Biskop Kaarlo Kalliala i Åbo har skrivit en utmärkt kolumn i Turun Sanomat 11.12.2012 (http://www.ts.fi/mielipiteet/kolumnit/425366/Adventti+Light).

Det är glädjande att man på kyrkligt håll gått fram mera offensivt, när det gäller den högljudda, men lilla skaran aggressiva ateisters krav på ”religionslös julfest”.

Teemu Laajasalo, nyvald khde i Berghälls finska församling, har nyligen debatterat med ateisten Petri Karisma, känd från bl.a eroakirkosta.fi, hemsidan, som uppmanar folk att skriva ut sig ur kyrkan.

Nu har biskop Kaarlo Kalliala (Åbo)reagerat. Han visar på det omöjliga i de svenska skolmyndigheternas direktiv angående adventsfirning/julfest i kyrkan. Denna får firas i kyrkan, men får inte innehålla religiösa moment, typ predikan, bön, välsignelse, trosbekännelse eller några andra religiösa inslag, heter det bl.a i dessa direktiv.

Biskop Kalliala frågar med rätta vad prästen eller skolan gör i kyrkan under sådana förtecken.

Ett mångkulturellt samhälle innebär inte att man försöker skala bort det specifika i någon kultur (eller religion). Det innebär tvärtom att man bejakar det och låter det få finnas. Egentligen står dessa ateister för en totalitär fundamentalism, en uppfattning där andra uppfattningar inte tolereras utan skall dämpas, tystas eller tystna.

Ett litet bevis på kristendomens djupa rötter i vår kultur är att de båda förespråkarna för ”religionsfri julfest” Petri Karisma och docent Kristian Klockars har namn som med önskvärd tydlighet vittnar om kristendomen: charisma betyder som känt nådegåva och Kristian betyder kristen. Dessutom torde namnet Klockars ha anknytning till klockare, ett i högsta grad kyrkligt och kristligt yrke.

Både Laajasalo och Kalliala påpekar också helt riktigt att motståndet mot den kristna julfesten och vårfesten inte kommer från t.ex. muslimskt håll. Tvärtom. Många muslimer betonar att det är viktigt att man firar Jesu födelse. 

De som uttalar sig mot psalmsång och julevangelium mm. är en liten grupp ateister. Fritänkarförbundet har drygt 1900 medlemmar och är inte representativt för den växande grupp som inte tillhör Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Till denna grupp som skrivit ut sig hör också många varmt troende kristna, som inte anser sig kunna stå kvar i en kyrka som i hög grad övergett sin trosgrund, åtminstone i praktiken.

Denna gång finns det verklig anledning att med tacksamhet notera en biskops skarpa och klara besked!

Mera sådant!

Henrik