Nya tider

kyrka och teologi, kyrkan

Riksdagen förkastade igår det medborgarinitiativ som hade undertecknats av flera än 100 000 personer och som handlade om att inte låta den nya äktenskapslagen träda i kraft. Den nya äktenskapslagen är ju godkänd av riksdagen och stadfäst av presidenten. Med rösterna 120 – 48 förkastade riksdagen den elfte timmens försök att stoppa den nya äktenskapsagendan.

I diskussionerna har man hela tiden sagt från politikerhåll att kyrkan är fri att följa sin egen äktenskapssyn. Inom kyrkan höjs däremot rösterna (också biskopars) för att kyrkan bör följa samhällets lag. Det handlar om mänskliga rättigheter, heter det. Också kyrkan måste omfatta dem.

När jag ser på det uppkomna läget och på det faktum att vår kultur och vårt land nu bryter med en lång kristen och biblisk tradition, tror jag att vi tagit ett stort steg i alldeles fel riktning. Detta kommer att ha stor inverkan på vårt folk, trots att det egentligen gäller en liten grupp människor.

Mest upprörd är jag över att man så flagrant helt bortförklarar Bibelns tydliga vittnesbörd. Våra bekännelseskrifter (t.ex. Augsburgska bekännelsens apologi, art XXIII) talar tydligt om att äktenskapet kan inte ändras, för det är skapat av Gud. Därför är det bara Gud, inte några mänskliga lagar eller förordningar, som kan ändra äktenskapet.

Jag har tänkt att ett samhälle, en kyrka, en institution klarar sig långt mot yttre fiender. Det värsta är förrädare, medlöpare, inre fiender. ”Bland er själva ska män uppträda som talar vad förvrängt är”, sade Paulus åt presbytererna från Efesus. De inre fienderna är de farligaste.

Nu ser vi (bl.a på Helsingfors stifts hemsida ) material och vackra texter och böner för samkönade par. Allt är nu redo.

Jag tänker på frestarens ord i paradiset: Skulle då Gud ha sagt? Hans ord då avslöjar den rösten också i dagens diskussioner: Guds Ord och vilja framstår som helt orimliga, medan avvikelser och förnekelse framstår som det rätta, naturliga och vackra.

Så är det också nu.

Ingen ska tro att jag eller mina meningsfränder tycker illa om homosexuella. Jag har många homosexuella vänner, och ingen av dem har någonsin gjort mig illa på något sätt. Jag tycker inte heller att utlevd homosexualitet, som jag tror att Bibeln klart avvisar (vilket borde intressera varje kristen) inte är synden framom alla synder, som intrycket lätt blir i ett skede när någon fråga diskuteras – och måste diskuteras. De är medmänniskor, lika fullt och lika mycket som någonsin de heterosexuella. Alla människor kämpar med sina frågor. De texter som berör homosexuella synder talar också om många andra synder (heterosexuellas, och gemensamma) som behöver klaras upp med förlåtelsens Herre. Kristi död på korset är försoningen för alla synder, både dina och mina.

Några har uppmanat mig att nu skriva ut mig ur kyrkan, de flesta av dem sådana som redan gjort det. Det är en fråga som jag arbetar med, och tänkt på länge. Jag föreställer mig att det finns många av kyrkans medlemmar som gärna skulle understöda ett sådant beslut.

Min motfråga blir dock: ska församlingen skriva ut sig om biskopen, kyrkoherden, prästen avfaller från och överger den kristna tron?

Nu ber vi om Herrens ledning. Vi försöker förkunna evangeliet och leva ut det så att så många som möjligt finner tron på Jesus Kristus, världens Frälsare.

Vi tar avstånd från den teologi och andlighet som vill negligera Bibelns egen röst i denna (och andra frågor). Samtidigt ber vi om att Gud ska upplysa oss genom Ordet var vägen går och också var och när vi har gått vilse.

Jag vill önska Guds välsignelse åt alla som på olika håll, i olika kyrkor och gemenskaper samlas i Jesu namn och i tro på Guds Ord.

”Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom.” (Rom 10:12)

Henrik

Somliga är nog frimodiga..

kyrkan

”Jag tror inte att man kan bygga kyrkans framtid med hjälp av sanktioner, disciplinära åtgärder, kontroll och rättsprocesser. Därför: om det är möjligt och såvitt det beror på oss, låt oss göra allt för att det inte skall gå så.”(Ärkebiskop Kari Mäkinen i inledningsanförandet vid biskopsmötet igår)

Äntligen! Hur har jag inte väntat på de orden.
Men vänta litet..!
Gäller det också oss?

Vad har vi nämligen bevittnat de senaste åren? Jo, samme biskop och sedermera ärkebiskop, följd av andra biskopar, har genom sanktioner, disciplinära åtgärder, kontroll och rättsprocesser drivit ut många ”gammaltroende” präster ur kyrkan, eller åtminstone avkragat dem.

Inte en gång har biskoparna skyddat sådana präster.
Nu vädjar ärkebiskopen att ingen ska skada kyrkan (!) genom att vidta några som helst åtgärder mot sådana präster som utan fullmakt och mot kyrkans beslut börjar viga samkönade par den 1 mars 2017 när den nya äktenskapslagen träder i kraft.

Jag vet ju svaret. Vi är i fel gäng.

Men somliga är nog ganska frimodiga.

Henrik

 

”No one, no one, can change this history”

kyrkan

Orden är Danny Danons, Israels FN- ambassadörs. Han säger att ”denna bok, den Heliga Skrift, innehåller mer än 3000 är av det judiska folkets historia i landet Israel. Ingen, ingen kan förändra den historien.”
Det kan löna sig att google fram hans kommentar efter den skamliga omröstningen, där USA inte använde sig av sin vetorätt.

Men orden kom för mig idag när jag läste Hbl och den i och för sig mycket välskrivna kommentaren av Hilkka Olkinuora. Jag läser gärna vad hon skriver, hon skriver bra, hon formulerar sig ofta fyndigt och fint.

Men jag reagerar mot en mening, som egentligen är en tendens i många teologers och prästers betraktelser idag.

Hilkka Olkinuora konstaterar att barnamorden i Betlehem, som Herodes gav order om, inte har någon utombiblisk källa. Hennes slutsats är symptomatisk: ”Barnamordet utan like är egentligen ett barnamord utan lik.”

Och det är ju fyndigt sagt. Men frågan är om den satsen har någon som helst täckning, eller om den måste med bara för att den fyndiga formuleringen kunde användas? (Jag frågar, påstår inte).

Den underliggande frågan lyder: är en uppgift osann bara för att den finns i Bibeln? Eller ännu mera exakt: om uppgiften bara finns i Bibeln men inte i utombibliska källor?

Vi har otaliga exempel på uppgifter som endast finns i bibliska texter, men som senare kunnat dokumenteras. Det är bara att slå upp och läsa in sig.

Dessutom har vi uppgifter om Herodes, som uppvisar tydligt paranoida drag: alla som kunde tänkas hota hans ställning och popularitet, var i livsfara. Herodes lät döda en av sina tio hustrur, 3 av sina söner, åtminstone en överstepräst och många politiska motståndare! Så den bild som Matteus (kap 2) tecknar av Herodes stämmer exakt med den bild den judiske historieskrivaren Josefus tecknar.

Det finns också exempel på grymheter som Josefus inte omtalar. Så det faktum att han inte omnämner  barnamorden i Betlehem är inget bevis för att det inte är historiskt korrekt.

Det kan ännu vara skäl att tillägga, att den berömda arkeologen Albright hade uppfattningen att Betlehems befolkning vid tiden för Jesu födelse bara skulle ha uppgått till ca 300 personer. Det torde därför ha handlat om ganska få – men inte desto mindre tragiska – mord, kanske 5-10 personer. Detta kan för Josefus ha varit för obetydligt i en miljö (både grekisk och romersk) där inställningen till barns rätt att leva inte var odiskutabel.

Man håller som bäst på med utgrävningar som kanske kan kasta nytt ljus över Herodes – eller borde man skriva  nytt mörker?

