Kyrkomötet diskuterade idag många frågor. Främst var det diskussionerna om kyrkans servicecentral, det s.k. HeTa-projektet som diskuterades. Det går ut på att löneräkning och bokföringsfrågor skall skötas gemensamt för hela kyrkan. Man föreslår att den nya servicecentralen med ca 200 anställda ska lyda under kyrkostyrelsen, men att centralerna skall finnas på olika håll i landet, och en skall betjäna de svenska församlingarna.

I diskussioner vann förslaget mångas stöd. I den briefing vi fick blev nog HeTa svaret på nästan alla problem. Samtidigt måste man konstatera att det handlar om frågor som måste skötas professionellt och där lagstiftningen ändrar osv. Men frågan är om det inte kommer att bli väldigt dyrt.

Både biskop Björn Vikström och Stig Kankkonen uttryckte tveksamhet inför beslutet. De ställde viktiga frågor om lönsamhet och om detta inte kommer att bli dyrt. Viktigare än denna apparat skulle vara att få ett gemensamt program, ett gemensamt system för hela kyrkan. Andra former av frivilligt samarbete aktualiserades också.

Jag skulle gärna vilja veta vad församlingarna tänker. Jag är nog ganska långt inne på samma linje som Björn och Stig. Peter Lindbäck betonade också i våra samtal att det viktigaste skulle vara att åtgärda kyrkans tunga och byråkratiska system först. Jag instämmer!

Sen diskuterades partnerskapsfrågan. Diskussionerna fortsätter i morgon på eftermiddagen. Åsikterna är väldigt oförenliga, även om andan inte har varit hätsk. Det är ju ett ämne som berör väldigt och som är förbundet med känslor. Stig Kankkonen framhöll i sitt fina inlägg att biskoparnas framställning inte ger en riktigt ärlig bild – man förtiger att den föreslagna bönen är ett led i en utveckling som går mot välsignelse och kanske vigsel av samkönade par. Man vill liksom ha litet välsignelse, litet bön, litet det och litet det, sade han, men det är ungefär lika tokigt som att säga att någon är litet gravid; antingen är man gravid eller inte.

Pauliina Kainulainen efterlyste en Jesuscentrerad hermeneutik. Den bild hon tecknade var att Paulus skulle ha representerat en annan, mera lagisk väg, men att Jesus hade kärleken som mål. Kärleken till en annan är aldrig ond, sade hon.

Jag tycker att denna syn – att kyrkan skall pröva och helt eller delvis avvisa de apostlar som Kristus har valt och godkänt – är helt hopplös och ohållbar. Det motsatsförhållande mellan Jesus och Paulus, som hon och många andra tecknar, är orimligt. Jesus betonar ju att Han inte kommit för att upphäva Lagen och profeterna (GT), att inte den minsta bokstav, inte  en prick av Lagen ska förgås osv.

Debatterna fortssätter i morgon (idag, blir det strax). Jag ska försöka säga ngt i morgon på eftermiddagen.

Be för oss, be för vår kyrka. Be också att vi skulle kunna handlägga denna fråga så att vi inte ytterligare lägger sten på bördan för de homosexuella, utan att vi alla kunde uppmuntra varann att omvända oss från det som Jesus vill att vi skall lämna och följa Honom. Kampen är gemensam, den kan ta sig litet olika uttryck, men i grunden är efterföljelsens väg samma väg och samma kamp för alla.

Vi återkommer!

Henrik