Idag nås vi av nyheten att även Esbo och Vanda samfälligheter sällat sig till dem som vill strypa missionsunderstödet till SLEY och SLEF.

Jag noterar med tillfredsställelse att biskop emeritus Erik Vikström nyligen sagt att man borde höja understödet til SLEY och SLEF.

Den andliga förförelsekampanj som börjat i Helsingfors har nu drabbat missionen hårt. Man vill gärna göra gällande att man bara flyttar understödet från ett missionsprojekt till ett annat.

Det är tyvärr inte hela sanningen. Man stryper missionsarbete, som är själva livsnerven i kyrkans liv, och flyttar stödet sedan (när detta träder i kraft om 3 år) till olika internationella projekt, som mig veterligen inte åtminstone till merparten är evangeliserande projekt, utan snarare internationell diakoni och kyrkans utlandshjälp.

Det handlar inte enbart om pengar. Det handlar också om missionsteologi, alltså inte om ämbetsteologi. Den intresserade kan gå in på STI:s hemsida och läsa om missionsteologin (www.teolinst.fi, både på nyhtessidan och i Hörnstenen 1/2008). Det handlar om stora frågor.

Jag tycker att denna hetskampanj har avslöjat sitt verkliga ansikte.

Jag tvekar inte att säga detta. Detta är orättfärdigt och ont. Man får hoppas att dessa planer ännu kan förändras, att fullmäktige ännu stoppar dessa förslag.

Nu skulle biskoparnas röst behövas. Detta handlar inte längre om ämbetsteologi (SLEY har för övrigt en kvinnlig präst anställd i missionsarbete). Var och en må pröva detta och ställa sig frågan: i vems intressen ligger att missionsarbetet drabbas, att nya avtal inte fattas med missionärer från SLEY och SLEF?

Jag hoppas också att de andra missionsorganisationerna nu är solidariska och häver upp sin röst. Detta vansinne kan inte få fortsätta.

Dags att vakna.

Henrik