Idag går mina tankar till Konungen, och den gamla palmsöndagspsalmen.
I diskussionerna framfördes en gång detta, då när det begav sig: “vi har ingen annan konung än kejsaren.” Detta var uttrycket för den konsensuspolitik, det politiskt korrekta, som Pilatus och Herodes då stod för. Det märkliga var att detta var översteprästernas (!) ord. Det var ju egentligen det sista man hade väntat sig av dem.
Hur är det idag? Vi har fått en situation där representanter för kyrkan egentligen uttrycker samhällets – i betydelsen folkmajoritetens – röst. Det har blivit legio att angripa t.o.m. Trosbekännelsen.
Den kristna kyrkans bekännelse har alltid varit att kämpa för den tro som en gång för alla överlämnades åt de heliga (Judas v.3). Det blir obekvämt, och rentav svårare och svårare vad tiden lider. Men detta gäller ännu, och kommer alltid att gälla:
Konung med törnekrona,
smärtornas milda man,
synden du kom att sona,
döden du övervann!
Golgatavägen för oss du gick,
lidandets kalk du tömma fick.
Konung med törnekrona,
livets sol ur din grift upprann.
Henrik
Tänk att denne från döden uppståndne JesusKonung är densamme igår idag och så i all evighet. Han förbarmar sig över den han vill förbarma sig över och förhärdar den som han vill förhärda. Skall vi då strida mot Konungen och begära syndig frihet i lära och leverne eller skall vi i tacksam fruktan för syndernas förlåtelse som Han låter förkunna överallt i världen ännu varje dag säga: Gud, förlåt mig jag vill ditt barn förbliva!!!+
med frågande hälsning, en svag och av tvivel upprörd soppgroda vid namn Ulrik Fagerholm