Litet tjatigt, men….

Litet tjatigt blir det ju nog med texter om en aktuell fråga. Vi suckar alla, jag med.

Men jag tog med den föregående grejen för att visa på hur utvecklingen går. Det var inte länge sen man diskuterade om Svenska kyrkan alls skulle gå in för något. Sen kom man på den geniala idén att säga att det är frivilligt, och nu ser vi hur det har gått med frivilligheten.

Inga onödiga cirklar, inga pastorala förklaringar. Action directe, rakt på sak. Om du inte….så är du inte kejsarens vän.

 

Det är ju inte svårt att se att utvecklingen är densamma här. Klimatet i de olika stiften kan variera, kanske beroende på biskopens person, men också enskilda biskopar hamnar i kläm när ”maskineriet” kommer igång på allvar.

 

Nu skulle det gälla att frimodigt hålla fast vid den goda bekännelsen! De första kristna höll fast vid ”apostlarnas undervisning, gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna” (Apg. 2:42).

Idag skär man ofta bort det första momentet: apostlarnas undervisning (’didache’ betyder både undervisandet och undervisningens innehåll, läran). Man säger: man får inte bli borta från nattvardsgemenskapen (brödsbrytelsen). Men man måste börja med apostlarnas undervisning som en conditio sine qua non (ett nödvändigt villkor).

Det katastrofala är nog att kyrkan har svårt att hantera bibelteologiska frågor. Verktygen och förförståelserna är så olika att det är svårt att komma till något gemensamt.

Rötterna till kyrkans nuvarande kris finns nog rätt långt i den teologiska utbildningen. Det är inte min tanke, den har framförts av många.

Jag finner läget skrämmande. Hur fort har det inte gått! På kyrkomötets höstsession försäkrade man att kyrkans syn på äktenskap, sexualitet och homosexualitet mm inte har förändrats.

Nu utreds frågan i många samfälligheter och församlingar. Man vill veta om vissa organisationer håller fast vid den apostoliska undervisningen eller inte. Och om de gör det, så kan de inte beviljas budgetmedel eller kollekter…

Vart är vi på väg?

 

Henrik


6 tankar på “Litet tjatigt, men….”

  1. Månne inte allt det som är på gång nu till syvende och sidst handlar om brist på TRO. Vår kyrka vågar inte tro på Evangeliet – att det kan förvandla, förnya och upprätta. Och inte heller på Guds ord – att det håller, bär och att det är ett levande och i alla tider aktuellt – och verksamt! – Guds eget ord. I stället försöker man själv gå i Guds (guds?) ärenden och sänka trösklarna, bredda porten och asfaltera den smala vägen så att alla som (inte) vill ska kunna gå på den. Utan att nödvändigtvis ens behöva äga någon tro. I en sådan situation ryms förstås inte de (läs: vi) som ännu vill stå på den gamal grunden och bekännelsen med. Vi har blivit ett hinder för den moderna människans hemortskänsla i kyrkan.

  2. Profeten Daniel kapitel 11 har länge varit högaktuellt.
    Lägg märke till vers 23: Från den stund man förbinder sig med honom skall han bedriva svek. Han skall draga åstad och få övermakten med allenast lite folk.(KB 1917)
    Detta gällde i första hand Antiokus Epiphanes (den galne) en förebild till antikrist.
    Eftersom nu antikristendomen med dess kännetecken tilltar så har vi väl alla den erfarenheten att vi går med och finner oss bli svikna i allt.(Kristian mfl, ni var tillräckligt nyktra för att inte på kompromissbasis motta prästämbetet i officiella fallna samfund men genom Tron och Sakramenten har ni allting kvar om ni står fasta som förr!!!+
    Redan när man gällande ovan nämnda och icke nämnda verser i kapitel 11 kollar olika översättningar så får vi beviset på att Bibel 2000 är oduglig om man jämför med karl den tolftes,Kb 1917 oa.
    Redan nittonhundrasjuttonbibeln vacklar på många ställen i översättningars andemening. Jag tror att en cocktail av folkbibeln, Karl XII med Peter Fjällstedts klargörande översättningsdetaljer ger en bra Andemening åt dem som söker Guds mening som vi den kan förstå.
    Antikristendomen utgjordes ju först av små sekter men fick också genom den ondes förförande listighet makt i alla stora och kända samfund av idag med undantag av de i Ecclesiola in ecclesia( dvs enskilda till Trons och Dopets förbund utvalda kallade människor som blivit i Sanningens ,Vägens och Livets Förbund dvs människor som nämns i verserna 33-35 kapitel elva Daniels bok.
    Jag tror att kristendomen lilla seger bestod i att den blev statskyrka och motsvarande men att de många skrymtare som då anslöt sig och fick positioner ledde till dagens antikristliga situation där Papisterna i stort inte har gjort bättring från påve- och helgondyrkan även om Påven nu tycks ha bäst uthållighet mot folkviljans tryck- och till de för oss välkända folkyrkliga bedrövligheterna i Nordens och Amerikas många liberala samfund. mgfh ulrik

