So predictable..
Blev häromdagen uppringd av en prästbroder, som efter en förlängd intro vågade framföra sitt egentliga ärende.
Han ansåg, att jag alltid klagar på kyrkan, precis som NN (nämner inte namnet här). Varje gång man öppnar en viss tidskrift så kommer det igen.
—
Vad jag tänkte?
– Att han har alldeles rätt.
Men varför måste jag beklaga mig? Därför att jag på nära håll får följa med de stängda dörrarnas kyrka. Nu håller kyrkan på att stänga dörrarna för många kristna människor (!), mitt i en tid när kyrkan förlorar terräng som aldrig förr vill man också bli av med många kristna människor.
So predictable. Så förutsägbart.
Jag upprepar mig. Ingen överraskning för någon.
Och när andra skriver om samma frågor då är det inget extra. Men när vi svarar på attackerna, då grälar vi.
Det finns säkert något riktigt i kritiken, säkert mycket också (jfr tidigare blogginlägg, där jag försöker komma med självkritik och korrektiv).
Han tyckte att jag (och mina meningsfränder) kan behålla våra åsikter men tiga med dem! Jag svarade: först skulle man tiga om ämbetsfrågan och agera som om man inte hade en övertygelse. Sen ska man tiga om äktenskapet. Vilken lära kommer härnäst?
Hela frågeställningen skulle vara mera begriplig för mig om det hade varit så att vi hade ändrat åsikt och vädjat till kyrkoledningen att också vår åsikt skulle rymmas med. Om någon då hade sagt att ”efter en övergångstid med fördrag måste snaran dras åt”, då hade (till och med) jag förstått allt bättre.
Nu är ju läget det att vi håller på att stängas inne (eller sparkas ut?) på grund av att vi inte ändrat åsikt.
På något sätt är det litet bakvänt, med hela situationen.
Hoppas att någon annan kan framföra sin oro så att det leder till förändringar!
Henrik
Namn: Henrik Perret
Håkan Lindroos
30.11.2013 at 00:55 #
Nog ska man få klaga över det som är beklagansvärt bara man inte glömmer att tacka och lovsjunga det fina som också finns, främst det glada budskapet förstås.
Vad är sen en bra balans? 25% klagan, 25% förundran, 50% lovprisning?
Håkan Lindroos
Jan Nygård
30.11.2013 at 11:17 #
Hej! Jag förstår och inte förstår prästbrodern, som kanske tänkte på mig när han nämnde den andra personen. Åtminstone kände jag mig träffad. Men Jeremia på sin tid anklagades också för att bara klaga. Han såg sig nödd och tvungen därtill. Kanske vår prästbroder kunde tänka sig att klaga han också lite, så skulle vi vara flere? Då är det inte alltid samma människor som klagar utan många!
För visst finns det mera oro till klagan i vår tid än till tacksägelse över läget. Tacka kan vi nog göra, Gud är alltid värd vårt tack och lov! Men i förkunnelsen är det nog skäl att lyfta fram omvändelsens nödvändighet i vår tid och i vår kyrka.
Håkan Lindroos
30.11.2013 at 22:23 #
Hmm…i Kristi kyrka finns nog bara (åter och åter förlåtna) syndare, och segern är Herrens. Hosianna!
Henrik Perret
1.12.2013 at 17:44 #
Så är det, Håkan! Vår uppgift är både lag och evangelium.
2 Kor. 10:4 De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 5 och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus.
Och: Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni allesammans nåden med mig. Fil. 1:7
Bara man alltid kommer ihåg att man själv står under samma dom. Otron måste avslöjas, och alla söka sig till Jesus, där vi får barmhärtighet och nåd till hjälp i rätt tid!
Till Ewert (?) säger jag bara att vi får lämna kyrkofrågan till HERREN, Han planterar och Han rycker upp. Vi ber om nåd att få stå med Honom i liv och i död.
Vad vuxendop eller barndop beträffar, några tankar.
Vuxendopet är inte frågan, dop kan ske i alla åldrar. Den avgörande frågan är vad dopet är: är det min (lydnads-) handling eller är det Guds förbund, likt omskärelsen i GT? Se Kol. 2.11,12. Det bibliska dopet är inte vuxendop, inte barndop, utan ett dop som är Guds frälsande gärning. Sen blir frågan: när? Då blir svaret ”så snart som möjligt”. Vi har bibliska exempel på att hela husfolk döptes, vi vet från NT:s hustavlor vilka som hörde till ”husfolket”. Jesu dop är ingen förebild för det kristna dopet, för Jesus döptes för att uppfylla alla rättfärdighet. Vi döps till Kristus på den redan uppfyllda rättfärdigheten, för att bli delaktiga av den.
Men det finns mycket som den lutherska kyrkan försummar i samband med dopet. ”Döpa och lära”, sade Jesus. Lära är mera än några tankar i något skede i livet. Det är ett fortsatt lyssnande och lärande, och ett liv i församlingsgemenskap med Ord och sakrament.
Jag skriver inte dessa rader som ett angrepp på de frikyrkliga, som jag högaktar och älskar. Jag skriver det som ett försvar, eller kanske snarare en förklaring till angrepp/kritik från frikyrkligas sida och som svar på frågan hur vi kan ha den dopsyn vi har.
mvh Henrik
Henrik Perret
1.12.2013 at 17:49 #
Den andra prästen var en finsk prästbroder, så du kan andas ut, Jan.
