Hur härligt vittnar land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall
är jorden dock din fotapall
som i sin blomstringsstunder.
Minns så väl första gången jag skulle ackompanjera psalmsången i “storskolan”, folkskolans klass 3 och 4.
“Lärarn” ringde hem och frågade min mor om han fick be mig spela.
Så valde han psalmen Hur härligt vitna land och sjö (det var pluralisformer när det begav sig).
Senare har jag ju märkt att det står vittnar och inte vitnar. Men det satt ju ganska bra i samband med frost och vintersnö.
Nog är det vitt.
Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita—
Henrik