Det är en stor förmån att få fira en dag i naturen och möta naturen på nära håll. Just nu är sommaren som intensivast – nästan 30 grader i skuggan – och naturen är som fagrast. Mig har förunnats ett härligt dygn på sommarstugan i Bromarf (med f som vi äldre skriver..).
Man kan verkligen tala om blomsterhälsningar – från alla håll. T.o.m. vitsoppor blommar ännu på mörkare och skuggigare platser. Agendan blir häftig, allt skall hinna med, och sommarens blommor är redan här.
I Bibeln har blommorna och naturen en dubbel hälsning. Den ena tonen är förtröstan.
Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!
Matt. 6:28-30
Det är vila och förtröstan. Hur kan Du och jag tvivla på Guds omsorg!? Se på blommorna! De är beviset på Guds omsorg, de har ingenting gjort, de har fått allt som en gåva!
Vilken fantastisk blomsterhälsning!
Men det finns också en annan ton i Bibeln, en som redan finns i Bergspredikans text. I profeten Jesajas profetia om Jerusalems kommande härlighet i Jes. 40, en av texterna på Johannes döparens dag, midsommardagen , säger HERREN: Trösta, trösta mitt folk!
Men sedan fortsätter tetxten:
Hör, någon talar: "Predika!", och en annan svarar: "Vad skall jag predika?" "Allt kött är gräs och all dess härlighet såsom ett blomster på marken. Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS andedräkt blåser därpå. Ja, folket er gräs! Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen."
Också i denna text talas det om tröst. Men samtidigt, mitt i den skönaste nordiska sommar, varnar Herren oss för att sätta vår förtröstan till förgängliga ting (som man förr sade), till sådant, som inte består. Just till midsommaren påminns vi om att allt detta härliga skall vissna, men inte Guds Ord!
Vilken blomsterhälsning! Tänk om vi hade lurats att tro att blommor och sommarängar räcker som trosbekännelse, som grund för livet. Men tänk också, om den enda informationen hade varit att så som blommorna en gång skall vissna, så skall vi också!
Nej!
Njut av sommarens blommor. Låt dem bära hälsningen om Guds omsorg, om tröst och förtröstan. Men vet att det finns något som håller när allt annat vissnar, och det är Guds Ord. Dit hör också det eviga liv som Guds Ord och löfte föder i en människa. Det eviga livet är verkligen evigt. Detta för oss inte bort från naturen, utan till naturen, som kommer med Guds hälsning till oss.
Henrik