Alltså: Matteus anger inte något antal, men han säger i klartext att något förfärligt skett, och att detta tom skulle ha profeterats om i GT.

Att vissa skrifter talat om hundratals, tusentals (jag har som mest sett antalet 14000) offer är säkert en överdrift. Men att säga att det naturligtvis inte var så, är nog inte sant. Och allra minst i en tid som söker efter orsaker att inte ta Bibelns budskap på allvar.

Se t.ex. denna link: http://www.biblearchaeology.org/post/2009/12/08/The-Slaughter-of-the-Innocents-Historical-Fact-or-Legendary-Fiction.aspx#Article.

Där finns en hel del uppgifter.

No one, no one, can change that history. Så säger också jag, om Matteus’ julberättelser. De är inte fiktiva, utan som Lukas inleder sitt evangelium: factum est (”det hände sig”).

Henrik

Transgender, samkönat och sexuella inriktningar

äktenskap och etik, kyrka och teologi, kyrkan

Dr Robert Gagnon, Associate Professor of New Testament vid Pittsburgh Theological Seminary, är definitivt en av de teologer som mest allsidigt och objektivt satt sig in diskussionerna om homosexualitet och med hela queer- ideologin.

T.o.m. den finländske professorn Martti Nissinen, som förhåller sig positivt till praktiserad homosexualitet, ger Gagnon erkännande för att ha skrivit den grundligaste studien om The Bible and Homosexual Practice.

Han bemöter övertygande de vanliga argument som framförs här i våra inhemska diskussioner, typ (1) homosexualitet är medfödd, (2) den typ av homosexualitet som Bibeln fördömer är en annan typ än den vi känner igen, (3) Bibelns sexualitet handlade om våldsrelaterad och utnyttjande homosexualitet, såsom pedofili, pederasti och andra förhållanden där den svagare parten på olika sätt var underställd utövaren/utnyttjaren.

Han bemöter också argument som hävdar att Bibeln tiger om modern homosexualitet som en etisk relation mellan samtyckande vuxna. Vidare säger Bibeln inte något om transgender, heter det.

Robert Gagnon visar nog att dessa teser inte alls är hållbara i diskussionen. Lika litet som att göra en åtskillnad mellan vad den historiske Jesus sade och vad hans apostlar sade.

Jesus bad som känt sina apostlar att de skulle döpa och lära, dvs alla de bud som jag har befallt er. När apostlarna gjorde det, kritiserar man dem för att inte göra det som Jesus ville att de skulle göra och säga!

Robert Gagnon besvarar på sin hemsida flera av de nya argumenten mot LBGT-ideologin.

Det är bara att läsa, studera och sätta sig in i ämnet.

Men det är skäl att minnas att detta är den teologiska argumentationen. Det finns också något som man kunde kalla en relationsrelaterad infallsvinkel, dvs att behandla alla människor med respekt, att älska sin medmänniska ”i vilka kläder hon än kommer emot”. Så gjorde Jesus och det är en utmaning för oss kristna att älska och kunna bemöta både flyktingar, etniska minoriteter och sexuella minoriteter och många andra.

Men detta relationsrelaterade perspektiv innebär inte att man som kristen kan godkänna allt beteende. I dagens nyhetssändningar berättades det om en 68 årig amerikansk man som gift sig med en 24 årig kvinna, som efter tre månaders äktenskap visade sig vara hans barnbarn! Hon har meddelat att de kommer att fortsätta därför ”att de älskar varann”.

Alla formella kriterier (kön, antal, släktförhållande, ålder, art, förutsättningen att den andra parten är vid liv osv) är ifrågasatta idag. Gruppäktenskap, olika former av polyamorösa förhållanden, syskonäktenskap eller incest i ngn form, pedofili,äktenskap med djur tom i vissa kulturer osv finns idag. Kraven på flera officiella partners har framför av politiska organisationer i också i våra nordiska länder.

En ung teatergrupp erbjuder en satsning på 4-7 åringar (i Svensk-Finland), som ska ställas inför diskussion om kön, om alternativa familjer, om vad som är normalt och traditionella värden osv. 4-7 åriga barn.

”Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och äkta säng bevaras obesmittad.” Hebr 13:4.

Jag ska i ett kommande nummer av tidskriften Kristet perspektiv försöka redogöra för de teologiska argumenten för det traditionella äktenskapet, men jag väntar på biskopens kommande bok, som torde utkomma till bokmässan i år. Detta för att få en mera allsidig och aktuell diskussion i ämnet (tillagt 06.10 kl. 10).

I gårdagens Hbl (5.10.2016) fanns en ”nyhet” som såvitt jag kunde se i huvudsak baserade sig på Monika Pensars uppfattning om föreningen Äkta äktenskap. Den organisationen sägs samarbeta med hatorganisationer i USA och även med grupper i Europa.

Det ger ett beklämmande intryck på mig att vår största svenskspråkiga tidning på så lösa grunder gör en stort upplagd nyhet. Man försöker visserligen para den med att intervjua en informationssekreterare inom föreningen, men den biten är nog svag jämför med de påståenden som slungas ut. Äkta äktenskap är nog ingen hatorganisation. Inte heller samarbetar de mig veterligen med nynazister.

Nyhetsuppläggningen visar på ett typiskt fenomen. Man kallar den för rasism, och undrar varför man diskriminerar homosexuella personer. Satsen början innehåller en ideologi, en -ism, satsens andra del handlar om personer. Det är faktiskt demagogiskt, tycker jag.

Man kan ta avstånd från en ideologi (också nazism skymtar fram, det säljer ju bra) utan att förhålla sig ovänligt till människor, inklusive sådana som har en ideologi som man inte delar. Att älska och högakta sin nästa förutsätter inte gemensamma åsikter.

Det finns alltså ett relationsrelaterat perspektiv med i alla etiska diskussioner. Vi lever i en tid som påstås vara mycket tolerant. Men toleransen tar ofta slut på nolltid om man konfronteras med personer som inte accepterar ens ideologi.

Nu behöver vi en saklig diskussion, där det enda motargumentet inte kan vara att han eller hon har inte samma åsikt som vi.

Viktigare för Hbl:s läsare än vilka grupper som retar vem, skulle vara att fördjupa sig i argumentationen för och emot t.ex. samkönade äktenskap.

Varje medlem i Regnbågsankan har en far och en mor. Det gäller oss alla. Det borde inte vara så svårt att förstå dem som talar om det traditionella äktenskapet.
Om vi har fått leva med vår far eller mor är en betydligt mera svårhanterat sak. Men det ska vara den konkreta målsättningen. Äktenskapet mellan man och kvinna är heligt, det får inte kränkas. Och här har nog den heterosexuella majoriteten betydligt mera att reda upp än den homosexuella minoriteten: otroheten, själviskhet, att leva som gift även om man inte är det, eller att leva som ogift även om man är gift.

De beslut som vår kyrka nu fattar kan helt enkelt inte betyda att man säljer bort den ena klassiska kristna läran efter den andra, och accepterar för den kristna kyrkan helt främmande synsätt. Därefter säger man att det inte splittrar eller hotar kyrkan, om vi bara lär oss att respektera varandra!

Nu tror jag att vårt folk och vår kultur, för att inte säga vår kyrka, står inför avgörande, och, vid fel beslut, irreparabla följder av det val man går in för. Det är katastrofalt om våra biskopar (en del av dem) går i spetsen för en sådan utveckling.

Jag tvekar inte att säga att det inte är sådana herdar som vår kyrka behöver.

Henrik

https://stream.org/memo-to-the-washington-post-the-bible-does-reject-transgender-behavior/

”Allt handlar inte om dig, Antje Jackelén”

kyrkan

I och för sig en svensk angelägenhet. Men har den något att säga oss i Finland, med andra namn, förhållanden men samma anda? Jag tror det. Tuffa kvinnor gör upp med varann.
En påfallande och som fenomen intressant trend är att medan kyrkan skulle vara samhällets samvete och med ”kritisk solidaritet” följa med det som sker, har nu samhällsröster blivit kyrkans samvete som försöker hjälpa kyrkan att bli (!) kyrka.

