Henriks kommentarer

Det har gått femtio år sedan Osmo Tiililä skrev ut sig ur kyrkan. För yngre läsare kan det vara skäl att säga att Osmo Tiililä var professor i dogmatik i Helsingfors universitet. När professorn i troslära lämnade kyrkan, väckte det mycket uppmärksamhet. Tiililä lämnade kyrkan på Luthers födelsedag, den 10 november (1962). Han har kommenterat detta bl.a i sin bok Mitt liv och min bok (1973) med orden: ”Jag lämnade inte kyrkan för att motsätta mig den, utan för att genom min protest hjälpa den”.

Tiililä sade före sin död (1972):

”Min tysta bön under många år har varit, att Gud, som är god och allsmäktig, ännu skulle ge kyrkan nya tider av väckelse, så att kyrkan skulle koncentrera sig på sitt egentliga uppdrag att förkunna evangelium till människornas eviga salighet. Endast vår Herres kors och uppståndelse samt upphöjelse och på samma gång den Helige Andes närvaro —-  är grunden för kyrkans arbete och människornas enda hopp.” (citerat enl. Uusi Tie 07.12.2012).

I nästa nr av Kristet perspektiv, som utkommer inom ett par veckor, har vi publicerat Osmo Tiililäs tal vid kyrkfolkets väckelsedagar i Mässhallen i Helsingfors (1962).

Osmo Tiililäs röst var profetisk. Han var en Guds tjänare som ville väcka vår kyrka till bättring. Han blev i många avseenden en ensam man. Han uppmanade också människor att inte följa hans exempel.

Vad skulle Osmo Tiililä säga idag?

Henrik 

3 kommentarer hittills | Kommentera!

1. 

   Maria Lasén-Back
   10.12.2012 at 07:21 #

   Han skulle förmodligen säga: Spring för livet!

2. 

   Henrik Perret
   10.12.2012 at 17:34 #

   Tiililä sade uttryckligen själv att han inte ber andra följa hans exempel, Tiililä hoppades att ett under skulle ske.
   Jag läste för övrigt Kyrka och Folk idag och där finns samma (vemodiga) tankegångar i Håkan Sunnlidens kommentarer. Han talar om ett ”avtryck” i kyrkomötet mm och konstaterar att frågor är avgjorda redan före de kommer upp behandling i kyrkomötet.

   Ja, vi upplever nog nu förnedringens tider.

   Men mycket beror på vad vi fokuserar. Ser vi på människor är det inte mycket att vänta, men ser vi på Herren vet vi att Han håller allt i sin hand. Därför är den stora frågan inte hur många som lämnar kyrkan, utan om Herren gör det – då är det nog inte skäl att stanna!

   På många håll ljuder evangeliet fortfarande, och det sker både utanför och innanför vår kyrkas regi. Evangeliet blir på det ena eller andra sättet förkunnat.

   Henrik

3. 

   Håkan Lindroos
   11.12.2012 at 13:47 #

   Jag kom att tänka på berättelsen om när Abraham ”förhandlade” med Gud om Sodom.
   ”Skall du verkligen förinta den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige”.
   Tio rättfärdiga skulle ha räckt.
   Jag vill fortsätta att arbeta, sprida evangeliet med musik och be i och för FELK tills jag får klara besked av Herren att nu är det dags att gå. Jag har det förvisso lättare än mången annan skribent här eftersom jag inte är präst.

   Håkan