Lyssnade på en diskussion mellan Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén och Tomas Riad, Svenska Akademiens tillförordnade ständige sekreterare.
Bl.a kommenterade Svenska Akademien vikten av att uppmärksamma skillnaden mellan optativ och indikativ i ordalydelsen till Herrens välsignelse (Herren välsigne dig respektive Herren välsignar dig – innebörden är en annan, säger Svenska Akademien).
En katastrof är det att handboksförnyelse som en övergripande princip har valt ”ett inkluderande språkbruk”, vilket resulterat i att man säger ”om vi bekänner våra synder så är Gud trofast och rättfärdig så att Gud förlåter oss våra synder”. För att undvika ”han” om Gud! Men det blir fel när man vill undvika att använda ett pronomen (som anses könsdiskriminerande!) Svenska Akademien avvisar handboksförslagets lösning:
Så kan man inte säga, påpekar Tomas Riad.
Jag förundrar mig över att man inte kan följa Bibelns språkbruk i bibliska texter. Varje människa har en far och en mor, varför skulle det vara fel att tala om Gud som Far, som Jesus gjorde?
De moderna teologiska koncepten förändrar trons innehåll. Undra på att kolleger i Sverige är oroade!
Det betyder givetvis inte att allt som har funnits är bra. Men en prövning av innehållet är nödvändig. Kyrkohandboken i en (luthersk) är ett uttryck för kyrkans tro.
Detta var bara ett par exempel. Det lönar sig att bekanta sig med arbetet, också Svenska Akademiens remissutlåtande. Vindarna blåser österut.
Henrik
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6438997