Frågor i kyrkan brukar nuförtiden resultera i utredningar. Dessa utredningar leder i sin tur oftast till att kyrkan blir delad. Redan nu har vi fått veta att “det finns två olika och oförenliga syner på frågan om välsignelse av samkönade par”.
Samtalade idag med en riksdagsman. Han berättade att man i riksdagens utskott nu diskuterar s.k.homoadoptioner. En annan riksdagsman meddelade mig idag att i diskussionerna har redan krav på könsneutrala äktenskap framförts.
Treden är tydlig. Först acceptans av homosexualiteten, sen rätt att registrera sitt homosexuella förhållande, sedan kräver man att homosexuella par och heterosexuella äktenskap skall behandlas lika, sen kommer adoption, lagstiftning som gäller arv, rättigheter och skyldigheter mm, sen kommer kravet på kyrklig välsignelse av registrerade parförhållanden, och sen kommer en återtagning av tidigare målsättning: vi behöver inte alla skeden här, det vi menar är könsneutrala äktenskap, då behöver inga speciallagar stiftas för samkönade par.
Röster har höjts och krav framkommit i riksdagens diskussioner.
Samtidigt påminner jag om, om man får tala om en så stor fråga på en marginell blogg, att det handlar om en grundläggande fråga för hela mänskligheten. Det handlar om kyrkans människosyn, äktenskapssyn, syn på äktenskapets uppgift, på man och kvinna osv.
Det vemodigaste är att kyrkan inte tycks ha någon teologi att komma med som kan ge entydiga svar. Teologin blir sociologi, och man löser olika principiella positioner genom att sociologiskt ringa in olika förhållningssätt till t.ex. etiska frågor.
Det verkar som om det snart inte finns något som är absolut, omistligt, grundläggande, traditionellt kristet, alla frågor ändrar. Det som då var nej, blir i den nya “bibelöversättningen” ja. Detta fenomen drabbar särskilt de lutherska kyrkorna, vår egen kyrka inbegripen. Det skall bli spännande att se hur fel jag har. Nu när jag ingenting vet säger jag att jag tror att innehållet i betänkandet utgår från en beskrivning av två olika tänkesätt, det ena mera traditionellt, det andra värdeliberalt. Måndagen den 16 mars vet vi mera. Då kommer betänkandet att bli offentligt.
Men nu måste kyrkan lära sig att säga så säger HERREN. Annars blir det bara en tidsfråga när kyrkan går mot sin upplösning. Kyrkan kan ju inte i alla känsliga frågor ha olika tolkningar och svar, ofreönliga, parallella lösningar.
Enligt men mening gör man nu misstaget att genom kyrkans ordning försöka skapa enhet. Det man borde göra är att ha en läromässig och andlig enhet som förenar. Bekännelsen ger också ordning.
Det är bra med sociologi, men inte som kompensation för teologi. Teologin måste vara förankrad i Guds ord och bekännelsen.
Nu behövs också civilkurage för att vara kristen i tiden.
Man kan värna om individers väl och ha omsorg om människor utan att ändra på kyrkans lära beroende på hur människor vill leva.
Det gäller oss alla!
Henrik