  3. Vet inte riktigt vad du menar Ulrik. Men ditt smått konstiga hopp till ”papismen” leder mig till följande. Det börjar se mer och mer omöjligt ut att realistiskt hålla fast vid en luthersk tro inom FELK. Problemet är inte om den är sann eller falsk ur Biblisk synvinkel -jag anser på goda grunder att den inte är det- det är irrelevant, problemet är snarare hur snabbt och långt en liberalistisk filosofi hittat in och hur rotad den är. Jag undrar om inte det är dags att dra en linje -non plus ultra- var smärtgränsen är nådd, varefter det blir omöjligt att stanna kvar. Varefter det blir dags att allvarlig se på alternativ. Påvedömmet har sina egna problem -liberaler inom ledena- men håller emot bättre, det var och är mitt alternativ. Trots vårtor fungerar det och jag är glad över valet. De Ortodoxa. Det är säkerligen en möjlighet men är så annorlunda att det blir främmande och svårare att komma in i för den som kommer från en strikt luthersk bakgrund. Fungerar och har trots en viss intern splittring stått emot liberaliserings försök. Luthersk frikyrka. Finns redan flera i Finland och i Sverige. De är och förblir -mänskligt sett- små, udda och avvikande grupperingar.

  4. Anders, vad jag menar är att (sann kristendom) har alltid varit utsatt för förföljelser av den typ som nämns i Daniels bok.Den fysiska förföljelsen är ju just nu inte aktuell i Europa utan här är det är just genom liberalisering, lutheranisering, ortodoxerande och papismerande som vi kommer bort från vårt Heliga Dops och Nattvards Herre Jesus från Nasaret och Hans Vägen Sanningen och LivetsTro som vi borde utöva. Människor som följer Jesus har alltid funnits i alla Samfund och kommer att finnas till sin död om de kan hålla tillbaka kväljningarna när försoningens Tro på alla håll blir sekterism; vilket det blivit för alla kända Samfund och dock kan man eventuellt förbli där och ta den liberala och sekteristiska förföljelsen när den kommer och dö för sin tro om så krävs.
    vers 23 Den som bedriver svek är den onde i alla former och åsiktsriktningar som devierar från Jesu och apostlarnas lära och föredöme och deras Heliga Skrift var det Gamla Testamentet som vi kallar det.
    De är de levande kristna med apostoliskt vittnesbörd (bl a apostlarna, de första kristna vars hängivenhet som seger gav rum för en stats och världskyrka som är så söndrad i våra dar fast man inom all sann och Ren kyrka och församling bla (ursprunglig katolsk=ursprunglig lutherdom) likt ordnarna, Luther, Arndt, Laestadius just name them all som lär oss insikt blir av antikrist åtminstone andligt hemsökta för att de vill Tro som Bibeln Lär. Det är om dem jag skriver och de flesta av dem är okända fastän de är kända.
    Det finns en enkel teologi som förenar alla troende- Jesus Kristus, Skriften och Nåden i Daglig Tro Bättring Ånger med Förökande av personlig kännedom i Bibelns lära i Liv och gärning och lidande. Tror vi så deltar vi inte i liberal ekumenik men tar heller inte till vapen samfunden emellan. Käre Anders inte skall vi börja ordstrid och jag har så mycket att säga att det blir för tätt Låt Kristi Lekamen och Blod i Tro förena de kristna. Amen Hall-Elu-Jah-Jeschua min Gud. u

  5. Läser detta en tid efter inläggen, men fastnar för Anders’ avslutning: ”Luthersk frikyrka. Finns redan flera i Finland och i Sverige. De är och förblir -mänskligt sett- små, udda och avvikande grupperingar.”
    Får jag fråga: vilken eller vilka av dessa egenskaper är obibliska: små, udda, avvikande?
    Och vad är det som gör att de är små? Är det ett tecken på att något är fel, eller är det för att de ”stora” inte accepterar deras linje?

  6. Reformationens grundprinciper har jag tjatat om den tid jag kommenterat på din blogg.Eftersom jag nu avslutar mitt kommentarsrally (vill i alla fall låta bli att störa) så vill jag upprepa de principer som i omvändelse till Gud leder till Frälsning: Följ Skriften Allena,Tron Allena, Nåden Allena och Jesus Allena så får vi som förlåtna mottagare av Guds Ord en gång fröjdas i den nya Staden ovan Molnen dit vi alla troende är födda, dit vi all uselhet till trots är på väg…+ Hall-Elu-Jah-Jeschua_Jesus från Nasaret, tålmodig mild och outgrundlig Faderlig omsorg som genom lidandet för oss till Seger.Amen!!!+

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.