”I have come to the pinnacle of success in business.
In the eyes of others, my life has been the symbol of success.
However, apart from work, I have little joy. Finally, my wealth is simply a fact to which I am accustomed.
At this time, lying on the hospital bed and remembering all my life, I realize that all the accolades and riches of which I was once so proud, have become insignificant with my imminent death.
In the dark, when I look at green lights, of the equipment for artificial respiration and feel the buzz of their mechanical sounds, I can feel the breath of my approaching death looming over me.
Only now do I understand that once you accumulate enough money for the rest of your life, you have to pursue objectives that are not related to wealth.
It should be something more important:
For example, stories of love, art, dreams of my childhood.
No, stop pursuing wealth, it can only make a person into a twisted being, just like me.
God has made us one way, we can feel the love in the heart of each of us, and not illusions built by fame or money, like I made in my life, I cannot take them with me.
I can only take with me the memories that were strengthened by love.
This is the true wealth that will follow you; will accompany you, he will give strength and light to go ahead.
Love can travel thousands of miles and so life has no limits. Move to where you want to go. Strive to reach the goals you want to achieve. Everything is in your heart and in your hands.
What is the world’s most expensive bed? The hospital bed.
You, if you have money, you can hire someone to drive your car, but you cannot hire someone to take your illness that is killing you.
Material things lost can be found. But one thing you can never find when you lose: life.
Whatever stage of life where we are right now, at the end we will have to face the day when the curtain falls.
Please treasure your family love, love for your spouse, love for your friends…
Treat everyone well and stay friendly with your neighbors.”

”The last words of Steve Jobs”

Gripande!

”Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” (Mat 16:26)
– Jesus

Det är ju det som Steve Jobs egentligen säger. Och jag hoppas att han fick höra orden om liv:

”Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.” (Joh 10:10)

Och: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.  (Joh 11:25,26)

– Jesus Kristus

Hör och förstå! Det är angeläget för oss alla.

Henrik

2016

”Hän kysyykin ”mikä se joulun ’oikea’ sanoma tätä nykyä on? Koulun joulujuhlista ei saa tähän kysymykseen sen tarkempaa vastausta kuin että joku ’joulun taika'”.

Hänen mukaansa ”joulun taika” kuulostaa tyhmältä ja keinotekoiselta. Lisäksi häntä ihmetyttää ”miksi on vapaa-ajattelija-näkökulmasta ok uskoa joulun taikaan ja markkinoida sellJoulun taaista taikauskoa lapsille, kun selvästikään ei ole ok markkinoida heille Jeesusta”.

– Minä kaipaan kristillistä joulua. Siksi aion mennä joulukirkkoon, jos saan lapset hereille riittävän aikaisin, Halla-aho kirjoittaa.

– Vuosisatojen kuluessa on muodostunut ja vakiintunut tiettyjä kristinuskoon liittyviä joulurituaaleja, eivätkä ne ole merkityksettömiä. Kun ne korvataan höpöhöpöllä ja naminamilla, tulee tyhjä olo.

Jussi Halla-aho yllättää. Positiivisesti.

Henrik

http://www.verkkouutiset.fi/kotimaa/joulun%20taika-44665

En av Ravi Zacharias’ medarbetare, Jill Carattini, skriver på RZIM:s sida om ett viktigt ämne: på picnic eller pilgrimsresa (Picnic and Pilgrims).

Hon berättar om den nya flygplatsen i Thailand, som besöks av 100 000 turister, som inte ska någonstans, som kommer för att ta bilder, fira ledig tid, äta och dricka. De har ingen adress, ingen biljett, de har inget mål.

Hon talar om oss kristna och skriver att vi inte får glömma att vi är pilgrimer, vi är på resa till vårt egentliga mål.

Henrik

http://rzim.org/a-slice-of-infinity/picnics-and-pilgrims#.Vm1KzjWzmwc.facebook

http://www.seurakuntalainen.fi/uutiset/kirkkoherran-terveiset-kirkon-eduskunnalle-paavi-olisi-kirkolliskokousta-parempi/

Här finns det som jag hänvisade till i en kommentar.

Henrik

Vad har det blivit av prästämbetet?

Somliga tycker att man inte behöver präster, det är bara fråga om en uppgiftsfördelning enligt gåvor.

Men också andra aspekter växer fram.

Prästkallet har blivit – förefaller det – allt mer något som prästen själv väljer. Det blir på något sätt en möjlighet att  förverkliga sig själv, att jobba med intressanta uppgifter. Man skolar om sig vid 55 eller vid 60 och hinner vara några år i arbetsuppgifter.

