Ordet protest uppfattas oftast som något negativt. Och ändå så betyder ordet egentligen att “vittna för” något.
Men protester kan i praktiken vara att säga nej för att bevara och värna om frågans ja!

Under dessa dagar och veckor finns det många kristna i vårt land som har knäppt händerna och ber att biskopsmötet, som samlas i början av februari 2010, skall fatta ett rätt beslut.

Teologdagarna i Grankulla och de kyrkliga väckelserörelsernas ledare har i en vädjan som sänds till biskopsmötet uttryckt sin djupa oro över det beslut som nu bereds, med en vädjan om att kyrkan inte skall gå mot Guds tydliga och klara Ord.

Denna vädjan kommer att publiceras efter att den sänts till biskopsmötet. Också en hel del annat är på gång, mera därom senare. Men en sak som alla kan stöda är den adress på nätet som Sonja Falk har tagit initiativ till senaste vår, och vars “första skörd” över lämnades till biskoparna inför höstens möte, men som fortsätter. Ge uttryck för din syn!

Denna protest behövs nu! Den är ett verkligt ja till hem och familj, till äktenskap och kärlek!

http://www.adressit.com/allekirjoitukset/kirkko_ja_homosuhteet/start/3050

En av de kristna homosexuella, eller f.d. homosexuella, Ari Puonti, ger i dagarna ut en ny bok om homosexualiteten. Låt oss stöda dem som vill kämpa och leva i enlighet med Bibelns Ord. Låt oss alla nu “leva värdigt den kallelse vi har fått” som Paulus skriver till alla kristna.

Ett ställningstagande som detta uppfattas lätt som ett angrepp på en människogrupp. Så är det naturligtvis inte, lika litet som någon etisk fråga som berör människor innebär ett avståndstagande från dem som människor.

Och med det i minnet som Jesus sade “den som är utan synd, kaste första stenen” lär det nog inte finnas så många som kan ta upp stenar…

Bibeln har mycket att säga till oss alla. En av de centrala tonerna i evangelierna och i breven är: omvänd er och tro evangelium (Mark. 1:15).

Henrik

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för Protestanter: protestera!

Taas on yksi vuosi mennyt
saamastani ajasta.
Siitä kannan kiitoksen nyt,
kaiken annoit lahjana.
Kiitos, armon Jumala,
hyvyydestä kaikesta.
Minut muistit koko vuoden
voimaa, siunausta suoden.

Kuinka käytin ajan menneen,
antamasi lahjatkin?
Yhtä huonosti kuin ennen
kunniaasi kirkastin.
Lähimmäisen laiminlöin
tekemätta jäänein töin.
Kantanut en ristiäni
nurkumatta, mielelläni.

Tällaiseksi edessäsi,
Herra, tunnen itseni.
Muista vielä hyvyyttäsi,
muista laupeuttasi.
Pojassasi rakkaassa
minuakin armahda.
Armo yksin levon antaa,
Uuteen päivään hoitaa, kantaa.

Hengelläsi sydäntäni
joka hetki hallitse.
Tieni, koko elämäni
valollasi valaise.
Ohjaa, Herra, puheeni,
työni, ajatukseni.
Anna kaikkeen viisautta,
nöyrää mieltä, rakkautta.

Sydämeeni, Herra, paina
armon tunto elävä.
Rauhasi suo siinä aina
säilyä ja syvetä.
Omaiseni, perheeni,
kaikki lähimmäiseni
huolenpidossasi kanna,
armon suoja heille anna.

Siunaa kansaa, isänmaata,
ohjaa oikein elämään.
Esivalta, Herra, saata
tahtoasi täyttämään.
Silmäsi luo puoleemme,
anna rauha maallemme.
Isä, Poika, Henki Pyhä,
ylistetty olet yhä.

Elias Lönnrot 1865, virsikirjaan 1886. Uud. Niilo Rauhala 1984.

