Idag är det nytt kyrkoår. Det vet alla som läser denna blogg, men för många finländare är det okänt.

Denna helg ordnas sexhibition. Igår kväll visades i TV ett program som hette ”Läpijuttu”, och det rörde sig mest kring nedre delen av människan…

Man kan sucka över det postkristna Finland. Man kan moralisera, fast man inte har någon orsak. Tron är inte var mans, eller för undvikande av missförstånd: all men do not have faith.

I en intervju med den skottske professorn och filosofen Callum Brown läste jag att ett av felen med kyrkan i Skottland (Kirk förresten) är att den inte har något rekryteringssystem.

Innan vi suckar över avkristningen, inklusive det faktum att inte ens Jesu namn och person längre skall respekteras, måste vi se över rekryteringssystemet.

Vi har väl inte på allvar tänkt på detta – folk har ju ”ramlat in” genom dörren, men nu när de väller ut, är det inte dags??

För att man skall gå till kyrkan, och gå i kyrkan, måste där finnas något som man vill ha.

Därför; Välsignad är Han som kommer i Herrens namn! Hosianna, Davids son! Herre, hjälp, Herre fräls!

God advent!

Henrik