”Kan man få sparken från en kyrklig tjänst?”
För många år sen, när jag var ung präst, frågade en man i en församling: ”kan man få sparken från en kyrklig tjänst?” Och när jag tittade undrande på honom, tillade han: vad ska man då göra?
Bakgrunden var hans missnöje med en av församlingens anställda, som han tyckte att inte gjorde någonting.
Jag har precis kommit hem från Danmark, från en överläggning med rektorer i nordiska teologiska utbildningsanstalter. Vid mötet berättade en inbjuden dansk präst (nu pensionerad) om hur han som ung student hade hört på en liberal professor med förtvivlan. Efter föreläsningen gick han fram till honom och sade: ”om ni fortsätter med att undervisa så där så hamnar ni i helvetet.”
Poängen var inte en irritation på grund av professorns åsikter. Han var uppriktigt orolig för hur det skulle gå för professorn på den sista dagen eftersom han sade så mycket som uppenbart var i konflikt med Guds Ord.
Idag skulle den gamla danske prästmannen inte agera så. Men han hade fortfarande samma oro för förnekelsen och framför allt samma passion för att ”tala med människor om Jesus”. Om den Jesus som Bibeln vittnar om.
Dessa två minnesbilder, den ena flera tiotal år gammal, den andra några tiotal timmar gammal, kom framför mig när jag läste att Helsingfors domkapitel friat pastor Terho Pursiainen och konstaterat att anmälan mot hans predikan i Hoplax kyrka inte föranleder åtgärder.
Terho Pursiainen sade i sin predikan bl.a. följande:
”Evangeliernas tillkomsthistoria påminner ganska mycket om hur Kalevala blev till, när Elias Lönnrot sammanställde sina minnesanteckningar från dikter i Karelens byar…
En kristen behöver inte tro på att Jesus föddes av en jungfru för att vara en fullkomligt duglig lärjunge till honom.. Jag har inte försökt dölja min ståndpunkt i mina predikningar i denna församling heller. Detta säger jag för den händelse att någon skulle tro att jag förklarar något nytt eller dramatiskt och börjar göra något nummer av det.
Vad ska man så säga om trosbekännelsen, som vi snart läser högt tillsammans? Där sägs det ju tydligt ”föddes av jungfrun Maria”. Vad betyder det att instämma i trosbekännelsen för den som inte är beredd att omfatta jungfrufödelseläran? Satsen ”född av jungfru Maria” är den enda problematiska satsen i den s.k. apostoliska trosbekännelsen ur en tänkande människas synvinkel.
Vem tror längre på det att det finns en plats ”dödsriket”, dit Jesus steg ner? Eller att Gud sitter någonstans i ett hörn av verkligheten på en stol, och på stolen bredvid sitter den uppståndne Kristus? Om någon påstår sig tro på trosbekännelsens varje rad, handlar det inte i mina ögon om en person som man bör ta på allvar, oberoende av hur hög kyrklig ställning eller hur hög akademisk bildning han har. Om trosbekännelsen skall uppfattas som en katalog av påståenden, vars bokstavliga innebörd man i trosbekännelsen förutsätts instämma i, borde varje ärlig församlingsmedlem tiga när man uppmanas att högt tillsammans läsa trosbekännelsen.”
I sitt svar konstaterar biskop Huovinen bl.a att han
”har samtalat med Pursiainen om hans predikan och om det vetenskapliga och religiösa språkets karaktär. Jag anser att det är viktigt, att vi alla präster i vår predikan leder församlingsmedlemmarna att ställas inför Guds hemligheter och talar om dem på ett sådant trons språk, som hjälper människorna att känna igen Guds under och stora gärningar.”
Biskopen hänvisar till katekesens ord om att vi inte med vårt förnuft kan begripa hur Gud blev människa.
http://www.helsinginhiippakunta.evl.fi/?x18049=463700
Här finns dock två frågetällningar. Den ena handlar om trons språk, om ordval. Den andra handlar om vad vi tror. Vi kan inte förstå hur Jesus uppstod, hur en död kropp fick liv. Men vi tror att Jesus har uppstått och att Han lever! Detta bekänner vi också i trosbekännelsen.
På samma sätt tror den kristna kyrkan i alla tider att Jesus föddes av jungfru Maria ”utan mans medverkan”. Det var inte Josef, eller någon människa, som gjorde Maria gravid.
Jag har hört en högt utbildad församlingsmedlem säga att han inte kan gå i mässan, det skulle vara en synd! Pursiainens predikan har väckt starka reaktioner hos många och det handlar minsann inte bara om några konservativa kristna.