Henrik

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för Hyvää Uutta Vuotta!

Gott Nytt År!

1.1.2010

Igår såg jag på TV-nyheterna som jag brukar, jag är en nyhetsfreak. Jag såg också på nyhetsutsändningarnas väderleksnyheter. Där stod en ung dam med mycket rund mage, hon väntar barn. Denna mor blev en predikan. Jag började tänka på psalmen Härlig är jorden och den andra versen, som börjar med orden Tidevarv kommer, tidevarv försvinner.

Plötsligt slog det mig att jag oftast summerat det hela med slutet: tidevarv försvinner. Kanske beror det på att psalmen ofta sjungs vid begravningar också, fast den ju är en julpsalm.

Men igår – och med nyheten om ett rekordantal barn på väg i Finland under 2010 – blev hennes “mammamage” en predikan. Den handlar om hopp, om vikten av att bygga framtiden. Tidevarv kommer, inte bara försvinner.

Det är så rätt! Att familjer sätter barn till världen, som skall få utbildning och vård, arbete och möjligheter. Gud välsigne alla väntande mammor, och alla barn som skall göra entré under år 2010 också! Och alla pappor med! Gud hjälpe alla som vill bygga framtiden.

Samtidigt måste vi göra något för att återerövra den värdegrund, som råder i vårt land. Vi har igen påmints om att alla inte har det bra. Framtiden kan inte byggas på materialism. Inte heller på postmodernismens narcissism.

Mamma, pappa, barn – redan dessa ord väckte fruktansvärda reaktioner i Sverige, vilket lika väl kunde ha gällt Finland. Det vittnar om att just här behövs det förnyelse, knäppta händer och stor kärlek, så att ingen skall behöva känna sig utesluten och icke önskvärd. Det är grundrelationerna som är i kris – många senare kriser har sina rötter i att det brustit här.

Något måste göras för att återupprätta familjen och hemmet.

För det är i hög grad där grunden läggs för livet. Det är där jag borde få livets byggstenar, i form av kärlek och omsorg, tro och förtröstan.

För mig blev Elias Lönnrots psalm 37 i den finska psalmboken en predikan och ett fint preludium för år 2010.

Läs den (den har en melodi som är en koralvariant från Eurajoki som inte är helt lätt) och bed den!

Välsignat Nytt År 2010! Tidevarv kommer, med Jesus fram!

Henrik

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för Gott Nytt År!

Ännu en gång har vårt land drabbats av svår sorg. Fem anställda i Prisma har skjutits och deras liv slutade på årets sista dag. De var människor med livet framför sig – mänskligt sett – födda mellan år 1964 och 1982. Sannolikt hade alla planer för nyåret. De blev helt annorlunda.

Nu finns det personer bland oss som har drabbats av svår sorg. Man kan räkna med att det också finns barn, som idag drabbats av sitt livs svåraste förlust.

Herre, hjälp!

Det är för tidigt att nu dra för långtgående slutsatser. I massmedia har man nästan frossat i detaljer, detta är ju en ganska mänsklig reaktion när sådant händer.

I detta slede är det polismyndigheterna och räddningsmyndigheterna som har huvudansvaret, tillsammans med socialmyndigheter och olika hjälporganisationer, främst FRK (Röda korset).

Esbo stad har inhiberat sina nyårsfestligheter. Jag tycker detta vittnar om en verklig känsla för det väsentliga. Det är ett värdigt och ett klokt och ett riktigt beslut. Tendenser finns alltid i kriser att antingen genast förtränga det svåra eller att frossa i svårigheterna.

Det första är nog att man behöver tid att sörja.

