När man funderar över Lutherstiftelsens dopverksamhet och de biskopliga direktiven att inte uppta av Missionsprovinsens präster döpta barn i vår kyrkas gemenskap, undrar man litet.
(1) Är inte kyrkans grundidé att sprida evangeliet, att vinna nya människor för Jesus Kristus?
(2) Är då inte de som har samma lära och samma syfte snarare vänner än ovänner?
(3) Borde inte kyrkan välkomna alla som vill samla människor kring Guds Ord och verka för att flera ansluter sig till kyrkan?
Att nu i praktiken skilja åt dop uch dopundervisning, att agera så som man inte gör i Sverige i motsvarande situation, att spilla krut på andra kristna människor, är detta verkligen kyrkans svar i dagens läge när många flyr kyrkan?
Henrik