Jag publicerar inte detta som något personangrepp på den svenska ärkebiskopen, det har jag inget behov av. Men Sofia Lilly Jönssons text ger nog alla något att tänka på.

http://www.expressen.se/kultur/allt-handlar-inte-om-dig-antje-jackelen/
Henrik

Förskjutning i förkunnelsen

kyrkan

Jag läste av en händelse Olof Edsingers kommentarer och fann en fin sammanfattning av den uppenbara förskjutningen i förkunnelsen, som tydligt kan påvisas.
Sammanfattningen lär vara Kajsa Ahlstrands:

Från Gud där ute till Gud i mig

Från människan är syndare och behöver förlåtelse till människan är sårad och behöver läkedom

Från Människan ska lyda till Människan får skapa

Från Kristus som trons centrum till Livet som trons centrum

Från tro som rustning till tro som nakenhet

Från Ordet till Mysteriet

Från Jesus till Gud

Från bara i Jesu namn finns frälsning till i Faderns hus finns många boningar

Från tydliga gränser: åtskiljande till mjuka gränser: gemenskap

Från godhet till vishet

Från hierarkisk auktoritet till erfarenhetsauktoritet

Det är enligt min mening riktigt. Och det är allvarligt.
Det var inte denna förskjutna förkunnelse som resulterade i kristendomens explosiva start och fortsättning. Denna kristendomstyp är snarare orsaken till att kyrkorna töms och urvattnas.

Med detta i blickpunkten, hur är det,  vad förkunnas och sägs i din församling, i din kyrka idag?

Läs gärna Olof Edsingers blogg, här finns en länk till den:

Självförhärligande eller Gudsförhärligande? – del II: Skapelse och frälsning

 

Henrik

Blir man frälst av att göra socialt arbete?

kyrkan

En av de mest citerade bibelverserna är Jesu ord i Matt 25:40

”Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”

Ofta(st) tolkas orden så att det handlar om att göra goda gärningar mot de minsta i världen. Man talar ofta om ett socialt evangelium.

Jag tror att man ska se på texten och dess sammanhang litet mera.

Ett av de avgörande uttrycken i texten, som också riktar förståelsen av Jesu ord, är orden ”mina minsta bröder”. Vilka är Jesu minsta bröder?

Det är bortom all tvekan att Jesus älskar alla människor. Jesus visade också ett alldeles unikt intresse för de små i samhället, både bokstavligt för barnen, men också de som i världens ögon var små: de utstötta,  förtryckta, minoriteter i förhållande till det politiskt korrekta. Han åt med dem som det inte var lämpligt att äta med: syndare, prostituerade, politiskt korrumperade… Han visade sitt intresse för romerska officerare, för den kananeiska kvinnan (Matt 15), eller en grekiska kvinna med syrisk-fenicisk bakgrund (Mark 7). Han umgicks med sjuka och tog sig an dem, också de besatta hjälpte och helade han genom att driva ut de onda andarna. Han kallade en samarbetsman, Levi (Matteus) till lärjunge och apostel.

Men avser uttrycket ”mina minsta bröder” alla människor i detta sammanhang?

Det finns ett annat ord av Jesus som Matteus citerar i kap 10, som kanske eller rent av troligt hör till samma kategori:

”Och den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge – amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.” (10:42).

Därför att det är en lärjunge, säger Jesus. Han uttrycker därmed en hemlighet, samma hemlighet som kommer fram i Apg 9 när Jesus möter Saulus.

Bakgrunden är denna:

”Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2 och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han kunde finna några som hörde till ’den vägen’, män eller kvinnor, skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem.”  (Apg 9:1,2).

Saulus förföljde ”Herrens lärjungar”, ett vidare begrepp än ”apostlarna”, och ville fängsla dem.
När Herren Jesus möter Saulus på vägen till Damaskus, presenterar han sig för Saulus med följande ord: ”Jag är Jesus, den som du förföljer.” Det står inte att Saulus förföljde Jesus, utan Jesu lärjungar.

