De två första söndagarna i advent kallas på latin Adventus humilitationis och Adventus glorificationis. De talar om Kristi tillkommelse, den första om Kristi ankomst i förödmjukelse, och den andra talar om när Kristus kommer tillbaka i härlighet.
Det märkliga är att den judiska rabbinska traditionen lärde att om folket var redo att möta Gud, så skulle Messias komma i härlighet, enligt Dan. 7:13, men om folket inte var redo att möta sin Gud, så skulle Messias komma ödmjuk, ridande på en åsna, enligt Sak. 9:9.
Nu kom Jesus ridande på en åsna, folket hälsade Honom med det messianska Hosianna-ropet ur Ps. 118, men folket kände inte igen Honom.
Jesu ankomst ridande på en åsna innehåller alltså mycket. Det var tecknet på att folket inte var redo. Det var också tecknet på Guds nåd, att Han inte vill att någon skall förgås utan att alla skall omvända sig (jfr 2 Petr. 3:9).
Kristi andra tillkommelse (Adventus glorificationis) anknyter förutom till Dan. 7:13 (läs!) till Sak. 12:10:
Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.
Texten antyder att detta sker efter korsfästelsen. Texten ger intrycket att Israel skall omvända sig (jag skall utgjuta nådens och bönens Ande så att de ser upp till mig, som de har genomborrat). Ibland har jag undrat om Pauli ord om sig själv som ”ett ofullgånget foster” ( 1 Kor. 15:8), dvs en prematur, en som föddes för tidigt, också anknyter tilll denna profetia ur Sakrjas bok. Paulus mötte Kristus på himmelens skyar, och detta ledde till hans omvändelse (Apg. 9). Månne Paulus tänker att han, en jude, fick uppleva Sakarjas profetia på sig själv ”före tidtabellen”? Detta kan man bara meditera över. Jag vill inte yttra mig för säkert, men intressant är hur Paulus ofta antyder att han står i tacksamhetsskuld till sitt folk, till judarna, över att han har fått något som de ännu inte fått.
I vissa översättningar, t.ex. i den nya finska (1992), har översättningen blivit ngt otydligare. Det står faktiskt om ”mig, som de har genomborrat.”
Det är ofattbart att judarna på Jesu tid inte kände igen sin Messias. Men egentligen är det samma verklighet som varje människa står inför, tills hennes ögon öppnas. Jesus är tecknet, som skall bli motsagt.
Adventstiden är en tid av beredelse. ”Den lilla fastan” före jul handlar om för-beredelse att möta Herren som kommer.
Välsignad är Han som kommer!
Henrik