Till de drabbade hör – förutom de svårast drabbade familjerna, vännerna och arbetskamraterna – också poliser och räddningsmyndigheter. När jag såg på polisens presskonferens, såg jag att också där fanns många som behöver hjälp, som måste få tala ut och dela sin angst och sin nöd. Det är alltid så att livssituationen för människan kan förstärka och förändra den “information” man möter. “There, but for the grace of God, go I.” Det kunde ha gällt mig, den djupa insikt kan drabba poliser, garvade räddningsarbetare och andra yrkesmänniskor! Också dessa grupper, som har gjort ett oerhört svårt och viktigt arbete, behöver våra förböner och vår medkänsla.

Vad skall man säga i en situatione som denna?

Jag tror inte man behöver säga så mycket nu.

Det är så mycket vi inte förstår. Så mycket vi inte kan förutse eller gardera oss mot. Denna händelse kommer att riva upp många sår, och förstärka en känsla av otrygghet för många människor.

Senare är det säkert skäl att tala om omsorg, om att inte låta en enskild individs agerande drabba alla invandrare. Samtidigt måste vi se vad vi kan göra för att människor skall känna sig omtyckta och accepterade.

Men en sak kan man säga: Herren välsigne Dig och bevare Dig! Vem du än är, var du än är, hur det än är för Dig just idag, just inför det nya året.

Detta är något som är förmer än allt annat.

Gott Nytt År – under de Välsignande Händerna!

Henrik

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för Herren välsigne dig och bevare dig

I New York Times fanns en artikel för något år sen där en person skrev att Gud är död och att vi borde dansa på hans grav!

“God is dead, we ought be dancing on his grave.”

Jag hörde Ravi Zacharias hänvisa till den person som sade så med tillägget:

“He doesn’t know there’s nobody in that grave…”

(Det är väl förresten den enda plats där Gud inte finns: i den tomma graven.)

Henrik

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för "God is dead, we ought to be dancing on his grave"

Var finns du nu?

29.12.2009

I en gammal sång som jag inte har hört på åratal, sjöng Lars-Åke Lundberg Var finns du nu, Gud, du min Herre? Åtminstone ungefärligen så. Den sången har väl tystnat, men frågan är levande.

Det märkliga är, också såhär i katastrofernas efterdyningar – och före de kommande, för det kommer flera – att samma människor som säger det finns ingen Gud ställer frågan Var finns du nu, Gud? efter att något har hänt.

Ravi Zacharias skriver i sin bok Beyond Opinion, som jag tycker är en av de bästa apologetiska böcker jag har läst, om hur rocklåtarna ställer viktiga frågor. Countrymusiken talar om människors öden, de beskriver hur man kan förlorar allt, hus och hem, hustrun, hästen, bilen, penagrna och allt. Någon har skämtsamt sagt att om man spolar en countrylåt baklänges så får man tillbaka sin brud, sin häst, sin bil och snart sagt allt.
Men i rocklåtar ställs viktiga frågor:

Why do we never get an answer
When we’re knocking at the door?
With a thousand million questions
about hate and death and war?
(Justin Hayward)

Ravi Zacharias skriver att man i USA i december 2004 hade diskuterat om man i skolorna får sjunga kristna julsånger, om man ens får spela kristen julmusik (en mor i New Jersey hade lämnat in en klagan över att man spelade julmusik i skolan, för musiken påminde henne om orden…) På Capitol Hill kallades julgranen (Christmas Tree) för första gången The People’s Tree. Detta för att komma antiteistiska kretsar till mötes.

När tsunamin inträffade, Annandag jul år 2004, var en av de första frågorna som många antiteister ställde denna: var fanns Gud under tsunamin?

Jag vill inte ironisera över frågan. Frågan är motiverad, den är ett uttryck för förtvivlan, men kanske också annat.

Människan försöker febrilt lösgöra sig från Gud, men när hon drabbas blir ändå frågan: var finns Du, Gud? Och konsekvensen vid olyckor och motgångar och katastrofer kan lätt bli att man vill vända sig bort ifrån den Gud man inte trodde på, men som man inte fann när man var drabbad.

