Jag har tidigare hänvisat till docent till Kati Niemeläs undersökning: Female Clergy as Agents of Religious Change (http://www.mdpi.com/2077-1444/2/3/358). Eftersom några har aktualiserat den vill jag hänvisa till några drag i den.
Jag uppmanar alla intresserade att läsa Kati Niemeläs text och att varken läsa in mera eller mindre i det hon skriver. Jag tror att artikeln skall uppfattas som ett landskapsporträtt, inte som analyser av enskilda kvinnliga prästers åsikter. De kvinnliga prästerna representerar precis som de manliga prästerna en stor brokighet vad åsikter och uppfattningar beträffar. Jag har träffat flera seriösa kvinnliga präster, vars trosuppfattning jag till många delar kan instämma i. Jag har också följt många manliga präster, vars trosuppfattningar känns väldigt avlägsna och främmande.
Några citat ur Niemeläs artikel, först något om undersökningen:
The paper is based on quantitative surveys conducted among the members of the Clergy Union in 2002, 2006 and 2010 (N = about 1,000 each) and among the applicants for university studies in theology in 2010. The research shows that clergywomen are changing the Church in a clearly more liberal direction. They do it in arious areas of church life: they change the perception of faith and dogma, the policies of the Church as well as daily practices in parishes. Clergymen are notably more traditional in their orientation, even young clergymen. Therefore it is especially the female clergy who serve as agents of religious change in the Church.
Och i summeringen säger Kati Niemelä:
In general, clergywomen are clearly changing the Church in a more liberal direction. They do it in various ways: they change the perception of faith and dogma, the policies of the church as well as daily practices in parishes. Female clergy are notably more open towards homosexual couples‘ rights in the Church and have also been more active in acting in favor of them. The data also show that attitudes towards same-sex couples have become more positive during the period 2002–2010, especially among female clergy. Among the men, they have remained more stable.
In general, the construction of faith among women is more individualized and not so dependent on traditional authorities than that of male clergy. Women are not so clearly attached to traditional dogma, they read the Bible less, but pray more than male clergy. Their attitude towards Church work is also more open to society. They consider it important that the Church is active in helping people and promoting equality, justice and rights of the minorities and not just proclaiming its message by talk.
I artikeln talar Kati Niemelä om de svårigheter som kvinnliga präster möter. Trots beslutet 1986 och de första ordinationerna redan år 1988 möter många kvinnliga präster misstänksamhet och motstånd. De har svårare att avancera inom kyrkan och finna ledande positioner. Mera förefaller enligt Niemelä att krävas av kvinnor än av män, även om situationen nu kanske förändras så småningom.
Niemelä visar tydligt på sammanhanget mellan de två stora problemställningar, som kyrkan är splittrad över idag: ämbetsbeslutet och äktenskapsfrågan. Utan det första beslutet skulle den andra frågan alls haft samma inflytande och fotfäste inom kyrkan, åtminstone inte inom prästerskapet.
Min avsikt är inte att slå ned någon. Vi hör så ofta att man inte skall tala om de svåra frågorna, för de splittrar oss bara.
Jag tror tvärtom att vi borde tala mera – unter uns – om de svåra frågorna, för därför att vi inte talar om dem, och kräver argumentation av varann, är vi så oense.
Månne det inte är så – och detta ska inte populistiskt slängas ut! – att män har gjort mera skada i kyrkan än kvinnor. Det vet ju Gud allena, och svaret behöver vi inte veta. För det handlar ändå om att som Sven Dufva vid behov stå ensamma på bron och hålla ut ett tag ännu!
Henrik