Kyrkomötet samlas nu inkommande vecka i Åbo. På agenden finns kyrkans budget, apokryfiska böcker mm. En av de verkligt stora frågor som kommer upp med alltför kort varsel är Lagutskottets betänkande, som innebär ganska stora förändringar i kyrkans liv.
Betänkandet som vi ännu inte har fått (jag fick det nog just på extra begäran i elektronisk form, men har ännu inte hunnit läsa någonting), lär vara ca 90 sidor långt. I förslaget till program skall betänkandet behandlas på onsdag kl 09.00, och de flesta ombud får det på måndag morgon.

Samma fråga har en gång tidigare varit i kyrkomötet, men då beslöt man att inte behandla det, på grund av att ingen hade hunnit sätta sig in i problematiken. Nu är situationen ännu värre, nu skall hel paketet behandlas med två dagars varsel, vi vet bara litet om vad som kommer att stå där.

Men bland de frågor som finns med (det har jag fått höra) är bl.a

– att lektorstjänsten stryks
– att man kan avskedas från prästämbetet om man inte fullgör prästerliga ”skyldigheter”
– rätt till bitjänst och anmälningsplikt för präst när det gäller s.k. ”konkurrerande verksamhet, t.ex. av förening ordnad gudstjänst, som kan anses konkurrera med församlingen
– diskrimineringsparagraf, som betyder att diskrimineringen linkas betydligt närmare till samhällets motsvarande stadganden
– prästen blir i ännu högre grad en tjänsteman
– kyrkan ger bort delar av sin autonomi

Den som med insikt läser dessa rader, förstår att det inte är något man kan ta ställning till efter några dagars läsning (medan kyrkomötet och alla andra ärenden pågår!).

Den nya stilen har blivit det att man utan diskussion (lektorstjänsten) stiftar lagar, och avgör därmed på fel sätt frågor som behöver en teologisk och annan utredning, utlåtanden osv. Detta innebär ju bl.a att kyrkan inte har något att erbjuda de kvinnor som inte vill bli präster. Här bör man tillägga att det inte behöver vara teologiska skäl, det är också praktiska skäl, t.ex. arbetstiden som ofta kan vara må-fre medan en präst alltid är veckoslutsarbetande. En lektorstjänst kan passa en mor (med familj), både när barnen är små och är i dagis eller skola, eller senare.

Vad lektorstjänsten beträffar så kan man konstatera att antalet lektorstjänster har gått ned katastrofalt efter ämbetsbeslutet 1986. Många församlinga tycker sig ha mera nytta av en prästtjänst än en lektorstjänst. Men det finns också färska exempel på församlingar som planerar (planerade?) att inrätta en lektorstjänst för evangelisationsarbete, just för att en präst skulle kunna drunkna i förrättningar, administration och annat. Man ville ”reservera” lektorn för att specifikt arbeta med evangelisation.

Den rätta tågordningen bör vara att man diskuterar stora frågor separat, utreder dem vederbörligen, och sedan stiftar lagar som möjliggör det man beslutit om. Nu sker det tvärtom: man besluter i lagtext om lektorstjänsten, och när paragrafen är godkänd så finns lektorn inte längre. Detsamma gäller t.ex. diskrimineringsskrivningarna som skall innefatta också sexuell inriktning. Vad behövs efter det för utredningar.

En mycket större problematik än man först tror är frågor som ansluter sig till prästämbetet. Ibland har jag undrat om finskans ”virka” (ämbete, pappisvirka) och ”virka” (tjänst, t.ex. kaplan) har gått ihop på grund av språkets makt över tanken. Men definitivt är inte en luthersk präst endast en kyrklig tjänsteman.

Alla förstår givetvis också varför stadganden om tjänsteplikter tas in (detta visar ju med önskvärd tydlighet att de åtgärder som nu riktas mot enskilda präster inte har laglig grund – jag vågar inte påstå att de är olagliga, men sannolikt enligt min mening mot grundlagens 11§, åtminstone har lagen inga stadganden om detta). I mina öron blir det för lätt att avskeda en präst, det kan för mycket bli utlämnat åt åsikter och personkemi, t.o.m. åt godtycke i viss mening. Den nugällande kyrkolagen är ganska klar, det handlar närmast om konflikt med kyrkans bekännelse).

Stadgandena om konkurrerande verksamhet förvånar mig (jag måste återkomma till detta mera, för jag vet endast det som stod i kyrkostyrelsens framställning, och enligt uppgift har det inte ändrats). Att en präst skulle vara begränsad, att man ska se på andra kristna , evangelisk-lutherska sammankomster och gudstjänster som konkurrerande verksamhet låter nog i min mening väl inskränkt. Menar man Tomasmässan? Väckelserörelsernas gudstjänster? Regnbågsmässor?

Knappast, åtminstone inte det första och sista exemplet.

Man menar sannolikt t.e.x Lutherstiftelsens mässor, plus kanske andra motsvarande som dyker upp som svampar ur jorden.

Är det faktiskt nödvändigt att tänka så? Så länge det finns de som inte tror, som inte nåtts av evangeliet. Och så länge det finns sådana som inte får rum inom den ”officiella kyrkan”.

Enligt min mening kan man inte behandla så många och stora frågor på så kort varsel. Man ska inte avgöra lagtexten först, och sedan skära ut motsvarande bit ur dogmatiken, etiken eller den praktiska teologin, för att inte säga Bibeln…

När den nya kodifieringen av kyrkans lagar blir klar, ser det ut som om kyrkan frivilligt avstår ännu mer av sin autonomi (t.ex. genom att sådant som nu står i kyrkolagen flyttas till kyrkliga lagar. Skillnaden är den att kyrkolagen bara kan godkännas eller förkastas av kyrkan själv, medan kyrkliga lagar är samhälleliga lagar som också gäler kyrkan, enkelt sagt).

Poängen i detta är inte att låsa någon position före behandlingen, det kan finnas argument och synpunkter som jag i detta skede inte känner till (det finns säkert sådant!), men efter att i konstitutionstskottets behandling grundligt ha satt mig in i den tidigare skrivningen är jag nog orolig. I en mening handlar det om den största förändringen till vissa delar sedan Schaumans tid (Kyrkolagen 1869). En större strukturell förändring skedde när den stora delningen i kyrkolag, kyrkoordnin och valordning ägde rum.

Men nu förändras mycket mera än man först tror.

Om förslaget godkänns, alltså.

Henrik