Henriks kommentarer

När ärkebiskop Jukka Paarma förklarade vad biskopsmötets redogörelse gick ut på, konstaterade han bl.a. som svar på en fråga, att det innebär att förbinda sig att utföra alla tjänsteuppgifter. De svårigheter som klämmen säger att vi tillsammans skall överbrygga, är enligt ärkebiskopen det att några inte kan samarbeta med kvinliga kolleger vid altaret.

Man får tänka vad man vill, men inte handla i strid med kyrkans beslut.

Jag har dock någon invädning.

Till vad behövs klämmen om dess enda uppgift var att säga att man i sitt hjärta får tänka vad man vill, men inte handla därefter och inte heller lära detta? Inte behövs det väl någon kläm för det!! Vem kan hindra någon från att tänka och i sitt hjärta tänka vad som helst??!!!

Klämmen skrevs uttryckligen som ett stöd, ett skydd, för minoritetens rättigheter, klämmen talar ju om att de som har den traditionella uppfattningen skall ha rätt att verka och inneha tjänster i kyrkan. Nu tolkar ärkebiskopen klämmen så att den i praktiken blir mot minoriteten.

Det är klart att klämmen inte är juridiskt bindande. Det sades också i mötet. Men ”beviset” för det oklara i läget är att man nu vill inför bestämmelser om detta i kyrkolagen, varför skulle man skriva in detta (med försummelse av tjänsteplikter som det heter) i kyrkolagen om man inte hade insett att det finns ett ”hål” som man vill täppa igen?

Sedan ännu: svårigheterna, som man tillsammans har ansvar för, är inte att tvinga någon att agera mot sitt samvete, utan hur man skall handlägga de svårigheter som uppstår när två syner bryts mot varandra så att majoritetens rätt gäller?

Om man testar ”ansvarsfrågan” med någon annan fråga, så blir det ju absurt om man menar att de som motsätter sig en – som de menar – obiblisk lösning, också skall ta ansvar för den situation som uppstår när denna ändå införs.

De som har drivit denna fråga har ansvar för den, men vi har alla ansvar för hur vi ”hanterar varann” och för det vittnesbörd vi ger utåt. Jag är helt med på att försöka lösa svårigheter som uppkommer när de som har den gamla synen väjer, men jag är inte med om att tvinga någon att handla mot sitt samvete! Jag vill heller inte föreskriva för någon mera eller mindre konservativ hur deras samvete ”bör” reagera.

Henrik

Förtydligande kl. 22:10

Jag konstaterar att man eventuellt kan missförstå mig i ovanstående text. Vi kräver i klartext sagt inte att majoriteten skall väja för oss, vi anser endast att den som inte för sitt samvetes skull kan stå samman med någon (kan ju gälla både kvinnor och män) skall ha rätt till det. Minoriteten är villig att väja, odramatiskt och icke utmanande. Det är denna rätt som man inte vill ge oss. Till detta hör – och det gäller också klämmens intention – att de teol. mag som inte av samvetsskäl kan gå till s.k. samvigningar, borde kunna vigas av ngn biskop, någon gång och någonstans. Så länge vederbörande vill be om prästvigning av våra biskopar. Detta konstaterande är inte sarkastiskt, utan enbart beskrivande. Den dagen kommer när man inte längre orkar vänta, och inte orkar ”tänja sig” i det oändliga om man har så olika syn på mångt och mycket.