En person som inte har prästrättigheter i någon av dessa kyrkor, kan inte förrätta dop i den evangelisk-lutherska kyrkan eller ansluta medlemmar till kyrkans församlingar. Detta gäller bl.a. de personer som har fått sin prästvigning inom den svenska Missionsprovinsen.

Så heter det bl.a i biskoparnas uttalande om dopet.

Jag funderar på detta med ”dop i den evangelisk-lutherska kyrkan eller ansluta medlemmar till kyrkans församlingar”.

På något sätt låter det som om kyrkan skulle döpa sina medlemmar. Men det kan ju inte vara fallet!

Dopet är ett dop, och teologiskt tycker jag det är svårt att avvisa ett döpande av t.ex. Missionsprovinsens präster. Däremot blir upptagning i kyrkans gemenskap och medlemskapet i bestämd församling aktuella frågor.

Jag säger heller inte att denna utveckling är önskvärd. Jag frågar mig endast om den går att stoppa?

För det finns som känt bestämda orsaker.

Lutherstiftelsens dopverksamhet kan inte bli ngt större praktiskt problem för kyrkan. Om de skulle döpa t.ex. 200 personer under året, hur stor del är det av alla döpta? I ingen händelse finns det risk för någon verklig ”konkurrens”.

Vad säger Ni?

Henrik