Nu måste vår kyrka göra upp med heresierna

När man följer med utvecklingen i de olika kyrkorna, märker man hur många gemensamma nämnare det finns.

Samma frågor präglar diskussionerna världen över.

Samma ideologi har drabbat de lutherska folkkyrkornas prästämbete. Inte bara så att man gått över Ordets gräns genom beslutet 1986. Man har också gjort prästen till tjänsteman, där tron inte styr utan tjänstemannatänkandet.

När frågorna diskuterades i kyrkomötet var vi många som varnade för vart lagstiftningen skulle föra oss. Då lovade man en särskild paragraf som skulle skydda oss mot missgrepp när det gäller tolkningen av ”konkurrerande verksamhet”. Då skulle det gälla enbart världsliga frågor, typ församlingens ekonomichef kan inte engagera sin privata firma i församlingens tjänster. Nu handlar tolkningen om att om en präst medverkar i ett annat kristet och lutherskt sammanhang t.ex genom att hjälpa till med att förrätta gudstjänst enligt samma ordning, kan han bi avkragad. Så i Finland, så i Sverige.

Någon religionsfrihetsparagraf och tillämpning på kyrkan har vi inte sett till.
Svek, även om vi visste det.

Den senaste utvecklingen visar hur man vill stöpa kyrkans formulär för att i ritens form föra in för kristen tro främmande synsätt. Formulären ska beakta olika typer av familjer, vigselordningen ska ändras och göras ”könsneutral”, så att ingen ska känna sig utanför, heter det. Detta pågår i Sverige, och bakom kulisserna också i vårt land, även om det ännu inte föreligger ngt beslut.

Den starka uppslutningen bakom tanken att kyrkan ska avstå från vigselrätten bottnar högst sannolikt i att man inte tror att synen på den traditionella, monogama och heterosexuella äktenskapet ännu kan fällas. Då föreslår man obligatorisk civilvigsel för alla. Då finns det ingen markering för heterosexuella förbund, alla är inför lagen lika.

Sen är det klart att tröskeln att viga mot kyrkans beslut är högre än att ordna en ”välsignelse”, det tolkas som andakt och själavård. Det kallas taktik.

Utvecklingen i Svenska kyrkan och i Norska kyrkan visar tydligt att det inte handlar om småfrågor, inte om en fredlig, stilla andlig begrundan. Det är hårdhet och målmedveten kamp, där nästan det enda alternativet blir att de som förespråkar en kristen äktenskapssyn väjer och avstår från den personliga vigselrätten.

Men detta är ju ett mellanstadium, vet vi. Sen kommer kravet in på ordinanderna. Först på kyrkoherden: församlingarna måste svara för att alla som vill blir vigda och välsignade. Att alla godkänns som faddrar. Sen kommer det över på den enskilde prästen.

Är nu detta för dystra penseldrag? Tiden får utvisa. Jag har varit med för länge för att undgå att se trenderna och utvecklingen.

Kyrkan måste alltid hålla fast vid sin bekännelse. Till den hör att det Guds Ord avvisar, måste kyrkan avvisa. En präst ska förkunna Guds Ord, lag och evangelium, synd och nåd. Också det som går över hans eget liv ska han förkunna. Gör han inte det, utan låter sina personliga svagheter och synder påverka vad han säger, är hans undergång i andlig mening en tidsfråga. Och vad skulle en präst kunna förkunna om grunden för förkunnelsen skulle vara de livsområden där han tycker sig ha lyckats?!

Till bekännelsen hör också Jesu kärlek till alla vilsna människor. De svaga, utstötta, av människor föraktade, var föremål för Jesu särskilda omsorg. Men Jesu ord är klara: gå och synda inte härefter (Joh 5:14). Det handlar inte om ”dem”, det handlar om oss alla!

Ingen är för dålig, för syndig, för kyrkan. Ingen behöver säga: jag ryms inte med, jag är inte kallad. Men många kanske är för obotfärdiga. Man ställer villkor på Jesus. Det och det eller det är jag inte villig att avstå från. Och så ska den kristna tron skrivas om.

En annan sak är att säga ”det och det eller det har jag svårt med, jag kan inte i egen kraft bryta med det”. Apg 3:26.

Vi står inför 500-års jubileum: år 2017 är det 500 år sen Martin Luther spikade sina teser, och riktade sitt nödrop och sitt ad fontes -rop med uppmaningen att vända tillbaka till Bibeln. Reformationens materialprincip (rättfärdig genom tron allena) och formalprincip (Guds Ord är den enda regel enligt vilken alla läror och lärare ska prövas och bedömas) är livsviktiga för en levande kyrka.

Vår bön är att reformationsåret 2017 ska bli en avgörande vändpunkt för alla kristna kyrkor. Och: det lönar sig inte att vänta ett år, börja nu, lyssna nu, vänd om nu!

Henrik

3 tankar på “Nu måste vår kyrka göra upp med heresierna”

  1. När man inte längre respekterade Guds Undervisning om ens det normala äktenskapet så skedde kyrkans fall.
    Hur menar du att en fallen skall kunna upprätta sig själv när hen avvisar Guds Ords Ledning???+ frågar Ulrik Torsten Nils

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.