Det gamla ordspråket se men inte röra, en barnregel som nog äger aktualitet i vår tid också, måste i den aktuella kyrkliga debatten vridas och ändras.

Det märkliga är ju att man nog får göra abort, men inte visa en abort.

Det är ju helt enkelt ganska befängt!

Naturligtvis finns det saker som man gör som inte skall visas, allra minst för barn. Men det finns något i logiken som jag såg på en annan (finsk) blogg att om man anser att abort inte innebär avbrytande av liv, utan att avlägsna en svulst eller en växt ur en kvinnas kropp, varför skall det vara olagligt att visa det?

En annan sak är ju att det – för vissa grupper, t.ex. för unga – kan vara olämpligt.

Å andra sidan måste man fråga om det inte är just de unga som hotas av en sådan situation?

Jag har i knappt 30 år rört mig bland unga ute på stan, på festivaler och rockkonserter (med ambulans) och där kommer problemen emot en mycket realistiskt.

Abort har blivit ett preventivmedel.

Vi talar inte om absurda situationer (våldtäkt, eller annat där det finns liv-mot-liv på ett eller annat sätt), utan vi talar om sådant som blivit en del av vår vardag.

Jag har uppgifter om att abortvideor har visats i flera församlingar, och också i skolor.

En professor föreslog nyligen (kolla Yles nyheter) att man skulle undervisa om samlagsteknik, och -ställningar för ungdomar i högstadiet, detta får man göra, men inte varna för ett av de mest ödesdigra slag som i dagens samhällen riktas mot mänskligt liv!

Det är något som haltar betänkligt i dessa diskussioner.

Sakfrågan lyser med sin frånvaro. Ingen biskop, ingen politiker varnar för den stora aborttragedin.

Och så frossar alla i desinformationen: ”tvingade att se”… ”abortfilm”… ”ville skrämma”…. osv.

Det är djupt tragiskt. Alla som yttrar sig i debatten, inklusive de som har agerat mot Halvar Sandell, är sådana som kan tacka sin lycka för att deras föräldrar inte på allvar diskuterade abort…

Nu har en kollega fått löpa gatlopp trots att han vill försvara liv.

Säger inte detta något?

Henrik