Nu är den här! Diskussionen om att det inte räcker med enbart den gamla diskussionen hetero- och/eller homosexualitet.

I gårdagens Helsingin Sanomat intervjuas en ”sexualanarkist” som säger att äktenskapslagstiftningen och diskussionerna kring den inte beaktat alla varianter av mänsklig kärlek, inte t.ex. månggifte.

Denna sexualanarkist säger att homosexuella ska tillbaka till allmänna WC:n, död åt heterokulturen. De anser att också Seta, som arrangerade Pridemarschen, är för liberala.

Detta är säkert ett ytterlighetsfenomen, men Helsingin Sanomat ger mycket spaltutrymme ( sin bilaga NYT).

Detta vore inte ens värt ett omnämnande, men jag tror alltså att trenden kommer att bli ungefärligen denna:

Det blir så småningom slut med diskussionerna kring s.k. registrerat partnerskap. Dessa diskussioner kan nog pågå ännu några år. Men de kommer att ersättas, som i NOrge och Sverige, av en annan diskussion.

Det registrerade partnerskapet, diskrimineringsdiskussionerna mm är endast taktiska led i en utveckling som kommer att leda till krav på en könsneutral äkstenskapslagstiftning.

”Äktenskapet” måste omdefinieras. Det är kravet. Det kommer att kunna bli en överenskommelse mellan man och kvinna, mellan två män eller två kvinnor. Det gör det hela mycket enklare än om man kör med parallella lagstiftningar, tillämpningar mm.

En ideologisk grund för detta är att man säger att äktenskapet tillhör det privaträttsliga området.

Samhället har inte rätt att blanda sig i hur människan sköter sina relationer.

Jag tror – men hoppas givetvis inte – att också månggifte kan komma in i bilden. Om vuxna människor frivilligt vill bilda olika förbund, två män dela en kvinna (med henne samtycke), eller några kvinnor och en eller två män vill bilda ngt slags äktenskapskolhos, så ska det bli möjligt.

I Sverige har flera ungdomsorganisationer på allvar i den offentliga debatten förespråkat polyamorös kärlek.

Kanske en klangmatta utgörs av det faktum att många i det uppväxande släkten inte har sett, inte har personliga erfarenheter av ett lyckligt äktenskap.

Klart är i alla fall att detta blir ett andligt sett nedbrytande skede i hela vår västerländska kultur. Nu behövs det kristna människor på barrikaderna.

Samtidigt så hoppas jag innerligt att dessa för varje samhälle viktiga etiska diskussioner skall kunna föras i en saklig och konstruktiv anda, så att inte de människor som kämpar med sin sexuella identitet i ännu högre grad blir offer.

Det är därför det är viktigt med tio Guds bud. Det är därför det är viktigt att julevangeliet läses i våra skolor, att psalmer sjungs, att man talar om vår kristna tradition. En annan sak är att mycket mera bör göras, men det är nog en viktig del av det som också bör ske.

Henrik