Matteus berättar i sitt evangeliet att då kom vise män från österns länder till Jerusalem
(Matt 2:1).

Den senaste tiden har jag också tänkt på vad jag tror att kunde betraktas som de ovisa männen från västerns länder.

Låt mig få förklara!

Allt tyder på att kyrkorna går mot hårda tider. Det gäller inte enbart vårt land, men också vår kyrka. Medlemsunderlaget är sviktande. Inom överskådlig tid kan kyrkan drabbas av en verklig kris, som inte kan lösas med församlingssammanslagningar här eller där.

I Skottland har en utveckling skett där kyrkan på ca 40 år förlorat 60% av sina medlemmar.

I stället för att försöka visa på dörren borde nu kyrkans ledning göra allt som står i deras makt för att behålla alla som vill kyrkans bästa, som bekänner kyrkans tro, som tror på det som kyrkan vill förkunna.

Den dagen kan vara närmare än någon tror när efterfrågan blir stor på sådana som tror, ber och bekänner. Och är beredda att ta frivilligt ansvar eller ge hela sitt liv åt arbete i kyrkan.

Ur denna aspekt ser jag det som ovist att försöka ”skapa ordning” i kyrkan. De recept som man försökt sig på – likriktning av budskapet enligt tidens krav, kampanjer, som inte säger väsentligt annat än det den sekulariserade människan tänker, kraftåtgärder mot dem som sägs vara orsaken till att folk lämnar kyrkan(de konservativa) osv – har inte visat sig ge önskat resultat. I såfall borde ju trenden vända nu och det med besked.

Svaret är nog helt enkelt att kyrkan måste vara kyrka. Då vaknar intresset för kyrkan igen.

Henrik

P.S. Märkte 29.11 kl 23.50 att mitt namn fanns två ggr, så jag tar nu bort det ena. En gång räcker, för många kanske också det är en gång för mycket.. 🙂