Gång på gång slås man av det faktum att samma frågeställningar gäller överallt. Här diskuteras julkyrkan, julevangeliet och sommarpsalmen. Man vill ha bort Gud från det offentliga rummet och menar att detta är en neutral inställning.

Justin Hayward slutar samma sång med ord som innehåller svaren på hans egna frågor:

I’m looking for a miracle in my life
I’m looking for someone to change my life.

Detta är ju vad Jesus har lovat. Detta är vad julen is all about.

Det historiska undret, att Gud föddes som människa i Betlehems stall, är grunden för det under som Gud genom den Helige Ande vill låta ske i vårt hjärta.

Det finns hopp för dig och mig. Kan vi ta emot det hoppet också när vi lever under trygga förhållanden? Måste vi drabbas av katastrofer för att livets viktigaste fråga skall väckas i vårt liv?

Jag hoppas att Gud ger oss nåd och tid. Men vi ser i Bibeln, t.ex. I Pauli predikan på Areopagen, ett annat perspektiv, som jag har tänkt på när vi firat årsdagar av både vinterkriget och tsunamin, och när terrorismen igen har påmint oss om ondskans realitet i världen:

Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda." Apg. 17:30,31

Jag behöver knappast tillägga att det inte är mina ord. Det är dags att vakna och att lyssna. För genom detta lyssnande föds hoppet för oss alla.

Tidevarv kommer, tidevarv försvinner
släkten följer släktens gång.
Aldrig förstummas tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

Henrik

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för Var finns du nu?

Frukten och trädet

28.12.2009

De (al-Qaida på arabiska halvön) skriver att Umar Farouk Abdulmutallab var utrustad med ett "tekniskt avancerat föremål" som inte utlöstes på grund av ett tekniskt fel.
"Han lyckades modigt att ta sig igenom alla kontroller på internationella flygplatser utan att frukta döden. Han litade på Gud och satte sig upp på alla myter om amerikansk och internationell underrättelsetjänst. Han visade hur svaga de är, han la dem med ansiktet ner och fick dem att ångra allting de satsat på säkerhetsteknologi", skriver gruppen.
(källa: Aftonbladets nyheter 28.12.2009)

Man frågar sig vad det är för Gud som vill döda alla människor.

Död, hat och hämnd.

Vakna Europa!

Vestigia terrent – spåren förskräcker!

Av frukten känner man trädet.

Henrik

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för Frukten och trädet

The Archbishop of York, Dr John Sentamu:

“Many people will celebrate on December 25 but will find no room for Jesus on the special day.”

 "The reason why Jesus can’t find room for his Gospel, which he embodied in his person at his first coming, is closely analogous to that which he encountered in his birth – namely that people’s hearts are preoccupied.”

"They are filled to the brim with their own agendas already. And we, who are his followers, so poorly represent the worth and largeness of Christ and his Gospel.
Instead of putting Jesus at the centre of our lives, "we leave him at the margins."

"Many celebrate Jesus Christ’s birthday, but don’t want him to be present," he continued. "The birthday boy will spoil our celebration of his birthday if he is around."

Henrik

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för "The birthday boy will spoil our celebration of his birthday if he is around."

Gud Jul

23.12.2009

När jag för många år sen jobbade inom Finska Missionssällskapet, gav FMS ut ett julkort på finska och svenska. Men på det svenska kortet hade det insmugit sig ett tryckfel. Många var ledsna och beklagade det. Jag välsignade det. I stället för God Jul stod där nämligen “Gud Jul”.

Tusentals kort, och allt var fel!

Jag tycker att detta tryckfel kunde ha fått stanna även efter att upplagan tog slut.

För vad annat kan man önska dagens människa än att hon skulle få en Gud Jul.

Det fick ju verkligen Maria, denna enastående kvinna i historien, “vår Herres moder”.

Och det fick herdarna på Betlehems äng, de överraskades av mötet med Herrens ängel och av evangeliet om “megaglädjen”.