Men här finns samma tanke som i Matt 25: den som gör något mot mina lärjungar, gör något mot Jesus.

Jag tror att det är hemligheten också i Matt 25. Det bekräftas av att Jesus börjar med att dela in människorna i två grupper: till höger, till vänster, ”får”, ”getter”.

Det visar att det som gäller frälsningen beror på tro. Tro på Honom, som förklarar den ogudaktige rättfärdig, rövaren på korset och alla andra rövare, som inte kunde göra något för Jesus, annat än be om sina synders förlåtelse.

Matt 25 talar om en hemlighet, en enhet som råder mellan Jesus och alla de som tror på honom. Därför är det så allvarligt att förföra dem som tror på Kristus. Därför säger också aposteln Paulus:

Det är därför vi strävar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till den levande Guden, som är en frälsare för alla människor, särskilt för dem som tror. (1 Tim 4:10 B2000).

Samma tanke finns ännu hos Paulus, i en känd text och ett känt kapitel (nådegåvorna, Kristi kropp):

”Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.” (1 Kor 12:26).

Matt 25 är enligt min mening ofta feltolkat. Man kan ofta läsa och höra att tom att det inte är så viktigt med läran, inte ens med tron, bara man besöker dem i som är i fängelse eller på sjukhus, och hjälper de fattiga.

Men det handlar om Kristi kropp, om enhet och omsorg, först och främst om Kristi omsorg om sitt folk, sen också om de kristnas omsorg och hjälp ”därför att det är en lärjunge”.

Men hur blir det då med kärleken till nästan? Bryr sig inte Gud om dem alla?

Svaret är ett entydigt JA! Vi har många bibeltexter som bekräftar det. Lilla Bibeln (Joh 3:16), orden om att Jesus har också andra får, som inte tillhör detta fårahus (eller fålla, som det står i SFB, Joh 10:16).

Och inte minst liknelsen om den barmhärtige samariten (samariern) i Luk 10. Samariten, var inte ”renlärig”, han umgicks inte med judarna, och de rättrogna judarna undvek att gå genom Samarien på vägen från Galileen till de stora högtiderna i Jerusalem (Judeen).

Men ändå använder Jesus samariten som exempel på barmhärtigheten och kärleken till nästan.

Vi har det dubbla kärleksbudet som talar sitt tydliga språk. Vi har ord i hela Bibeln om främlingar, flyktingar, fattiga och hjälpbehövande.

Matt 25 riktar sig givetvis inte mot omsorgen om medmänniskan.

Min poäng är att Matt 25 inte ger uttryck för en parallell väg, eller konkurrerande väg till frälsningen hos Jesus. Jesus känner de sina. Han börjar med att identifiera dem. Och sen berättar han om dem vissa sanningar, som de förvånar sig över.

I Bergspredikan säger Jesus inte ”saliga är ni om ni är fattiga i anden” osv utan ”saliga är ni som är fattiga i anden (Lukas använder ni -form, Matteus de-form).

Låt oss göra gott. Mot varann, mot vänner och fiender, bekanta och främlingar, mot kristna och muslimer och andra. Mot alla människor. Men låt oss för dem alla berätta att Jesus ger ”fribiljett” till himlen. Bara att ta emot trons gåva och tacka!

Vi klarar oss inte utan Jesus. Ingen människa gör det, inte heller de som får mat, kläder och husrum av snälla medmänniskor.
Men Kristi kärlek tvingar oss ut till nöden, var den än finns.

”Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött.  Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.” (2 Kor 5:14,15).

Henrik

Intressant politiskt inkorrekt forskning

kyrkan

En allmänt utbredd uppfattning är att homosexualiteten är medfödd och inte kan ändras. Man hör också ofta sägas att det är vanligt att heterosexuella blir homosexuella.

Åtta studier på olika håll i världen, bl.a i USA och i Skandinavien, visar att så inte är fallet. Man har studerat enäggstvillingar och kommit till att om homosexualiteten skulle vara genetiskt betingad så borde den ena tvillingens homosexualitet till 100% motsvaras av samma böjelse hos den andra. Så är dock inte fallet.

