironisera, såra, kränka eller ”molla” mina medmänniskor. Säkert märks mitt sinnestillstånd (och säkert också sinnesstillestånd) i bloggarna, men jag skriver av mig för att reflektera, tänka, avreagera mig i en mening.

Det har varit nyttigt, dels har jag fått mycket (mest) positiv feed back, dels har jag fått saklig kritik, och litet osakligt, sådana som ingenting säger utom att man är dålig på alla sätt. Dessa har jag inga bekymmer med, jag visste ju det redan…

Jag är tacksam för alla seriösa kritiska och andra inlägg. Jan Myrdal, Alva Myrdals son, säger i en artikel i Aftonbladet januari 2004) att

varje diskussion mellan troende och icke-troende (marxister t.ex.) som syftar till en kompromiss eller gemensam ståndpunkt i centrala trosfrågor i kristendomen är andligt oren. Insikt om detta möjliggör däremot verkliga diskussioner. Också i livsåskådningsfrågor.

Jag hoppas förstås att de mest pessimistiska kritikerna ska ha fel och att något meningsfullt – naturligtvis också för dem som inte instämmer i mina åsikter – kan födas också av detta.

Tack till alla besökare, förlåt för varje självisk och sårande ton i mina ofta ganska spontana inlägg!

Henrik

P.S. Till tröst: åtminstone är antalet ev. ”intellektuella lättviktare” som någon antydde lägre än 10000, räknaren registrerar besök, inte besökare. Besökarna är säkert betydligt färre, och alla är ju inte idioter…:-)