Den nya frågan
Kyrkan har ägnat mycket tid på att diskutera frågan om välsignelse av registrerat partnerskap. Nu ser det nog ut som om den frågeställningen kommer att torka in ganska snart. Den nya frågan blir: skall kyrkan acceptera det könsneutrala äktenskapet eller hålla fast vid den traditionella synen på äktenskapet som det monogama och heterosexuella förbundet mellan en man och en kvinna. I den kristna synen på äktenskapet ingår ytterligare en grundton som idag ofta faller i glömska: det livslånga förbundet mellan en man och en kvinna.
Orsaken till att den situation som Svenska kyrkan ställts inför blir aktuell också hos oss är att ett initiativ angående en könsneutral äktenskapslagstiftning har inlämnats. Frågan har fått ny aktualitet genom att åtminstone två politiska partier på partikongressen omfattat denna målsättning.
Nu återstår det att se hur det blir med alla högtidliga uttalanden om att Svenska kyrkans väg inte är vår väg.
Utan tvekan finns det kretsar inom vår kyrka som är beredda att godkänna det könsneutrala äktenskapet, när det väl har godkänts i samhällets lag. Då försvinner nog begreppen. Då kommer det att heta att äktenskapet är en mänsklig ordning, som är inrättad för kärlekens skull, men att äktenskapet inte är en frälsningsfråga och en ordning, som inte skall bestå i evigheten.
Vår kyrkohandboks ord måste då få alternativa formuleringar. Det handlar inte bara om att han byts mot han/hon, eller i värsta fall hen, utan det handlar också om att man inte kan säga att äktenskapet är en gudomlig ordning, ett av Gud instiftat förbund. Sen kommer tillskyndare att hävda att äktenskapet visserligen är instiftat av Gud, men frågan om kön tillhör inte denna instiftelse utan är endast en beskrivning av vad som man då valde som norm.
Jag ryser litet vid tanken, tänk om jag förser någon med argument! Men genast kommer motreaktionen: så dum kan man inte vara att man så vrider på orden, utan att själv inse att man snavar…
Men större intellektuell kullerbyttor har man sett. Dummare kan ingen vara…
Nu måste kyrkan visa att man har en teologi. Att man inte kan säga vad som helst och kalla det kristet.
Det kan hända att vi landar i en situation där kyrkan måste avsäga sig vigselrätten. Det priset är inte för högt.
Nu räcker det inte med det vanliga vi måste lära oss att leva med två olika uppfattningar och högakta varandras övertygelser.
Nu gäller det att ”lära dem att hålla allt vad jag har befallt er” (Matt. 28:20). Alternativ finns inte.
Henrik
Namn: Henrik Perret
Jan Nygård
19.6.2010 at 10:05 #
Hej. Då är vi även snart i den situation som talas om 1 Tim 4:3: 2som förbjuder folk att gifta sig…”. En beskrivning av de sista tidernas villfarelser. Man kan kanske förstå uppfyllelsen av detta ord där det beskriver inställningen att det är heligare och bättre att inte gifta sig. Men kanske kommer även en tid då det traditionella äktenskapet förbjuds, ses med oblida ögon.
Den som lever får se. Men jag håller med dig om nu skulle det gälla att kämpa för det som anförtrotts oss i kyrkan.
Andreas Holmberg
30.6.2010 at 13:34 #
Det läskiga, Jan och Henrik, är att med den nya tidens begreppsförvirring kommer 1 Tim. 4:3 nog snarare att vändas emot OSS – att det är vi som (i Antikrists anda?) förbjuder älskande människor att gifta sej med varandra. För knappast kommer äktenskap mellan man och kvinna att ses med oblida ögon. Vad saken gäller (från båda håll) är om man får hävda att det finns undantag från regeln att alla uppfattningar ska högaktas och rymmas inom en kyrka. Naturligtvis finns det – det märker ju båda sidor om inte förr så nu! Regeln var dum redan från början, den kan bara gälla i frågor som åtminstone ena sidan ser som adiafora, inte i frågor som båda sidor ser som en verklig samvetsfråga.
I den svenska äktenskapsdebatten har äktenskapsdeformen nog snarare drivits igenom av dem som anser att man under alla omständigheter måste få ha den nya äktenskapssynen, än av dem som uttryckligen ansett att människovärdet kräver den nya äktenskapssynen. Den teologiska laissez faire-attityden (avsaknaden av njurfunktion) har nått vägs ände – nu återinförs kyrkotukten av ”gökungarna” som borde ha hållits kort av de konservativa för 50 år sedan. Taktiken existens – acceptans – likställighet – dominans – allenastyre har tillämpats och segrat än en gång. Vi borde hålla oss för goda för att i samma anda nu endast kräva rätten att existera och i någon mening accepteras. Vi borde öppet redovisa att vårt mål är dominans, ja, att bekännelsen återigen ska bli allenastyrande. (Det hindrar inte att man VISST kan problematisera vad ”uppstigen till himmelen” eller ”sittande på Guds högra sida” innebär – vad ”uppstånden från de döda” och ”född av jungfru” konkret innebär behöver man dock inte grubbla över, menar jag, i ljuset av Nya testamentets undervisning.