Kom, låt oss gå till Betlehem och se det (Ordet står det faktiskt i grundtexten) som där har skett.

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människor Hans välbehag!
(så tror jag att man kunde översätta det ord, som antyder att Jesu födelse gjorde Gud välbehaglig mot mänskligheten, jfr 3 Mos 1 om offren).

Henrik

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för Gud Jul

Vem där?

22.12.2009


I mängden av julbetraktelser och –hälsningar som jag har sett denna jul är det en gemensam ton som starkt talat till mig. Det är tre olika infallsvinklar som understryker samma sak.

Biskop Eero Huovinen skriver i sin fina julhälsning om den franske teaterregissören Jean Renoir som fick frågan: vad är det viktigaste för teatern, vad eller hur?
– Det viktigaste är vem, svarade Renoir.

Och biskop Eero Huovinen konstaterar att de klassiska frågorna när? var? hur? (på finska brukar man säga Mitä? Missä? Milloin?) också får sitt svar i julevangeliet.
Och så är det förvisso. Kejsar Augustus, Quirinius, skattskrivningen. Betlehem, i Judeen. Maria, som var havande och Josef, skulle till Davids stad, Betlehem och medan hon var där var tiden inne när hon skulle föda.

Men julevangeliets fokus är på vem.

Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.”

“Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

Den andra hälsningen fick jag när jag läste min vän och broder Lasse Nikkarikoskis (verksamhetsledare för Finska Evangelieföreningen) julandakt i tidningen Sanansaattaja (Budbäraren). Han berättar om en liten flicka, som fått en krubba som byggsats. När hon och hennes far sedan byggde krubban, alla personer, djuren i stallet, började flickan plötsligt gråta.
– Varför gråter du? frågade hennes far.
– Där finns inget Jesusbarn!

Så man gick tillbaka till butiken och sökte efter det försvunna barnet. Och när de fann krubbans barn, som hade fallit ur förpackningen och hittades på hyllan, var glädjen stor!

Det viktigaste är inte när, var eller hur, även om de frågorna är viktiga, för de understryker att julevangeliet inte är en saga. Men det viktigaste är vem!

Den tredje hälsningen är egentligen tidsmässigt den första. När jag sökte ett ord för STI:s julhälsning, som skulle innehålla den centrala julhälsningen men också gärna beskriva vad STI (Teologiska institutet i Finland) vill stå för, kom orden i Matt. 2:9 för mig:

Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var.

Alla tre hälsningar säger samma sak. De betonar att julen handlade, handlar och skall handla om Jesus.

Julhälsningen är svaret på frågan “vem där?” Någon med stort N knackar på.

Jesus.

Märk väl mitt hjärta, akta på:
Vem vilar där i krubbans strå?
Vem är det sköna barnet där?
Vår käre Jesus Krist det är.

Du älde gäst, välkommen var!
Ej syndare försmått du har,
du kommer i min nöd till mig.
Hur skall jag kunna tacka dig!

Du Herre, som har allting gjort,
vars välde är så högt och stort,
Du ligger nu på hö och strå.
Hur har du dig förnedrat så!

Om jorden ännu större var
och såsom himlen skön och klar –
För torftig vore den ändå
som bädd för dig att vila på.
 
O konungarnas konung du!
En krubba är ditt rike nu,
och blott en lindaklädnad är
den konungsliga skrud du bär.

Med detta har du till oss sagt,
att världens ära, guld och makt
ej för till salighet ändå;
dem skall man inte lita på.

Ack Herre Jesus, hör min röst:
Gör dig en bädd uti mitt bröst,
uti mitt hjärta bliv och bo,
så har jag tröst och evig ro.


(Martin Luther)

Välsignad Julhögtid och Gott Nytt År 2010!

Henrik

av | Kategorier: Kyrkan, Päivi Räsänen | Kommentarer inaktiverade för Vem där?