Många kristna anser att ämbetsfrågan är en mycket liten fråga. Det handlar om en perifer fråga, inte om trons centrum. Det centrala är Jesus, vem han var och är, vad han gjorde och sade, vad som hände med honom.
Det viktigaste är att en människa tror på Kristus och är en Jesu lärjunge genom dopet och tron.
Det är onekligen sant.
Jag lyssnade för en tid sedan på ett samtal mellan tre teologer. Samtalet handlade om manligt och kvinnligt, och var en principiell diskussion om vad det kristna evangeliet har för konsekvenser för synen på manligt och kvinnligt. Diskussionen handlade om varför The Gospel Coalition i USA är komplementaristisk (complementarian), med en kompletterande syn på manligt och kvinnligt, inte en egalitaristisk (egalitarian) som betonar jämställdet, likformighet.
Två tolkningsmodeller
Egalitarismen utgår från Gal 3:28. Där skriver aposteln Paulus: ” Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” Egalitaristerna betonar att de skillnader i ansvar och uppgifter som funnits i samhälle, kyrka och familj beror på strukturer inom den fallna mänskligheten. Kristus har upphävt dessa gränser, vilket också Herrens apostel Paulus understryker, säger man.
Den kompletterande synen på manligt och kvinnlig utgår från att likvärdigheten gäller människovärdet och frälsningen, mannen och kvinnan är lika värdefulla för Gud, båda är skapade av Honom.
En avgörande fråga blir tolkningen av Gal 3:28 och andra motsvarande texter.
Av kontexten ser man att Gal 3 handlar om frälsningen, om trons rättfärdighet, om barnaskapet hos Gud, genom dopet och tron. Här finns inga företräden på etnisk grund (judar eller greker), inte för sociala kategorier (slavar, fria), inte för män framom kvinnor. Alla är ett i Kristus Jesus, eller för att vara ännu tydligare: Paulus skriver faktiskt att alla är en i Kristus. Av sammanhanget ser man att det handlar om Abrahams säd, om att vara arvingar till löftet, för Kristi skull. Det är också den slutsats som Paulus kommer till i den omedelbara kontexten: ”…. Abrahams säd, (som är Kristus) arvingar enligt löftet” (jfr 3:16).
Den jämlikhetsideologi som nu florerar i vårt samhälle och som särskilt tar sig uttryck i debatten om s.k. samkönade äktenskap, är tydligt egalitaristisk. Man och kvinna är inte bara jämlika, de är dessutom lika och kan egentligen ersätta varandra.
Om en kristen väljer en egalitaristisk syn på NT:s texter, handlar det inte bara om att man är för kvinnliga präster eller samkönade äktenskap. Även om dessa två frågeställningar är mycket olika, har de ett tydligt samband, vilket t.ex. docent Kati Niemelä har påvisat i sin forskning (Female Clergy as Agents of Religious Change): Beslutet i olika kyrkor angående öppnande av prästämbetet för kvinnor har lett till en annan tolkning av ett flertal texter i Nya Testamentet.
En egalitaristisk tolkning av Gal 3:28 innebär alltså att ett spänningsförhållande uppstår mellan den texten och flera andra texter i Bibeln.
Redan skapelseberättelsens ord inför kvinnans skapelse handlar om en motsvarighet till mannen, någon som är och har det som mannen inte är och har, utan som kompletterar honom.
Också orden i 1 Kor 14 och 1 Tim 2 (som är ofta citerade texter i prästämbetsdebatten) blir svårförståeliga. Och man kan ytterligare nämna Ef 5, där Paulus talar om “underordning” och om äktenskapet, där mannen och kvinnan har olika roller och uppgifter trots sitt lika värde inför Gud.
Är Paulus patriarkalist?
Ett vanligt svar på denna “tolkningskonflikt” är att Paulus är patriarkalist och att den nya synen bottnar i en djup förståelse av evangeliet, som Paulus ger uttryck för i Gal 3:28, men som bara glimtvis kommer fram i Nya Testamentet. Samhället och församlingarna var så patriarkalistiska att Paulus – bunden av sin samtid – inte förmådde höja sig över patriarkalismens lagar.
Därmed fördjupas konflikten. Det innebär nämligen att Paulus, Herrens apostel, är motsägelsefull. Han skriver ett i Gal men ett annat i 1 Kor och 1 Tim.
