Henriks kommentarer

Alla känner väl till begreppet bildmanipulering. Mycket kan hända med en bild efter att den har tagits. En liten bil ser mycket större ut på bild än i verkligheten. Kända personers ansikte ”förskönas” på bild, de ser yngre ut, eller äldre, de är slankare, starkare. Vad du vill, vad man vill. Bilderna och verkligheten är inte identiska.

Men också på ett annat plan kunde man tala om bildmanipulering. Bilder av människor kan göras bättre, sämre eller annars bara annorlunda.

Biskop Bertil Gärtner berättade en gång för mig hur han får ”respons” från olika personer. Han hade en säck med brev, kort och andra ”hälsningar” från människor som fördömde honom för hans åsikters skull, särskilt på grund av hans ställningstaganden i ämbetsfrågan. Sedan var biskop Gärtner Hasse Geigerts gäst i den kände TV-mannens program. Han tecknade ett sakligt porträtt av Gärtner som människa, biskop och teolog. Efter programmet fick Gärtner skaffa fram en annan säck för brev, kort och andra hälsningar av männniskor som bad honom om förlåtelse för att de ansett honom vara närmast ett djur, en föraktfull och arrogant människa! Många var djupt skakade av hur deras bild av Gärtner rasade samman.

De insåg att deras bild inte motsvarade verkligheten.

Många sade att de inte delar hans åsikt, men ber om förlåtelse för allt de tänkt och sagt om honom utan att veta hur fel det var! (Den som har träffat Gärtner kan bekräfta detta.) Och det ger gott betyg åt många människor i Sverige, det är något mycket sympatiskt över detta!

Detta fick både Gärtner och även mig att reagera mot den skrämmande verkligheten: hur bilden av en människa, som målmedvetet tecknas genom insändare, artiklar, klipp (tagna ur sammanhanget) osv kan bli vad som helst, till och med så att den inte har något med verkligheten att göra.

Jag talar inte om ”helgon”, utan om bilder av människor som målmedvetet är manipulerade.

Ofta sägs det att de kvinnliga prästerna är förföljda och förtryckta i vår kyrka. Jag tror inte riktigt på det, de utgör inte den verkligt förtryckta gruppen. Om övertramp sker (till och med utredningen för biskop Heikkas rapport ger egentligen ganska litet konkret), bör det fördömas och rättas till. En lära, en andlig och teologisk position får aldrig innebära att man bemöter andra med oförskämdhet, med omänskligt beteende. Här bör vi alla hjälpa varann!

Men den verkligt förföljda gruppen är de personer som tror på Bibeln som Guds Ord, de som har en traditionell ämbetssyn. Särskilt gäller detta många unga teologer.

Jag har kommit på mig själv med att fråga mig om man måste bli muslim för att få möta respekt och saklighet inom kyrkan! Talen om rätt till åsikts- och tankefrihet rimmar illa med det som många prästbröder får uppleva: de uppförs inte på förslag till tjänster, blir inte prästvigda, får alltid frågan om kvinnliga präster osv. Och om de svarar på frågan får de höra att de inte talar om något annat…

Kanske någon tror att jag skriver om mig själv. Jag kan ju inte förneka att en del av det sagda känns igen! Men ändå vill jag ge mina kolleger, inklusive kvinnliga präster, det erkännandet, att jag personligen har behandlats och bemötts förhållandevis väl. Flera kvinnliga präster är personliga vänner, och jag hoppas att det förblir så trots att vi ser olika på tingen. Många andra bröder har nog drabbats hårdare.

Men det är inte bara personer som kan råka ut för bildmanipuleringar. När man i hög grad följer med utländska media, märker man hur ensidig, för att inte säga förvrängd bilden av t.ex. Israel och USA är. Finländska media, liksom svenska, ger en annan bild av händelserna än många utländska media. Om detta har många andra skrivit, och jag tror att det är relevant. (se t.ex. basun.poluha.se – många hänvisningar). Men man kan läsa ledare i våra största dagstidningar och jämföra dessa med internationell press för att förstå vad jag avser.

Men: för de flesta av oss finns det aspekter på detta som kanske är ännu viktigare. Vi har nog alla orsak att fundera på detta. Hur ofta har man inte fått revidera sin uppfattning av olika personer när man har mött dem ”face to face”.

Jag hoppas därför att vi aldrig kommer bort från möten med verkliga människor, över alla åsiktsgränser, alla tekniska hjälpmedel till trots.

Bilderna är nämligen alltid annorlunda än verkligheten.

Henrik