Kanske har Gud gett oss olika kallelser. Kanske (?) är en del av min kallelse att vara en kyrkans schäfer, som skäller ibland. Till höger om mig har jag kanske någon Dobermann, till ”vänster” teologiska sällskapshundar, betydligt snällare säkert.
Men i ingen händelse får det bli allt. Det är viktigt att evangeliet genomsyrar oss, att vi andas hopp inför varje människa. Men hoppet finns i Kristus, välsignar gäller när vi en och var ”omvänder oss från vår ondska”, med anknytning till Petrus pingstpredikan.
Henrik
Henrik Perret
2.12.2013 at 10:48 #
Fortsätt då Ewert i den kyrka där Gud välsignat dig. Och försök vinna nya medlemmar i Guds rike.
Hoppas både Du och jag och andra kristna får många med oss på vägen!
Henrik
Henrik Perret
4.12.2013 at 00:24 #
Kan du Ewert vänligen skriva ut ditt namn. Om du angriper personer kan du vara renhårig nog att göra det under eget namn. Du vet vem jag är, jag vet inte vem du är!
Vi har ingen statskyrka, utan närmast en ”folkkyrka”, som är förfallen på många sätt, men där det också finns många sant troende människor (Gud vet vilka det är).
mvh Henrik
Kristian Nyman
5.12.2013 at 06:46 #
Jag hade inte tänkt blanda mig i denna diskussion, men efter ”Ewerts” senaste påhopp kan jag inte längre lägga band på mig.
Ewert! Du skriver att du är ”andedöpt”, men ett andedop som inte åtföljs av en vilja att böja sig för Guds ord är nog en halvmessyr. När du dessutom gömmer dig bakom anonymitetens slöjor och därifrån kommer med pikar och regelrätta påhopp på namngiven person kan jag inte annat än anta att du antingen är väldigt ung i tron, mycket ung annars eller kanske t.o.m. bådadera. Med åren och tilltagande (förhoppningsvis) vishet kommer du säkert att inse att detta inte är rätt.
Dina insinuationer om att du dessutom (till en del) ligger bakom den fega mediakampanj som Henrik råkade ut för i samband med senaste biskopsval – med de lögner och påhopp som den innehöll – får mig nog att undra hur det riktigt är ställt med det jag började denna kommentar med…
Henrik Perret
5.12.2013 at 14:59 #
Ewert, du får utgjuta dig. Men du, som säger dig vara pingstvän, varför blandar du dig i en annan (förfallen) kyrkas inre angelägenheter?? Jag tror nog att det finns en och annan koordinat som du bör rätta till.
Skriv rakt på sak, under eget namn, annars kan du gärna låta bli i detta sammanhang åtminstone.
Välsignad Julhelg!
Henrik
Håkan Salo
5.12.2013 at 21:10 #
”Ewert Karlsson” (jag misstänker att namnet är en pseudonym) verkar inte känna till att Finland redan har en kvinnlig biskop. Hans självförhärligande fantasier om att ha varit med om att ”rädda Finlands svårt sargade kyrka från en hårdför biskop” tycker jag inte är värda att ta på allvar. Den lögnaktiga smutskastningen av Henrik Perret klarade den liberala pressen av alldeles själv utan hjälp av ”grupper”. Det är beklämmande att en person inte drar sig för att fortsätta krypskyttet t.o.m. i detta forum. ”Vi fick vår uppgift av Herren” är enligt min mening farligt nära hädelse. Gud använder sig inte av lögner.
Henrik Perret
5.12.2013 at 23:35 #
Jag har tagit bort ”Ewerts” kommentarer, för jag finner dom osakliga, han skriver under pseudonym osv.
Henrik
Henrik Perret
6.12.2013 at 14:30 #
Svara mig, ”EWERT KARLSSON” på följande frågor, om du är renhårig nog:
Ewert Karlssom
medicine doktor
teologie magister
härligt frälst och vuxendöpt
München
Bayern
Vad heter din doktorsvahandling?
Var har du avlagt teol. mag och när?
Om du gör det och bekräftar din identitet så kan du behålla dina åsikter. Om du inte gör det, visar det att Du inte har rent mjöl i påsen. Aposteln skriver: vi går helt öppet till väga, och ”vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete”
Gör så!
Henrik
Henrik Perret
6.12.2013 at 20:39 #
Jag är inte övertygad, det finns inga som helst referenser till Din avhandling – åtminstone har jag inte funnit några. Kanske kan du ge tips???
Jag låter ditt sista bidrag finnas en stund, så hinner de läsa som vill läsa sådant. Jag är hellugn inför dylika påhopp, jag har hört det mesta och tror inte att man bygger Guds rike på detta sätt. Det handlar inte om att inte våga, utan att inte vilja ha allt skräp på nätet.
Men om debatten är avslutad, varför vill du då fortsätta??
mvh Henrik
Henrik Perret
6.12.2013 at 23:04 #
Varför kan du inte ”avslöja dig” – du angriper mig, som uppträder under eget namn, och själv kryper du.
Ursäkta, men no respect.
Henrik