Jag börjar bli trött på att alltid stå på ena sidan och lyfta in argument som glöms bort. Skulle min kyrka stå fast i sin äktenskapssyn och sin syn på man och kvinna, så skulle jag försvara olika minoriteter, genom att vädja om förståelse och stöd.

Det finns så mycket känslor och attityder i båda lägren. Men det är viktigt att lyssna på röster också från det andra åsiktslägret. Eftersom så mycket i debatterna har handlat om LGBT -ideologins inlägg, vill jag också att man ska läsa åsikter (med delvis pro gay forskare) som talar om ngt annat.

http://www.orthodoxytoday.org/blog/2013/06/identical-twin-studies-prove-homosexuality-is-not-genetic/

Vi har dock orsak att inte sluta lyssna och framför allt behandla varje människa med respekt.
Samtidigt vilar jag i den tron att vad Gud har välsignat det är välsignat, vad Han inte har välsignat, är inte välsignat.

Henrik

”Det finns ingen Gud och Bart Ehrman är hans profet”

Bibeln, kristendom och kristenhet, kyrkan

Det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet, sade man i tiden om Ingmar Hedenius, känd filosof och gudsförnekare i Sverige. Hedenius’ röst har tystnat och har ersatts av många andras, både i Sverige och ute i stora världen.

En av dem som konsekvent har vänt Gud ryggen är Bart Ehrman, känd textkritiker och f.d. kristen och konservativ teolog, med examina från konservativa universitet i USA. En blick på hans böcker visar trenden. De talar sitt eget och tydliga språk om vad han brinner för. Han ser som sin passion att så ut misstro angående Bibeln, att Jesusberättelserna är förändrade till den grad att vi inte kan veta hur Nya Testamentet, särskilt evangelierna, såg ut.

Många nyateister tror att Bart Ehrman också förnekar Jesu historicitet, men det gör han inte. Han tror inte på Gud, men tror nog att Jesus existerat.

Tvivel är enligt min erfarenhet mera sällan intellektuella tvivel, de handlar oftast om moraliska och existentiella frågor.

Det handlar verkligen om en strid på liv och död. Inte bara om okunskap eller brist på intelligens. I Bart Ehrmans fall kan man verkligen säga att han varken saknar kunskap eller intelligens.

Samtidigt visar Bart Ehrmans livshistoria att en människas intellekt eller vilja inte räcker. De kan inte bevara honom eller henne från avfall, och kan heller inte föda eller bevara tron.
Det finns ngt fördolt kring tvivel och tro som man aldrig kan utgrunda. Dessa rader vill på intet sätt försöka antyda att frågan om andras tro kan inringas och avslöjas.

Djupast sett kan dock frågan koncentreras kring mörkrets makt. Människan har inga egna vapen mot ondskan utan är helt beroende av att Jesus frälsar henne från det onda. Men någonstans kommer en dimension in: kampen mot ondskan aktualiserar syndens väsen. Och det är skrämmande att se att synden också förmörkar förståndet, intellektet, liksom också viljan.

Det finns många svar av kompetenta personer på Bart Ehrmans invändningar. Jag kan t.ex. hänvisa till Daniel B Wallace och Ben Witherington. Witheringtons svar kan man t.ex. läsa här:  http://tinyurl.com/lxneuqe.

Det ondas problem, inklusive ofattbart lidande, Bibeln är en lögn, Jesus en vanlig dödlig, detta är Bart Ehrmans barriär mot Gud. Men bakom dessa frågor kan många andra frågor finnas.

Robin Schumacher, fil. dr och kristen apologet, har skrivit en intressant artikel (bloggpost) som han avslutar med följande ord:

I hope Bart Ehrman looks more deeply into this key barrier that keeps him from God, and I would ask that all Christians pray for God to enlighten his heart and mind so that he ceases to be the stumbling block that he currently is and instead uses his considerable intellectual prowess for the glory of the One who created him.

http://www.apologetics315.com/2013/07/the-gospel-according-to-bart-ehrman.html

Vad lär vi oss av detta?

Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan. (Hebr 3:7,8)

Henrik