Man får det intrycket att där församlingen förr valde präst, där väljer nu prästen församling. Har det också blivit ganska mycket ”hoppande” och ”bitvikariat”, eller är det bara ett delintryck, som kanske inte ger en sann bild av verkligheten?

Det som skulle vara den stora frågan är Guds kallelse. Har jag Guds kallelse att bli präst? Och: har församlingen kallat mig?

I vår tid när det kan vara svårt att få lämpliga tjänster har man intrycket att prästvigningen mera har blivit en ”fördel” för den prästvigde (-a) än att det skulle svara mot församlingens behov.

Att alla behövs, att vi behöver sprida evangeliet i ord och toner, samtal och möten med människor, är klart. Aldrig har behovet varit så stort som i vår tid.

Men jag har förundrat mig litet (tänker nu på rikskyrkan i det jag har skrivit) över den rätt stora trafiken, omskolningen vid ganska sent livsskede.

Men till sist säger jag med eftertryck: detta var ”spegelfrågor” och –tankar.

Om Gud har kallat, vem är då jag att fundera, överväga och ställa frågor!!

Jag tror det är en viktig aspekt, ja, en grundinställning, att vara upptagen av frågorna:

– har jag Guds kallelse att bli präst?

– har jag församlingens kallelse?

Detta var alltså inte en kritik av andra! Det var några spegelfrågor om hur vi i vår kyrka hanterar prästämbetet. Det är frågor som vi alla skall ställa oss själva, och gå med frågorna till skördens Herre.

Och som präster och kristna ska vi låta oss vägledas av Ordet. Det är inte utbildningen i sig, som ska vägleda oss, även om den kan vara till nytta. Jag måste skriva kan vara till nytta, för alltid är den inte det om den för oss bort från Guds Ord.

Eller kanske man borde skriva ännu tydligare: allt som man lär sig i utbildningen är inte till nytta, men mycket är det. Och kunskap skadar väl aldrig, om den används rätt.

Man behöver givetvis inte vara präst för att vara kristen. Men man måste vara kristen för att kunna vara präst! Det är inte alltid Guds bästa barn som blir präster. Snarare kanske man ofta får tänka: Guds bästa barn är inte präster.

Men Gud kan ha sina orsaker: kanske Gud har kallat också mig till präst för att jag inte skall tappa bort mig på vägen utan också genom arbetet konfronteras med Honom, som är den viktigaste av allt och alla?

Henrik

Dig, Helge Ande, bedja vi,
att du med din kraft må stå oss bi
Under prövotider, i alla strider,
tills vår eländes tid till änden lider.
Herre, förbarma dig!

Du ädla ljus, gör med ditt sken
tron på Jesus hos oss sann och ren
och den själv uppliva att frukter giva.
Hjälp oss i denna tro att fasta bliva.
Herre, förbarma dig!

O kärlekseld, uppvärm vårt sinn
och allt hat, all ljumhet övervinn,
att vi leva läre som bröder käre
i fridsamhet och Kristi sinne bäre.
Herre, förbarma dig!

O högsta tröst i all vår nöd,
giv frimodighet i liv och död;
lär oss bedja, vaka, dig ej försaka,
att ej en evig död vi sist må smaka.
Herre, förbarma dig!

Martin Luther 1524, Olaus Petri 1536
Pingstleis 1200-talet.

Välsignad Pingsthögtid!

Henrik

I Sverige läser vi om en vårdchef i Kalmar – Dan Johannesson – som vägrar vårda kristna. I Svenska läkarförbundets etiska regler står bl.a följande (p. 7)

7. Läkaren ska aldrig frångå principen om människors lika värde och aldrig utsätta en patient för diskriminerande behandling eller bemötande.

Det står också såhär:

”Den som valt att bli läkare har åtagit sig en svår och ansvarsfull uppgift, som kräver goda kunskaper och vilja att följa de etiska krav som läkaren genom årtusenden erkänt vara normgivande. Det förtroende och den handlingsfrihet som tillkommer läkaren grundar sig på de personliga egenskaper och det kunnande som läkaren besitter.”

Jag är son till en läkare och har vuxit upp med många läkarbesök i vårt hem, bland dem många svenska läkare. Jag har aldrig, säger aldrig, hört något i stil med detta! Undrar vad som ligger bakom.

I Finland skulle sannolikt en sådan person mista sina läkarrättigheter, oberoende vilken bestämd målgrupp som läkaren vägrar vårda.

Vad säger detta?
NT har mycket att säga, vi vet orsaken till detta omänskliga förakt.

Henrik

Det har varit en ganska lång paus av olika orsaker. Nu ska jag börja blogga igen, senast om ngn vecka.

Uppståndelsens vittnen. Där är vi nu. Och det ska uppta vår tid – på alla tänkbara plan!

God fortsättning på påsken och våren!

Henrik