Men man kan säga snart vad som helst utan att bli avstängd. Med full respekt för det svåra i ”var man ska börja reda upp”, måste vi dock komma ifrån det teologiskt ohållbara resonemanget kring trossatserna. Man läser t.ex. ofta att hur Jesu födelse biologiskt gick till, vet vi inte, men vi vet att man trodde att han var Guds Son.
Vi tror att Jesus verkligen är Guds Son, och att Jesus kroppsligen uppstod – inte bara i ”andlig mening” som det ibland kan sägas.
Men man kan nog få sparken från en kyrklig tjänst. Om man nämligen tror så som det är skrivet och om man drar konsekvenserna av det. Tyvärr. Jag skriver inte att ”man får sparken”, utan att ”man kan nog få sparken”. Sådant har ju skett.
Men den kyrka som inte längre vakar över trosbekännelsen är nog en kyrka som förlorar all respekt. För mig är inte avsättning någon som helst målsättning. Jag önskar att alla präster, jag själv inbegripen, skulle vägledas på sanningens väg och troget förkunna Guds Ords sanning.
Men i den kristna kyrkan kan en präst inte säga vad som helst. Han måste antingen omvända sig och få vägledning eller så måste han lämna prästämbetet.
Jungfrufödelseläran är en av de mest centrala sanningarna i den kristna tron. Ingen kan säga hur detta har skett utöver det Bibelns texter uttrycker, men att Jesus föddes av en jungfru, ”utan mans medverkan” är klart. Det uttrycks i trosbekännelsen med orden ”avlad av den Helige Ande, född av jungfru Maria”.
”Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss. (Matt. 1:20-23).
Det är detta Ord som är våra fötter lykta och ljuset på vår stig. Om vi inte bevarar detta, hamnar vi i mörker.
Henrik
Namn: Henrik Perret
Esa
24.6.2010 at 22:40 #
Kan man inte se Pursiainens utläggningar som uttryck för den moderna människans uppriktiga brottning med den kristna kyrkans arv? Man kan visserligen lära sig både Apostolicum och Nicaenum utantill. Man kan respektera dem som uttryck för den kristna trons centrala innehåll. Men börjar man granska formuleringarna för att förstå dem är kulturkrocken ett faktum. Vad betyder det att Jesus föddes av jungfru Maria? Vad betyder det att Jesus nedsteg till dödsriket, uppstod, uppfor till himlarna och sitter på Guds den allsmäktige Faderns högra sida? Måste allt detta tros gälla Jesus kroppsligen, eller kan man tänka sig det här som ett uttryck för en andlig dimension av livet, som gått den logiskt tänkande västerlänningens tänkande förbi, därför att han fastnar i formuleringarna utsida? Pursiainen förefaller kritisk till trosbekännelsens formuleringar, men det kan inte anses utan vidare klarlagt att han skulle förneka det väsentliga i den kristna tron för det.
Jan Nygård
25.6.2010 at 12:26 #
Är lite förvånad över ditt försvar för Pursiainen, Esa. Är man präst så har man ju lovat att hålla sig till kyrkans tro, inte kritisera den.
Visserligen är Pursiainens inlägg ett uttryck för västerlänningars brottning med kyrkans tro. Men han hjälper dem inte inte ett dugg genom att själv ge uttryck för otro/tvivel. Istället är ju hans och alla vi prästers uppgift att hjälpa folk till att omfatta kyrkans tro.
Jan Nygård
Esa
25.6.2010 at 14:56 #
Tack, Jan, för den återhållsamt formulerade kommentaren. Min avsikt var ju inte heller att stöda Pursiainen utan förbehåll, bara att granska om det ändå inte vore skäl att vänta ett tag innan man pekar på utvisningsbåset. Det kan te sig bekymmersamt om en präst ger uttryck för tvivel (av intellektuell art), en sådan framstår inte direkt som en brinnande evangelist eller väckelsepredikant. Men tvivlet utgör nog en viktig del i en andlig mognadsprocess och där kan en reflekterande teolog faktiskt göra en viss nytta. För övrigt instämmer jag helt och fullt i den sista meningen i ditt inlägg.
Ingmar Rönn
25.6.2010 at 19:55 #
Att man kan ha perioder av tvivel och brottning är inte svårt att förstå, sådana har väl alla, som på allvar vill ta steg närmare den evige Guden.
Men att det ska godkännas och slätas över när en präst använder predikstolen för att offentligt bearbeta sina tvivel, det lär nog göra mer skada än nytta, och att en präst som gått vidare från tvivel till förnekelse ska få fortsätta i tjänsten, det är för mig obegripligt.
Det är väl ändå trons ord som ni prästmän är satta att förkunna, inte otrons!
Att det inte tycks finnas någon vilja och beredskap att handskas med sådana situationer som den Henrik beskriver får mig att associera till hans föregående inlägg här.