Motsvarar denna syn på aposteln det som Nya testamentet säger?
Paulus skriver på flera ställen om apostlarnas ord och Guds Ord. “Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror.” (1 Tess 2:13). Eller som i 1 Tess 4:8: “Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.”
En farlig trend i vår tid är att försöka utesluta sådana texter ur Nya Testamentet som man inte längre upplever relevanta. Man försöker rensa NT på patriarkalistiska texter och behålla det primära. Men vilka texter måste man då ogiltigförklara?
Den nya tolkningsnyckeln
Begreppet kärlek har blivit en ny tolkningsnyckel. När förståelsen av ordet kärlek förändras, ändras också betydelsen av vad som är kärleksfullt och kristligt, heter det. Därmed kan man få en ny syn på äktenskapet och på prästämbetet. Det som är Bibelns intention är kärleken mellan två människor, som osjälviskt vill älska varann. Då kan inte könet ha någon betydelse, huvudsaken är att det handlar om äkta kärlek. Så har man kommit i uppenbar konflikt med det uppenbarade Ordet. Och bron heter ämbetsfrågan. Det är just detta som docent Niemelä hävdar i sina undersökningar. Och ämbetsbeslutet år 1986 har lett till en ny förståelse, inte bara av prästämbetet, utan nu också av äktenskapet.
En ny förståelse av en till synes inte helt central fråga, har fått stora konsekvenser för vår kyrka. En egalitarist stannar inte vid en omtolkning av bara en punkt utan kommer att anamma en ny helhetsförståelse av Nya Testamentet.
Vilket är då alternativet till uppfattningen att det inte spelar någon roll om det är man eller kvinna som tjänar Kristus som präst, eller om det är man och kvinna eller kvinna/kvinna eller man/man som älskar varann och kan ingå äktenskap?
Alternativet är att hålla fast vid det apostoliska budskap som har traderats och getts till den kristna församlingen. Att söka svaret i studium av Ordet, i bön och i samtal tillsammans om vad som är mannens och kvinnans kallelse och uppgifter i familjen och i församlingen.
I diskussionen mellan teologerna D. A. Carson, Tim Keller och John Piper, som jag hänvisade till, säger Keller att “förståelsen av könsrollerna inte i första hand hör till evangeliet”. “Om jag presenterar evangeliet för någon”, säger han, “tar jag inte upp denna fråga, inte ens om personen frågar vad det får för konsekvenser om jag blir en kristen.”
Jag instämmer. Men, som Tim Keller påpekar, innebär det nog att de som vill gå in för en egalitarististisk tolkning av Gal 3:28, kommer att vara tvungna att revidera sin förståelse av många texter och av Bibeln som helhet. Är apostlarnas ord bara deras uppfattningar, som vi skall pröva efter bästa förstånd? Eller är de Kristi budbärare, som har fått en uppenbarelse att föra vidare till oss?
Kyrkan på glid
Det är genom ämbetsfrågan som hela kyrkan kommit på glid när det gäller äktenskapssyn och mycket annat.
Med detta vill jag inte påstå att alla kvinnliga präster predikar ett annat evangelium än det kristna. Den problematiken gäller nog både män och kvinnor! Man kan heller inte säga att alla som godkänner kvinnliga präster har accepterat en annan syn på det traditionella äktenskapet.
Men frågeställningen påverkar. I nyhetssändningarna berättar man nu att folkomröstningen i Irland resulterat i en seger för ja-sidan, för dem som godkänner samkönade äktenskap. Ärkebiskopen av Dublin Diarmuid Martin sade att kyrkan måste granska sitt förhållningssätt till verkligheten! Vi bör inte förneka realiteterna, sade han och påpekade att största delen av de unga som röstade ja till samkönade äktenskap är produkter av det katolska skolsystemet på Irland.
Jag tror att det är viktigt att vi som kristna predikar om Kristus, om hans kärlek till människan, om syndernas förlåtelse och ett nytt liv. Men vi skall också när vi vill växa som kristna försöka förstå vad Herren i sitt Ord vill säga oss. Vi skall söka svar på vår tids stora frågor i Ordet. De svar Herren ger leder till välsignelse för oss, för vår kyrka.
Bakom till synes “små frågor” kan stora frågor stå på spel.
Henrik