En självisk kultur?
Satt helt nyligen i samtal med en ny bekantskap så där “face to face” och han sade att vår kultur egentligen är ganska självisk. Nu handlar det mest om någon form av självtillfredsställelse, allt från den fysiska till den andliga. Dagens människa talar om rättigheter för sig, om självförverkligande, om att unna sig goda dagar, om att finna sig själv osv.
Min vän nämnde Uppsala domkyrka som exempel.
Byggnadsarbetet inleddes år 1273, och kyrkan blev färdig och invigdes 1435. Sankt Erik, Sankt Olof och Sankt Laurentius är domkyrkans skyddspatroner. Och det finns ju en hel andra skeden av byggnadsarbetet, som man kan läsa om!
De som började kyrkbygget visste att det inte skulle bli färdigt under deras livstid. De byggde för kommande generationer. Inte heller de följande generationerna fick se domkyrkan färdig, de fortsatte och slutade sitt arbete utan att ha fått se resultatet, i betydelsen den färdiga kyrkan.
Katedralen i Köln har samma historia, liksom många av våra stora europeiska kyrkor.
Jag tycker att det finns något mycket gripande över detta.
Också min föräldrageneration, och en generation före dem, som måste uppleva två fasansfulla krig, har fått bygga vårt land för kommande generationer. De satsade på barn och barnbarn, på de ungas framtid.
Idag talar man mycket om annat. Det handlar om individens rätt. Man kan tala om andras rätt – t.ex. barnens – men alltid är det inte barnens bästa som gäller, utan min rätt och mina rättigheter.
Jag vill inte förenkla frågan – naturligtvis finns det något berättigat i detta. Orättvisor skall givetvis rättas till, men bakom mycket finns kanske annat än man först tror.
Jag tror att min vän – Bo Brander – har träffat rätt i sin analys. Utläggningen här är min, men tanken och iakttagelsen är hans.
Kanske vi har orsak att tänka på mycket av det som sker idag och fråga oss om vi bygger med andras bästa för ögonen.
Jag tror att vi i många frågor är för närsynta och för självcentrerade. Det finns andra toner i tiden. De röster som har talat om ekologin, om energi för kommande generationer osv, har lyckats höja sig över själviskhetens cirklar.
Men mycket handlar om “låt oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.”
Siktet är fel inställt.
I stället skulle det heta: “bered dig att möta din Gud.” Redan här och nu. Det är ju det budskapet som har präglat Europa i århundraden, en ton, en sång, som håller på att försvinna nu, men som vi måste ta upp på nytt.
Herre, väck oss, börja med oss. Så att inte Europa avkristnas, på samma sätt och av samma orsaker som Nordafrika på 700-talet e. Kr. Genom att de kristna somnade – det var väl den yttersta orsaken, trots allt?
Henrik
Namn: Henrik Perret