”Naispappeudenvastustaja sai potkut” – kvinnoprästmotståndare fick sparken – rubricerar MTV3 domkapitlets i Uleåborg beslut att avstänga kaplan Vesa Pöyhtäri på bestämd tid från sin prästtjänst (kaplanstjänsten i Karjasilta församling). Avstängden är på viss tid, dvs från juni 2010 till januari 2011.

Detta beslut innebär att Vesa Pöyhtäri får verka som präst, men inte sköta kaplanstjänsten i Karjasilta på grund att han av övertygelse inte vill samarbeta med kvinnliga kolleger.

Jag tycker – och kommer att fortsätta tycka det – att detta är en skamfläck för kyrkan. Samma kyrka som när beslutet föll år 1986 lovade att också de som har den gamla ämbetssynen skall ha rätt att verka som präster i kyrkan mm. Efteråt har man försökt omtolka den s.k. klämmens innehåll och säga att klämmen bara gällde åsikten, inte att åsikten skulle utmynna i konkreta ställningstaganden.

Detta är ju självklart fel. Jag satt med i en arbetsgrupp med biskop Olavi Rimpiläinen, sedermera domprosten i Esbo stift Marjatta Laitinen m.fl. för att försöka finna s.k. körregler. Då ville vi försöka undvika konflikter och finna spelregler som skulle passa för alla.

Om klämmen bara gällt rätten att i sitt sinne ha avvikande mening (reservatio mentalis), så skulle ingen kläm i världen ha behövts! Det gäller ju so wie so. Inte skulle heller några körregler ha utarbetats, som Prästförbundet sedan ensidigt upphävde i början av 2000-talet.

I en tid när kyrkan behöver alla trogna och hängivna tjänare ter det sig besynnerligt att domkapitlet för denna övertygelse finner det nödvändigt att ta till kraftåtgärder. Samtidigt tolereras nästan vad som helst, både avsteg från dogmatik och etik – alla vet vad jag talar om.

Invändningarna är givna. Jag förväntar mig ingen förståelse. Man säger att ämbetsteologin är en perifer fråga, som inte får bli kyrkosplittrande. Men det handlar om enkelriktad trafik, det gäller inte i båda riktningarna. För förespråkarna är det en så perifer fråga, att de som ställer sig avvisande till reformen inte har rätt att opponera sig över en sådan detalj. Men för dem som ställer sig avvisande är detta så gravt, att domkapitlen måste ingripa.

Skulle vi inte – tills nya argument framkommer – kunna ”gräva ner stridsyxorna” och sluta debattera detta offentligt – med undantag för teologiska och seriösa sammanhang när verklig försoning söks??

Det blir nämligen knappast bättre. Allt kan ordnas, ingen behöver komma och höra på ”en motståndare”.

Förhoppningsvis har både motståndare och anhängare annat att säga från predikstolen än detta om ämbetsteologin. Åtminstone som regel.

Världen skrattar. Och gråter!

Är detta verkligen Vägen vidare? Och tror någon faktiskt på riktigt att vi som har ”den gamla synen” gör detta på grund av kvinnoförakt? Hur skulle en kristen människa, som ser ner på andra kristna människor, kunna sova gott och läsa sitt ”i frid vill jag lägga mig ner, och i frid skall jag somna in…”?

Detta har blivit en långkörare, en den ondes långkörare, genom vilken han vill slå sönder gemenskap och vänskap och vad värre är: vittnesbördet om Kristus i en tid, som kanske mer än någon annan skulle behöva det!

Henrik

P.S. Jag sover dåligt, men det beror nog på annat.