Går det ihop?
Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bekänner sig till den kristna tro som grundar sig på Guds heliga ord, det Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, och som är uttalad i den gamla kyrkans tre bekännelser samt i den oförändrade Augsburgska bekännelsen och i de övriga bekännelseskrifter för den lutherska kyrkan som intagits i Konkordieboken. Kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre den i dessa bekännelseskrifter uttryckta principen, att all lära i kyrkan skall prövas och bedömas enligt Guds heliga ord. (Kyrkoordningens 1 §)
Paulus var en människa som vi, präglad av sin samtid. Vi kan inte i allt följa Paulus, utan varje tid måste söka förstå och finna Guds vilja.
Om Bibeln är normen, det högsta rättesnöret, norma normans, hur kan då åsikter och läror som uttrycks t.ex. av Paulus prövas utgående från vårt tids tänkande och tyckande?
Enligt min mening går det inte ihop. Vi kan diskutera hur Paulus skall förstås och tolkas, men vi kan väl inte diskutera om Pauli etiska förmaningar skall efterföljas eller inte?? (Jo, vi kan naturligtvis diskutera om hans förmaningar är riktade till en bestämd grupp kristna, eller om den är villkorlig på något sätt, men om den är ett genuint uttryck för hur Paulus uppmanade alla kristna att leva..?)
Frågan blir ju hur normen (!) skall prövas av vår tids åsikter och bedömningar. Då är väl texten i KO 1 § ”upp och ner” så att säga.
Då borde vi väl skriva att
”kyrkan fasthåller som sitt högsta rättesnöre att allt i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter skall prövas utgående från varje tids uppfattning?”
Förstår någon min, som jag hoppas att läsaren uppfattar, seriöst menade fråga?
Henrik
Namn: Henrik Perret