”The demon is in too deep…”
Esa
28.6.2010 at 23:38 #
Frågan är nog om Pursiainen – som väl Ingmar här ovan syftar på – använde predikstolen i det angivna syftet. Predikstolen är mera en plats för undervisning än introvert reflektion. Han bearbetade nog andras tvivel snarare än sina egna. Tiden får väl utvisa, om resultatet blev mera tro än tvivel. En och annan tänkare har tydligen redan dragit sina slutsatser, men så där väldigt entydigt är det inte.
Vad tvivel anbelangar: Pursiainen verkar förhålla sig tvivlande till vissa formuleringar i den apostoliska trosbekännelsen. Detta är problematiskt på grund av att denna utgör en del av den lärogrund på vilken strängt taget alla kristna kyrkor, från katolicism till pingströrelse vilar – i varje fall officiellt. Förklaringen till att Pursiainen inte blev fockad kan möjligen ligga däri, att han gör skillnad på trosbekännelserna och den Gud de har för avsikt att beskriva. Just den distinktionen är han säkert inte ensam om.
Markus Saarinen
29.6.2010 at 16:08 #
Frågan är nog om Pursiainen – som väl Ingmar här ovan syftar på – använde predikstolen i det angivna syftet. Predikstolen är mera en plats för undervisning än introvert reflektion. Om man är i predikoämbetet/i ett offentligt kyrkligt ämbete, så är man det hela tiden, dygnet runt. Pursiainen gav offentligt uttryck för sina tvivel/sin otro. Det räcker för att ställa honom till svars för sina påståenden.
Förklaringen till att Pursiainen inte blev fockad kan möjligen ligga däri, att han gör skillnad på trosbekännelserna och den Gud de har för avsikt att beskriva. Just den distinktionen är han säkert inte ensam om… Pursiainen förefaller kritisk till trosbekännelsens formuleringar, men det kan inte anses utan vidare klarlagt att han skulle förneka det väsentliga i den kristna tron för det. Vad är Pursiainens mening med att ”gör[a] skillnad på trosbekännelserna och den Gud de har för avsikt att beskriva”, påstår du, Esa? Den Gud som de kristna trosbekännelserna talar om är ju just den Gud som Bibeln talar om och Honom som vi som kristna tror på! Just trosbekännelsens formuleringar, inte raderna mellan dem, beskriver det väsentliga i den kristna tron!
Esa
29.6.2010 at 22:13 #
Markus, jag påstår ingenting om Pursiainen. Jag söker närmast tänkbara förklaringar till att den nuvarande biskopen i Helsingfors, som enligt mitt ringa förmenande är en teolog och kyrkoledare av rang, inte valde att visa en udda präst på dörren. Att så inte skedde måste bero på annat än svaghet, indifferens, lättja och annat i samma stil. Av utdraget ur predikan ovan att döma problematiserar P vissa av den apostoliska trosbekännelsens formuleringar, som dels kan anses ge uttryck för en antik världsbild (världen med tre våningar) och dels antropomorfa gudsföreställningar ”sitter på Guds … högra sida”. Jag kan hålla med dig om den sista meningen i ditt inlägg. De tre kyrkliga huvudtrosbekännelserna sammanfattar trons positiva innehåll och avgränsar det mot andra tankekonstruktioner. Men bekännelserna är i sig inte nog. De säger inte allting. Vid sidan om den positiva teologin finns den negativa, den apofatiska teologin, som säger att vi inte kan säga allt om Gud: Gud är den O-utgrundlige, O-utrannsaklige, O-mätlige och O-ändlige. (Vad det sistnämnda beträffar: Tanken på Kristi begränsade fysiska tillvaro i en fysisk himmel någonstans är svår att förena med exv. Matt 18:20) Trosbekännelserna är beskrivningar av kyrkans tro, men trons Föremål (eller Givare och Källa, om du så vill) är mycket större än så. Se här en spänning, som kanske ger utrymme att formulera tankar på mer än ett enda sätt.
Markus Saarinen
29.6.2010 at 23:33 #
Jag söker närmast tänkbara förklaringar till att den nuvarande biskopen i Helsingfors, som enligt mitt ringa förmenande är en teolog och kyrkoledare av rang, inte valde att visa en udda präst på dörren. Att så inte skedde måste bero på annat än svaghet, indifferens, lättja och annat i samma stil. Samme, utifrån Bibelns vittnesbörd, usle kyrkoledare har låtit bli att visa A. Kylliäinen på dörren trots dennes fasthållande av irrlära, så det är ack så följdriktigt med Pursiainen.
Tanken på Kristi begränsade fysiska tillvaro i en fysisk himmel någonstans är svår att förena med exv. Matt 18:20 Icke desto mindre kallas vi att tro båda fakta eftersom Bibeln hävdar båda!